Voodoo-rock kallas genren som bandet The Blue Ruin spelar. Efter två års hårt slitande har bandet nu äntligen kommit ur bunkern med en fullängdare, en skiva som innehåller musik som ingen i världen tidigare lyssnat på.
Voodoo-rocken är frammejslad från källor som Goth, Psycadelica, Synth och Blues. Delar av bandet har förut spelat mer kommersiellt gångbar musik för en en bredare publik. När det inte längre kändes helt tillfredsställande för dem, så ville de ha betydligt mer utmaning i både replokalen, när de spelar på rökiga rockklubbar och sitter och skriver material. The Blue Ruin ville bli extrema genom skapandet av sitt helt unika sound.
Det blev tidigt klart för mig att The Blue Ruins Voodoo-sound inte är helt enkelt att lyssna på till en början. Det krävs ett antal lyssningar, nästintill tvinga sig igenom plattan ett par gånger. Sen klarnar det mer och mer, och när det väl gjorde det känner jag igen mig mycket ifrån rock/psykadelica-soundet som hägrade mycket på slutet av 60-talet och början av 70-talet.
Ett av sätten att ändra karaktär på låtarna är de olika sångstilarna de valt låt för låt, ett typexempel på det är låtarna "Baby" och "Bring My Doll To The Voodoo-Tree". Leadsången i "Baby" har en klassisk skitigt rock/blues-sound medan på "Bring My Doll…" går det mer åt det psykadeliska hållet och formar där en helt annan karaktär. Annars är båda låtarnas bakgrunder uppbyggda på samma rock/bluesiga sätt.
Låtarna "Crow Nest", "Gum Ball" och "Into The Sun" har inte enligt mig inte samma kvalitét, det saknar den tydligheten som de tidigare angivna låtarna har, är lite väl spretiga.
"Heroin" och "Levels Of Lies" visar The Blue Ruin upp en lite lugnare sida, en mer stillsam psykadelisk ballad. Låten har en enkel och bra bakgrundskomp tillsammans med en rak och tydlig melodi. På något sätt passande uppbyggnad till låtens innehåll. Fina arrangerade harmonier med både sångstämmor och de olika instrumenten. "The Sound" är en låt som sticker ut på den här skivan, den är enligt mig den mest kommersiella låten. Jag kan verkligen tänka mig att få höra den på radio världen över. Den har en refräng som man lätt sjunger med i. Den är helt klart min favorit.
"Television Borderline" och "You're Still Riding Me" fortsätter på samma bana som "The Sound", fast återigen tillbaka mer åt det nya Voodoo-soundet. Jag gillar råheten i "Television Borderline" och manglandet mellan gitarrer och bas som bara ökar och ökar genom hela låten, samtliga instrument och sång ökar likt ett svagt crescendo.
En sak som gör både bandet och albumet så intressant är just deras sätt att våga bryta ny mark. Att skapa en nästintill helt egen musikstil. Frågan är om det kommer bli risat eller rosat av er lyssnare där ute? Gillar du alternativ rock som står på helt egna ben kommer du verkligen gilla det här albumet.
SKRIBENT: Jonas Lööw (jl@rockbladet.se)
BAND: The Blue Ruin
ALBUM: The New Disorder
RELEASEDATUM: 2013-04-20
BETYG: 7/10
BÄSTA LÅT: The Sound
KOLLA IN VIDEON TILL "TELEVISION BORDERLINE"
LÅTLISTA
1. Gum Ball
2. Into The Sun
3. You're Still Riding Me
4. Heroin
5.Television Borderline
6. Baby
7. Bring My Doll To The Voodoo-Tree
8. Levels Of Lies
9. Crows Nest
10. The Sound
BANDFAKTA – THE BLUE RUIN
| FACEBOOK | ITUNES | SPOTIFY |
