KONSERTRECENSION: Motörhead Live på “Rock am Ring” 1 juni 2012

När jag och mina polare väl kom till festivalområdet under dag 1 av Rock am Ring 2012 stannade vi kvällen ut vid O2 Alternastage. Där såg vi bland andra Killswitch Engage, Guano Apes, Machine Head och Evanescene. Banden gjorde mestadels helt ok framträdanden, men jag såg dem mest som uppvärmning inför vad som komma skulle.

(Foto: Bild tagen under konserten, magnifikt folkhav. Fredrik Brolin)

Det är strax efter midnatt och på huvudscenen, som ligger på andra sidan av området, håller kvällens huvudakt Linkin Park som bäst på med att framföra sina alster inför en säkert lyrisk publik. De är ungefär halvvägs in i sitt set, när Motörhead kliver upp på O2 Alternastage. Linkin Park på andra sidan till trots, så har väldigt mycket folk samlats för att istället se på lite old-school rock 'n roll.

De åldrande ikonerna i Motörhead behöver egentligen ingen närmare presentation. De gör sällan eller aldrig en dålig spelning. Stilmässigt bjuder de som vanligt inte på några speciella överraskningar och det är precis så det skall vara när det gäller Motörhead. Lemmy Kilmister är klädd i svart skjorta, svarta jeans, boots och hatt. På magen har han såklart sin fasta trotjänare; basen Rickenbacker. Lemmy är helt enkelt Rock ’n Roll per definition. Tre marshallstaplar står på varje sida av det meterhöga podiet till Mikkey Dees trumset. Stolt och kaxigt breder sig en silvrigt, vingförsett Motörheadhuvud ut sig över den svarta backdropen.

(Bild tagen under Sweden Rock fr 8/6-2012, Micke Andersson)

När Lemmy & Co med sin brutalt, smutsiga och raka rock 'n roll drar igång öppningslåtarna Bomber och Damage Cage visar de alla andra band på Rock am Ring var skåpet exakt skall stå. Kontrasten från Evanescenes framträdande bara minuter innan på samma scen är total. Många band, som endast har en medlem på gitarr löper ofta en stor risk att få ett tomrum i ljudbilden av musiken varje gång det blir dags för gitarrsolo. Den risken tacklar Motörhead lätt undan genom Lemmys kraftigt distade Rickenbacker och genom hans säregna spelstil på basen. Nya låtar, som I know how to die från senaste plattan The wörld is yours blandas med gamla rivjärn som Metropolis, Stay Clean och Killed by death. De får därmed med sig alla i publiken, ung som gammal, i en härlig inramning. Jag såg en bild i efterhand från konserten, där en rullstolsbunden snubbe vågsurfade fram till scenen.

Gubbarna börjar att komma till åren, men så fort musiken kommer igång märks inte det ett dugg. Lemmy är nog lite svårare att förstå vad han säger på scenen nu för tiden, men den raspiga rösten gör sig helt rätt i deras musik. Gitarristen Phil Campbell, som har bytt ut den sedvanliga snusnäsduken på huvudet mot en hatt, tar dessutom mer och mer plats i mellansnacken nu. Det märks tydligt att Motörhead trivs som bäst, när de gör det som de gillar mest; att framföra sin musik högt inför en massa folk.

(Bild tagen under Sweden Rock fr 8/6-2012, Micke Andersson)

Den bandmedlem, som det pratades mest om i publiken runt omkring mig, var ändå vår svenske trummis Mikkey Dee. Han gjorde verkligen ett kanonframträdande. Några personer ur publiken höll hans trumsolo som en av höjdpunkterna under hela konserten. Jag hade dock överlevt utan ett trumsolo för att istället ha fått höra på Iron Fist, men jag ska inte klaga.

Dessvärre måste även de bra konserterna förr eller senare lida mot sitt slut. Näst sista låten är Ace of spades. Jag har nog aldrig hört en dålig version av den låten. Med orden We’re Motörhead, and we play rock ’n roll inleds sista låten Overkill, en låt som gör sig lika bra som öppningslåt faktisk. Motörhead levererar igen och jag har fått se en konsert som jag kommer att minnas med glädje. Rock on!

(Bild tagen under Sweden Rock fr 8/6-2012, Micke Andersson)

Låtlista:

Bomber
Damage Case
I Know How to Die
Stay Clean
Metropolis
Over the Top
One Night Stand
The Thousand Names of God
The Chase Is Better Than the Catch
The One to Sing the Blues (Trumsolo)
Going to Brazil
Killed by Death
Ace of Spades
Overkill

***********************************

Skribent: Fredrik Brolin (fb@rockbladet.se)
Foto: Fredrik Brolin & Micke Andersson (Rockbladet)

FAKTA
Konsert/Event: Motörhead / Rock Am Ring 2012
Plats: O2 Alternastage / Nürburgring
Datum: 2012-06-01
Betyg: 09/10
Bästa låten: Killed by death
Bästa minnet: Motörheads raka rör attityd

About
Latest Posts

Fredrik Brolin

Reporter at Rockbladet.se

Jag har skrivit för Rockbladet sedan början av 2012 och släppte debutboken "Metallica:Sorgespel & Segertåg - Det svenska perspektivet" 2018. Jag har alltid haft musik som en naturlig del av tillvaron. Första stora favoriten blev Rolling Stones men kom sedan in på hårdrocken genom Deep Purple, KISS och AC/DC. Luciarocken på SVT 1984 med Dortmundfestivalen från 1983 är och förblir en milstolpe i musiklivet. En annan är Metallicas Ride The Lightning. WOW! Rock på tyska ligger mig också varmt om hjärtat. Hittar jag en ny favvolåt kan den rulla 30 gånger på repeat under en dag. Jag intresserar mig för det mesta inom musik egentligen, som Woodstock-generationen, blues, de flesta grenar inom Metal men även singer/songwriter, Punk, Oi, Reggae och Opera. Nu för tiden lyssnar jag massor på 80-tals hårdrock som GNR och Mötley Crüe. Bästa popbandet förövrigt är och förblir - ABBA.

Latest posts by Fredrik Brolin (see all)