KONSERTRECENSION: The Nomads – Liseberg

Första gången jag överhuvudtaget hörde talas om The Nomads var när jag var tolv och ett halvt år och läste i Expressen att Kurt Cobain tagit livet av sig. För att försöka få en mer ”lokal” prägel på nittiotalets största rockstjärnedöd hade tidningen valt att intervjua sångaren Nick Vahlgren om saken eftersom hans band faktiskt hade turnerat i USA. Redan då beskrevs The Nomads som veteraner, bandet bildades redan 1980. Frågan är då vad man ska kalla dem nu, när de har totalt 32 år på nacken?

Annons

Foto: Johanne Pernklint

The Nomads har alltid haft fötterna i den klassiska garagerocken men på senaste skivan ”Solna” – den första på 11 år – är melodierna mer i fokus, även om det inte går att ta miste på det klassiska Nomads-soundet. Nuförtiden spelar de inte live speciellt ofta heller, så jag är grymt nöjd med att pricka in dem på Liseberg. Denna afton spelar de mest låtar från nya skivan men dessa blandas snyggt upp med hitsen från förr. Trots diverse meningsskiljaktigheter om vilken tonart somliga låtar ska spelas i är de mycket tighta, de kan sin grej så pass väl att man troligen skulle kunna ställa dem på scen sovandes och det skulle ändå låta fantastiskt. Och det här säger jag utan att för den sakens skull mena att de är det minsta sömniga, tvärtom. Kanske det faktum att de spelar live så sällan numera faktiskt bidrar till att de fortfarande tycks ha den där spelglädjen kvar. Det var också fantastiskt kul att se ett så pass gitarrbaserat rock'n'rollband som Nomads på soliga Liseberg bland alla barnfamiljer. Tummen upp!

Foto: Johanne Pernklint