RECENSION: Ponamero sundown - Rodeo Eléctrica

Wow! Om grunge/stone hade fortsatt att utvecklas så hade det troligen hamnat här. Här har ni i alla fall den mest troliga fortsättningen på stone. Mycket 70-tal i musiken fast med ett skarpare ljud gör att det låter intressant. De låter osvenskt (?!!) välspelat och kreativt.

De här killarna visar att de kan och det är en hel del. Ibland är det hårt för att i nästa sekund ge oss finkänsliga partier samt sound som känns igen från 70-talet. Jag tycker att man får mycket musik för pengarna. Om jag ska sammanfatta detta vill jag säga att skivan och låtarna är välspelade, moget och bra. Jag gillar att höra spår av stone, jag gillar att de är hårt och jag gillar att Ponamero sundown är mer nyanserad än de flesta andra band. Bra jobbat!

Evil Wand: Ett härligt tungt driv som bryts av i tunga partier som väger bly. Härligt att höra dess tempoväxlingar, det är tight.

Highway Messiah: Låter som en elak alarmklocka. Här är sången otroligt tongivande tillsammans med det energiska trumspelet. (Lyssnar du på texten så kan det vara en ledtråd.)

Sorrows: Basen med flanger är helt rätt och ger låten ett skönt sound. Gott om pålagda ljud som förhöjer stämningen i låten. Det är nästan så du känner ökensanden piska mot ansiktet. Mycket stark låt på plattan.

The Dice: En härlig flashback. Från något i stil med Stone Temple Pilots raka vägen till tidiga hårdrocken med Black Sabbath som slutmål.

1025: Oh shit !… Jag trodde först att låten skulle rasa på i punktempo. Låten skevar över i ett härligt groove som ger sommarfestival och öl flashbacks.

Rodeo Eléctrica part I: Det här introt kan du låta gå i all evighet det är såå skönt. Låter lite som en gammal radio i början som sen övertas av en gitarr som går in i en härlig lugn loop.

Shot for Glory: Här har ni sången kanske på sin spets. Släpigt och djupt ena stunden för att sjunga ut helt fullt. För er som gillar sång är detta ett måste att lyssna på.

Sinners Breed: Så fett, så bra. Bra samspel på passagerna mellan basen och trummorna. Den här låten skulle jag vilja höra live

Not the Time: Western wastelands ja det är där jag hamnar i tankarna. Andra mer beresta skulle nog slänga in lite Indien i detta. Kort men effektfullt. Detta är ett bra sätt att bryta av på ett album.

The Ghost: Det börjar tungt och skitigt för att sedan bli stämningsfullt. Mycket bra sång som Varvas med pampiga refränger. Helheten är att detta är mycket kompetenta musiker. Riffen och breaken är klockrena. Fuzziga gitarrer mot slutet, nice.

Goddness of the sun: Ett intro som är tillvrängt, som fortsätter iväg igenom de tunga verserna. Mer fuzziga gitarrer blandat med tunga riff ger härlig dynamik i låten. Lägg till lite tempo växlingar och du har ett album som du kan lyssna många gånger på.

Fathomless nothingness: Djupt, hjärta och smärta. Ett stämningsfullt adjö till allt. Gitarrer långt bort i fjärran som beklagar sorgen. Trummisen fick ledigt den här dagen verkar det som. Det gör inget för han har fått spela sig varm på de tidigare låtarna.

Rodeo Eléctrica part II: Så här fuzzas en gitarr. Den början är grym. Alltså detta är så bra och ibland så komplext att recensera är omöjligt. Jag kan inte låta bli att tycka att detta är fan den bästa svenska hårdrock jag har hört på evigheter.

Objektiviteten far ut genom fönstret med en jävla fart. Fan jag är körd. Det här så in i helvete bra. Jag kapitulerar. Grattis grabbarna i bandet ni har gjort en riktig kanonplatta. Tack för att jag fick höra detta.

BAND: Ponamero Sundown
ALBUM: Rodeo Elécrtica
RELEASE DATUM – 2011-03-21
BETYG 9/10
BÄSTA LÅT: Higway Messiah

Skribent: Lasse Turunen (lt@rockbladet.se)

LÅTLISTA:
1. Evil wand
2. Highway messiah
3. Sorrows
4. The dice
5. 1025
6. Rodeo eléctrica part I
7. Shot for glory
8. Sinners breed
9. Not the time
10. The ghost
11. Goddess of the sun
12. Fathomless nothingness
13. Rodeo eléctrica part II