DAGBOK: Inevitable End – Dag3 & 4 – Ledighet och Motala

I dagarna fem kommer det Umeå-baserade mörkret i Moloken tillsammans med oss, Göteborgs-baserade Inevitable End, turnéra de södra regionerna av Svearike. Syftet med turnén är, bortsett det faktum att det är svingött att vara ute på vägarna och få stå på scen, att stärka banden mellan Göteborg och Umeå. För att knyta ihop landets södra och norra spetsar, så att säga. Det här är dagboken där våra äventyr under denna septembervecka dokumenteras.

DAG 3 (Ledig Dag)

Dag tre var en annorlunda dag, spelmässigt vill säga. Eftersom vi kände att pendling till Karlskrona var en bedrift vi inte riktigt orkade med så var vi i Inevitable End lediga. Eller ja, Skägget byggde ju sina lastbilar.

Ylen var på fotboll, Häcken – Helsingborg. Det slutade 2 – 2 vid full tid. Savage och jag spenderade dagen med att spela Tony Hawk pro skater HD och se på skräckfilm.

Så produktiv var den dagen. Men dag fyra däremot!

 

DAG 4

Näst sista dagen på turnén började som den första dagen. Savage och jag vaknade ute i stenkullen och käkade frukost. Runt 15 kom Ylen inrullande med vårt åk. Resan började med att hämta skägget från fabriken innan avfärd mot Motala. Men att hitta en fabrik är inte alltid så lätt som det kan låta. Speciellt inte när personen som ska hämtas inte har en aning vad det är för adress till personen i frågas arbetsplats. Och efter en hel del konstiga svängar och snurrande hittade vi rätt. Eftersom fabriken ligger på Hisingen hade vi såklart inget val, Graveyard med plattan Hisingen Blues var det givna soundtracket. Och med göteborgarna skränande ur högtalarna lyckades vi lokalisera vår skäggige gitarrist.

Färden mot det svenskainlandet kunde börja. Men först var vi såklart tvungna att sitta fast i rusningstrafiken. Väl ute på motorvägen tyckte skägget att det var dags för ett ”pitt-stopp” och så också jag, Ylen girade in bilen på en parkering, Skägget och jag flög ur för att ta hand om naturliga affärer. Jag gjorde det jag skulle, men skägget lider av en viss scenskräck och behövde springa ut en bit i skogen. Det skulle bli ett ödestiget beslut då Ylen svängt in vid Smålands största moss. När skägget väl kom tillbaka hade han satt båda sina fötter på vad han trodde var en grästuva men vad som i realiteten var en förklädd vattenkälla. Hans enda par skor innehöll nu tillräckligt med vatten för att kunna hålla ett mindre land med vatten en månad.

När vi kom fram till Bryggeriet var dörren låst och därinne soundcheckade, traditionsenligt, Moloken. Och när två lokala hårdrockare gled fram till oss för att fråga när Bryggeriet skulle öppna fick vi reda på något som var mindre kul. Raubtier spelade samma kväll i Motala. Men vi höll modet uppe. Dörrarna låstes upp och vi kunde lasta in. Vi riggade upp och körde ett snabbt linecheck innan vi tryckte våra magar fulla med mat!

Några timmar slog ihjäl i några timmar i logen. En loge som var dold långt under jorden. Man kunde snarast, om man är på det viset, göra direkta jämförelser med den klassiska filmen Spinal Tap när vi gick från logen och upp på scenen för att spela. Och spela gjorde vi, turnéns kanske. Ja, långt ifrån bästa gig. Vi spelade för glatta livet, men det föll sig så oturligt att publiken var den sortens publik som ville höra Paradise City snarare än The Oculus. Och om vi ska vara ärlig kan vi nog kalla kvällen för en katastrof. Förstå mig väldigt rätt nu, vi blev väldigt väl mottagna, allt var väldigt bra fixat, maten var god och grabbarna på Brygget var jävligt sjyssta. Men publiken var varken vår eller Molokens. Men av Moloken njöt om inte annat vi, det är ju fan ett av Sveriges absolut bästa band!

Efter gigen fanns bara en sak på allas agenda, öl. Ja, öl och samkväm. Och i ärlighetens namn var det inte på allas agenda, Koffe(Moloken) och Savage stod såklart över ölen. Men samkväm blev det, eftersom det här var första och enda natten på vår turné då vi delade sovplats och ingen skulle åka åt något annat håll så kändes detta extra viktigt.

Vi började med att svepa i oss några öl innan vi for till lägenheten där natten skulle spenderas, innan vi gled ner på stan för att hitta föda. Runt hörnet från boendet fanns en klassisk grill där alla som druckit lite för mycket stod som zombies och väntade på hamburgare. I kön byttes anekdoter och teorier angående världen. Jag skulle tippa på att vi alla blev oerhört mycket klokare efter den kön. 

 

 

Reviderandet av de gamla teorierna fortsatte fram till tidig morgon. Och när sängdags vankades skulle sovplatser väljas, tappra marmabor som vi är Skägget och jag så valde vi de tunna småmadrasserna och lät de andra gossarna sova ordentligt på rediga luftmadrasser.

Imorgon råder ingen vapenvila. Då ska vår kära hufvudstad få smaka!

 

Skribent/Foto: Inevitable End

BANDFAKTA – INEVITABLE END

MEDLEMMAR
Christoffer Jonsson – Vocals
Marcus Bertilsson – Guitars
Johan Wold Ylenstrand – Bass
Johan 'Savage' Olsson – Drums

| HEMSIDA | FACEBOOK |

 

BANDFAKTA – MOLOKEN

MEDLEMMAR
Jakob Burstedt – Drums
Kristoffer Bäckström – Guitar & Vocals
Nicklas Bäckström – Bass & Vocals
Patrik Ylmefors – Guitar

| HEMSIDA | FACEBOOK |