MISS Q: ROCKDÖDED, JAG KOMMER ÖVERLEVA CLUB 27
Imorgon fredag fyller jag 27 år. En ålder som väcker tankar, speciellt inom musikvärlden. Myten om åldern som många av våra mest ansedda musiker fått skriva på sina gravstenar. Robert Johnson, Brian Jones, Jimi Hendrix, Janis Joplin, Jim Morrison, Ron "Pigpen" McKernan, Kurt Cobain, Mia Katherine Zapata och Amy Winehouse. Alla med sin unika stil och de flesta med ett rebelliskt handlande som gjort dem till den de blev.
Tomas Chamorro-Premuzic, doktor i psykologi, har gjort en analys på den så kallade ”Club 27” och berättar att olika former av psykisk sjukdom som kännetecknas av störande symptom såsom brist på kontroll, ångest, irriterande tankemönster, beteenden eller påverkan som försämrar vår förmåga att älska och arbeta. Bipolär sjukdom är den diagnos som oftast ställs hos framstående konstnärer eller exceptionellt kreativa människor samt att ett beroende, vare sig det är psykologiskt, fysiskt, olagligt, ofta förknippas med samma målgrupp. Tomas Chamorra-Premuzic menar också att vår personlighet inte förändras så mycket efter 30 års ålder, men att det finns några generella utvecklingsmässiga förändringar i de flesta människors personlighet, även efter den åldern. När vi blir äldre, blir vi mer känslomässigt stabila, mer ansvarsmedvetna och mindre öppna för nya upplevelser. Alltså att bli gammal är ett stort hot mot vår kreativa utveckling, särskilt om du är en rockstjärna. Genom sin personlighet och sitt konstnärsuttryck blir det å ena sidan en kamp mot samhället å andra sidan en kamp mot sin egen personliga utveckling. Sanningen, menar Chamorro-Premuzic, är att genom sin framgång kan de ha blivit ett offer för just den omvärld som de försökte påverka och förändra.
Jag tillhör inte ”Club 27” eftersom jag fått chansen att formas i min egen takt i lugn och ro utan att behöva utsättas för extrem press genom för stor uppmärksamhet samtidigt. Det är viktigt att få utöva sitt kreativa skapande i tidig ålder men jag tror det är lättare att dras med i snurren och tappa fokus genom extrema omständigheter. Människor som är exceptionella och har konstnärliga yrken kan ibland ha lättare att tappa fotfästet. Lockelserna kan vara starka och utan en omgivning som hjälper till att ta ner personen på jorden är det lättare att börja en livsstil som är svår att ta sig ur.
Jag tillhör ”Club 27” eftersom jag är en kreativ och känsloladdad person som påverkar och påverkas av det jag väljer att göra. Jag har fått andra förutsättningar än de i ”Club 27” och har inte behövt känna mig vilsen på grund av ett kändisskap även fast jag började skapa i tidig ålder. Men jag tror att ett visst mönster av psykologiska tankar hänger ihop mycket med kreativa konstnärer som Tomas Chamorro-Premuzic är inne på. Jag har själv, från tonåren till mitt nuvarande 27:e år, gått igenom en mental personlig resa som jag säkert inte hade klarat av lika bra om jag inte fått göra den i lugn och ro med stöd från min omgivning utan att samtidigt prestera och bli nedskriven eller hyllad av recensenter.
Vissa har ett behov av att genom sitt konstnärliga eller rebelliska uttryck visa upp sig för att känna sig sedda och hörda, för att själva må bra och utvecklas som person. På något sätt går både myterna och traditionerna ihop vad det gäller musiker att det finns lockelser på vägen som kan göra att vägen till sin egen personliga utveckling stoppas av diverse besök på rehabilitering eller psykakut. Man får inte glömma att alla människor är mer eller mindre bräckliga och endast mänskliga och vid för stor påfrestning försvinner den egna kreativa förmågan och tas över av ett begär som är starkare än suget av att skapa och uttrycka sig.
Jag ser mig själv som en kreativ och rebellisk konstnärskaraktär i det uttryck jag har valt att skapa och den resa jag har gjort fram till mitt 27:e år, som jag har fått göra i min egen takt utan yttre påverkan, har fått mig att känna mig hungrig att utforska och uttrycka mig själv mer. Jag vill fortsätta på mitt livs resa. Jag har, genom min uppväxt utanför rampljuset, sluppit göra vissa val och har turen att inget beroende styr mitt liv.
Men jag vill hylla dem som inte lyckades ta sig vidare efter 27. Er musik och konstnärliga begåvning har påverkat mig, med många andra, djupt och vore det inte för er hade utvecklingen av dagens musikutbud inte varit där den är idag. Myterna hade heller inte skapats kring er person, ni hade blandats ihop tillsammans med alla andra, något som jag vet inte var ert syfte med livet.
Tack Robert, Brian, Jimi, Janis, Jim, Ron, Kurt, Mia och Amy och ni andra som, trots era få år på jorden, lyckades att påverka oss med ert innersta skapande.
/MISS Q
