ROCKMORSAN – Del2 – Ramones vs Eric Saade

Sitter och funderar över profilbilden jag har valt till Rockmorsan. Min runda dotter i KISS-tröja. Tröjan har ett par år på nacken och jag sålde den nyligen på Tradera. Fick pinsamt bra betalt för den. Var på en loppis härom dagen och vad hittade jag där? En blå KISS-tröja i storlek 116. Den köpte jag. Patetiskt. Jag lyssnar inte ens på KISS, har aldrig gjort.

Barntröjor med bandtryck på är ett fenomen. Jag var i parken häromdagen och majoriteten av barnen hade tröjor med bandtryck på. Jag observerade att barnen i just den här parken helst lyssnade på Ramones och Rolling Stones. Kul! Eller? Äh – det vet vi ju att det är vi föräldrar som försöker visa oss lite coola när någon i parken frågar vems barn som är mitt…

– Det är han i klätterställningen, han som lyssnar på Ramones. Vi har verkligen försökt med Markoolio och Amy Diamond men nej, Ramones ska det vara.

Hur mycket man än kämpar så hamnar alla barn först i barnviseträsket. Då måste man sjunga En kulen natt och göra rörelser och efter det hamnar de i discoträsket. När jag var liten regerade Carola och Herrey's idag är det Eric Saade som är gäller, The Manboy! Barnen på dagis sjunger ”Awibbipopulä” och dansar i sandlådan. Och vi har inte en chans mot Melodifestivalen. Jag vill helst inte titta på skiten men i februari varje år tränger den sig in i våra hem och landar rakt ner i chipsdippen. Det skvätter disco och schlager upp på väggarna och barnen viftar med ballonger – sådär som de gör på tv!

Det spelar ingen roll att vi klär våra barn i Ramoneskläder – våra barn skiter i Ramones, de vill vara Eric Saade. Och det närmaste de nånsin kommer Rolling Stones är när de med lika dan tunga spottar ut maten över hela köksbordet. Och egentligen… hur schysst är det att ta på sitt barn en tröja som det står kiss på?