KONSERTRECENSION: NICKELBACK – Den perfekta showen?

Jag måste erkänna att jag besökte Globen i onsdags utan några högre förväntningar eller förhoppningar. Jag har visserligen hört att NICKELBACK ska vara sjukt bra live och att de även är nominerade till ”best concert tour of 2012”, men jag var lätt skeptisk. När ljuset släcktes och introt startade med ett, för Globen, svinbra ljud svepte en känsla över mig, en känsla som sa ”Oj, det här kan nog bli bra!”.

Annons

(Chad Kroeger – Nickelback, Foto: Micke Andersson / Rockbladet)

Mycket riktigt, när de smäller på med första låten ”This means War” slås jag återigen av det magnifika ljudet, den otroligt påkostade ljusshowen och tajtheten. De fortsätter settet med nästa hit, ”Something in your mouth” och jag kan inte annat än le….det är bara såååå bra!
Mitt intresse för NICKELBACK hade, innan denna magiska onsdag, svalnat då jag tycker att deras plattor egentligen bara blivit sämre och sämre. Höjdpunkten på deras karriär är, enligt mig, ”Silver side up” plattan vilken också kvällens nästa låt är från, ”Never Again”.

Jag imponeras av deras oklanderiga stämsång vilken fyller varje låt, det är endast på några få ställen som Chad sjunger ensam annars kompas han väldigt mycket av gitarristen Ryan och även den manglande trummisen Daniel, som kvällen till ära bär en MESHUGGAH tröja. Det märks att de har roligt och att de verkligen har spelat mycket live, de har verkligen en uppsjö av hits att gräva ur. Den fjärde låten i settet är ”Photograph” och jag ryser över hela kroppen och jag kan lova att jag är nog inte den enda i den tillsynes fulla Globen. Här får man verkligen höra hur deras stämmor gör låtarna till vad de är och hur tomt det skulle vara utan. Chad sköter mellansnacket och är en riktig skämtare, han är ödmjuk och fångar publiken med sitt jordnära sätt.

(Nickelback, Foto: Micke Andersson / Rockbladet)

De säger att det känns som lördag och det gör det verkligen. Till låt fem tar de upp en gästartist, bassisten och tillika Chads bror, Mikes bastekniker Ron Dawson och Chad får alla tjejer i publiken att bejubla honom till absurdum, och just tjejerna verkar vara en majoritet ikväll. De river av ”Far Away” och de övertygar bara mer och mer. Chad ber om ursäkt för det långa uppehållet mellan Sverige besöken, han skyller det på Ryan som får ta mycket godhjärtat, och skämtsamt, skit från Chad under kvällen. Han lovar dock härmed att de ska ta varje tillfälle de kan att besöka vårt avlånga land.

De återgår till att köra ännu en låt från min favorit platta, denna gång är det ”Too Bad”. Chad tycker att alla i publiken är värda en drink men beklagar att de inte tog med så mycket sprit. Han hittar dock en kille längst fram i publiken så får bli hans ”drinkcoach” och Chad säger att han vill ha med honom på varje tillfälle han dricker en drink. Killen visas upp på de enorma bildskärmarna som täcker hela området bakom scenen. Det är även TV monitorer på båda sidor av scenen där man få följa bandet från flera individuella kameror. Efter drinkpausen och presentationen av drinkcoachen kör de igång med ”Animals” från plattan ”All The Right Reasons”.

De blandar friskt från sina plattor, dock med ett fokus på nyare material och nu när man upplevt det live, med detta fantastiska ljud, magnifika ljus och felfria framträdande måste jag säga att de har otroligt många guldkorn som tidigare kändes svaga men nu har fått en helt ny innebörd. Ska man hitta något litet minus i onsdagens framträdande kan jag tycka att de gärna hade kunnat bränna av några fler fartiga låtar, vilka de har gott om, och skippat några av dessa långsammare, akustiska radiodängor. Man märker dock var deras populäritet ligger, det är i radiohits som ”Rockstar”, ”Someday” och ”How you remind me”. Efter att han skjutit ut en massa öl eller grogg över publiken gör de ett kort break där en filmsekvens på en måne sveper över filmskärmarna.

(Nickelback, Foto: Micke Anderssson / Rockbladet)

Efter breaket dyker Ryan upp bakom ett piano och de river av balladen ”Lullabye” från senaste plattan Here & Now. De fortsätter med en allsångs låt från samma platta, en låt om att vi måste enas mot miljöförstöringen,”When We Stand Together”, dock ännu en akustisk radioflirt och jag kom på mig att längta efter lite mer tryck och tunga gitarrer. Som om gudarna hört mig och till viss del misstolkat min önskan drar Daniel igång ett fem minuter långt trumsolo och det känns som att även han önskat lite mer tryck under de senare låtarna för han smackar på så att han är nära att trilla av stolen.Man kan nästan höra att han känner sig begränsad av NICKELBACKS radiorock och särskilt om han nu gillar det svenska mangeloraklet MESHUGGAH.

De avslutar gigget med ”How you remind me” följt av ”Burn it to the ground” och det är ett jävla mos, hela globen kokar och inte en själ sitter stilla. Jag har aldrig upplevt ett så bra ljud live och det gör hela upplevelsen ännu bättre. Jag ser leende människor, nävar i luften, hoppande tjejer, killar, tanter och småbarn…NICKELBACK kom, de såg, de spelade och de segrade..i alla fall mitt hjärta. Detta är en av de bästa konserter jag har varit på under alla mina år och jag är ett pånyttfött NICKELBACK-fan som garanterat kommer att gå och se dem så fort tillfäller ges.

Konsert/Event: NICKELBACK
Arena: Globen
Datum: 12/9-2012
Betyg: 10/10
Bästa låtar: Never Again, Too Bad, Photograph och Burn it to the ground
Bästa minne: Ljudet, ljuset och tajtheten

Skribent: Carl Berglund (cb@rockbladet.se)
Foto: Micke Andersson (ma@rockbladet.se)

ALLA KONSERTBILDER – BILDGALLERIET

Nickelback @ Globen (2012-09-12) »
Nickelback @ Globen (2012-09-12)

LÅTLISTA:
This Means War
Something in Your Mouth
Never Again
Photograph
Far Away
Too Bad
Animals
Trying Not to Love You
Rockstar
Someday
Lullaby
When We Stand Together
(Drum Solo)
Figured You Out
How You Remind Me