INTERVJU: Jaakko Mäntymaa och Nico Mänttäri från Marianas Rest

Från den lilla staden Kotka på den finska sydkusten kommer bandet MARIANAS REST. Bandet släpper nu genom Napalm Records deras tredje skiva FATA MORGANA. Jag ringde upp sångaren JAAKKO MÄNTYMAA och gitarristen NICO MÄNTTÄRI för ett snack om plattan. Det blev även prat om den rådande situationen med pandemin och lite om den finska metalscenen som ligger varmt om de rockande finnarnas hjärtan.

Har ni varit friska?
Nico Mänttäri: Jadå, vi har lyckats hålla oss friska faktiskt.
Jakko Mäntymaa: Det har inte varit så mycket med nedstängningar och sådant i den delen av landet där vi bor, så vi har haft tur.

Påverkade pandemin inspelningen av skivan på något sätt?
Nico: Nej, faktiskt nästan ingenting. Vi hade turen att de första nedstängningarna i Finland redan över tills vi hade bokat studiotid, så vi kunde röra oss rätt fritt och genomföra hela inspelningen som planerat.
Jakko: Det vi gjorde var att vi endast var två personer samtidigt i studion hela tiden. Annars gick allt precis som normalt.

När började ni spela in?
Nico: Vi började spela in trummorna i april.

Hur lång tid tog allt?
Nico: Vi genomförde det bit-för-bit så det blev en hel del dagar då vi inte var i studion men allt som allt tog det två månader.

Berätta lite om er musikaliska bakgrund. Vad spelades i högtalarna när ni växte upp?
Nico: Jag lyssnade på band som Iron Maiden, Metallica och Guns N Roses som grabb men de som har influerat mig mest är Alice in Chains.
Jakko: Ja, man kan höra influenserna i Nicos gitarrspel. För egen del så lyssnade jag också på Iron Maiden som grabb och kom sedan såklart in på Metallica. De var de stora för mig tillsammans med Guns N Roses och Alice Cooper…och Roxette! Den allra första CD-skiva som jag köpte för mina egna pengar var Roxette och jag lyssnar fortfarande på dem. Sedan är det ju mycket Sentenced och Paradise Lost som lyser igenom helhetsstämningen i vår musik och i våra texter.

Vad var inkörsporten till den mer extrema metallen?
Nico: Det började med Metallica men gick sedan över till Sentenced och den typen av musik. Deras första skivor är väldigt ”Death Metalliga”. Sedan kom At the Gates in i bilden och hela den svenska dödsmetallscenen.
Jakko: Ja, At the Gates var också väldigt viktiga för mig. Den “doomiga” sidan av Paradise Lost kom först senare och My Dying Bride och Swollow the Sun var redan aktuella då. Jag lyssnar inte så mycket på retrodoom men jag gillar det like mycket som allt annat men jag lyssnar snarare på nyare saker som har en blandning av Death Metal och Doom.

Death Metal och Doom känns som en perfekt kombination för att beskriva finsk musik. Känner ni att ni på något sätt hör hemma i den här typen av musik?
Nico: Det är inget medvetet som vi försöker få till när vi komponerar musik utan det kommer redan med grundvattnet här.
Jakko: Vi tänker inte så mycket på det utan vi skapar bara musik. Det låter bara så och jag tycker att det är en bra sak att det kommer till på det sättet, alltså när musiken flödar fritt. Det är nog en av anledningarna till att den här skivan låter bättre än de tidigare två, vi vågade lägga mer tro på låtarna och inte forcera fram dem.

Det låter väldigt naturligt och hela mixen med melankoli och hela det landskapet påminner lite om en Kaurismäkifilm.
Nico: Haha tack! Det är det snällaste som någon skulle kunna säga om skivan.

Vad inspirerade er när ni gjorde den här skivan?
Nico: Det är svårt att sätta fingret på. Jag tänker inte på något särskilt när jag skriver musik utan jag sätter bara igång och skriver. Man tänker ut ett generellt koncept och så sätter man upp lite riktlinjer att följa. Somliga tänker på naturen eller filmer eller något liknande när de skriver men jag gör inte det.
Jakko: Vi hade ett gäng demos och när vi började få en övergripande känsla av vilken riktning låtarna skulle ta så fick jag en känsla av ett snötäckt arktiskt landskap. Det kan bero på att låtarna till största delen skrevs under vintertid. Vi försökte att få till någon form av kylig känsla i musiken. Något som har influerat våra texter redan från starten är Rust Cohle, karaktären i första säsongen av serien True Detective. Han får dig att tänka efter, skratta och gråta på samma gång.

Berätta lite om låten South of Vostok. Den inleder med lite finska.
Jakko: Den finska delen av låten målar upp en bild av ett landskap. Det är inte bara den avslutande låten på skivan utan även den avslutande låten i trilogin som vi startade med de tre första skivorna. Rösten berättar att han avslutar sin resa till världens kant och han tänker igenom en resa av misstag som inleddes med att han gick i exil. En historia slutar medan en annan börjar.

Skulle du kunna tänka dig att sjunga på finska?
Jakko: Jag har velat det flera gånger. Finska är ett perfekt språk för den här typen av saker och det är mycket enklare att skriva på sitt modersmål. Jag har nog föreslagit något sådant ett par gånger på fyllan men ingen annan har tyckt att det är en bra idé. Det begränsar lyssnarna rätt kraftigt så det får nog bli ett annat projekt.
Nico: Kanske om möjligheten uppenbarar sig någon gång och om det finns plats för det, kanske i en refräng eller liknande.

Ja, det är sant. Du kan få in vilket språk som helst så länge det är rätt sång. Jag tror ändå att finska skulle passa strålande i denna typ av musik. Berätta lite om låten Horrokseen?
Nico: Vi satt och drack lite öl och tyckte att vi behövde en låt som skulle kunna dela upp skivan. Ghost brukar ha sådana musikaliska segment på skivorna som inte följer den typiska genomsnittslåten. Tanken var att den skulle bli kort men den slutade på typ 5 minuter eller så.
Jakko: Det kan vara skönt med ett andrum ibland så att man inte behöver höra mig growla hela tiden haha. Den skulle kunnat ha blivit vårt intro på skivan men lyckligtvis blev det inte så eftersom vi istället hittade det perfekta stället för låten.

Låten Pointless Tale har lite skiftningar och du vet inte vad som skall komma här näst. Jag gillar sånt.
Jakko: När vi insåg att vi hade en hel del låtar med lugna intron ville vi ha en låt som stack upp i ansiktet direkt. Det blev den här låten på denna skiva. Idén var att ha en låt på skivan som är lite kortare för det suger verkligen pung att göra videos till 9-minuters låtar. Du måste ha en riktigt bra story och ett bra skript för att det ska kunna hålla på så länge. Vi vet tydligen inte hur man gör låtar i radiolängd så denna bara sträcktes ut till slut.

Omslaget, berätta om det
Jakko: Det är Kjetil, som har gjort det. Han är från Norge och vi hittade honom när vi satt och surfade en kväll för ungefär ett år sedan. Vi funderade på hur vår skiva skulle se ut och vi googlade lite för att få inspiration och så hittade vi Kjetil. Vi kände direkt att detta är det som vi ville ha. Vi hörde av oss till honom för att höra om han ville samarbeta med oss vilket han ville. Han gillade vår musik och har en väldigt stor backkatalog av bilder som alla är lite störda. Vi handplockade åtta bilder, en för varje sång och allt föll på plats. Det är nog inte det normala sättet att göra dessa saker på men det fungerade för oss.

Det är fantastiskt fint. Hur är det att släppa en skiva och inte kunna spela låtarna live i samband med det?
Nico: Det är tufft. När man släpper en skiva under normala omständigheter så åker man oftast på turné i samband med det. Nu får vi hitta på olika sätt för att hålla skivan relevant i mer än ett par dagar. Det blir en massa arbete med sociala medier och sådant skit. Jag är inget större fan av streamade spelningar. De är visserligen en bra sak i en dålig situation men det är i stort sätt allt de är. Så vi måste hitta några sätt att hålla kontakt med publiken.
Jakko: Vi spenderar väldigt mycket tid till att fundera ut vad vi ska göra åt situationen. Vi är inga naturtalanger inom sociala medier direkt. Det bästa för oss vore om vi bara kunde få börja spela istället. Men det är samma sak för alla andra också vi är inte så stora att vi var tvungna att ställa in eller skjuta upp några stora turnéer.

Jag tänkte höra lite med er om hur metalscenen är i Finland?
Nico: Vi diskuterade det faktiskt förra helgen, att vi inte ser många yngre band längre. Det finns många band men alla är i vår ålder. Mycket av problemet är att det inte finns så många spelställen som kan ta emot nybörjarband.
Jakko: Ja, det har förändrats mycket de senaste tio åren. I början av 2000 var det en jättestor metalboom i Finland där många band tog sig in på listorna och sålde många skivor. Men efter det så har det lugnat ner sig. Jag vet inte varför, kidsen kanske vill spela en annan typ av musik nu för tiden. Rap och hip-hop har blivit stora musikstilar här. Jag fattar, det är mycket enklare att komma igång med det eftersom du inte behöver ha en massa utrymme eller dyr utrustning eller ens ett band för att kunna komma igång och spela.

För er typ av musik. Vilket band skulle ni säga startade hela scenen i Finland?
Jakko: Det måste ha varit band som Amorphis, Sentenced och Stone. Metal är stort här. Bara i den delen av landet där vi bor finns mängder av bra band som inte bara är kända i Finland utan även i utlandet. Det finns en massa kunskap och det finns många som vet hur branschen fungerar. De vet vad som krävs och vad du behöver i branschen eftersom det inte bara räcker med musiken. Du kommer ingenstans med att bara spela och vi är rätt nya i allt om den sidan av industrin så vi håller fortfarande på och lär oss det.

Vad tycker ni om musikindustrin så här långt?
Nico: Weelll! Haha. Nä, jag skojar bara. Det finns mängder med bra saker samtidigt som det finns en del skitsnack men jag njuter av varje minut just nu.
Jakko: Vi har inte stött på några tråkigheter någon gång egentligen. Vi är ju supernöjda med hur vårt skivbolag har behandlat oss och gjort allt de har kunnat för oss.
Nico: I avsaknaden av folk omkring oss med bransch know-how har folk ändå berättat för oss vad vi inte ska göra så vi har nog lyckats ducka för några hinder med hjälp av det.

Jag måste fråga er om Alexi Laiho (Children of Bodom) som gick bort för kort tid sedan. Hur reagerade ni när ni hörde om att han avlidit?
Nico: Jag kunde inte tro det. Jag hade hört att han hade hälsoproblem men inte att det skulle vara så illa att det var fara för livet. Han har ju varit en superstor influens till den finska metalscenen.
Jakko: Jag har jättemycket respekt för allt han har gjort. Det är otroligt tråkigt alltihop. Han hade dessutom ett nytt projekt på gång och de höll på att skriva en skiva. Det kom som en chock för alla.

Snabbfrågor

Detta är frågor som jag försöker få tid till att ställa till de flesta som jag intervjuar. Ibland hinns det inte med, men plötsligt händer det.

Är ni muskiköpare?
Nico: Ja
Jakko: Ja, både vinyler och CD. Jag kom faktiskt först igång med Spotify för bara ett halvår sedan.

Vilket föredrar ni?
Nico: Vinyl helt klart.
Jakko: Ja, absolut, det är en helt annan genuin känsla med vinyler.

Vilken var den första skiva ni köpte för era egna pengar. Jakko, du nämnde Roxette?
Jakko: Ja, det var Roxettes Joyride för mig och den första kassetten som jag köpte var Iron Maidens No Payer for the Dying.
Nico: Jag minns inte riktigt men jag tror att det var något Maidenalbum.

Vilket var den senaste plattan som ni köpte?
Jakko: Den kom idag, Joonas Kotos nya soloskiva (Euroshima). Han spelade tidigare i band som To/Die/For och Malpractice. Han är en grym gitarrist och jag gillar verkligen skivan.
Nico: Den senaste skivan för mig var den nya Insomniumplattan (Heart Like a Grave). Den är fantastiskt.

Hur stor är er skivsamling?
Nico: Jag har ingen aning
Jakko: Den är inte så jättestor. Jag köpte precis en vinylspelare så jag har inte hunnit samla på mig så mycket än. Jag har tonvis med CD-skivor medan vinyl har jag kanske 150-200 stycken.

Hur sorterar ni skivorna?
Nico: Överallt!
Jakko: haha ja, samma här, överallt.

Vilket band har ni flest skivor av?
Nico: Iron Maiden
Jakko: Kan jag återkomma om det? Jag måste tänka efter

Stort tack, grabbar för att ni tog er tid till att prata med mig. Jag hoppas att vi kan ses när allt kommer igång och när ni kan börja spela live.

Tack själv! Vi hoppas vi ses i Stockholm!

SKRIBENT: Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se)
ARTIST: Jaakko Mäntymaa och Nico Mänttäri
BAND: Marianas Rest
AKTUELLA MED: Nya skivan Fata Morgana
RELEASEDATUM: 2021-03-12
SKIVBOLAG: Napalm Records


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Relaterade artiklar