FESTIVAL: WESTBAY HEAVEN & HELL 2013

Festivalen var 24-25 maj och bestod av Nostalgikväll på fredagen och lördagskvällen med band som framförde sitt egna material. Platsen var Folkparken i Gamleby strax utanför Västervik.

 

Bara det att det finns folkparker kvar värmer mitt svarta hjärta. Väl i Gamleby kastar vi in utrusningen på hotellet och åker direkt till festivalområdet. Vid grindarna blir vi väl bemötta av de som arbetar med arrangemanget. Glada volontärer möter oss när vi löser in våra biljettter och sedan tar vi en snabb rundtur på området. Det finns flera vagnar med mat, fika och andra obskyra saker. Den stora scenen ligger som i en klippskreva eller ska vi kalla det "liten dalgång"  – vi sitter med bergsväggar runt oss och högst upp på bergskanten står skogen. På andar sidan området har vi en stor gräsplan. Fördelen med mindre festivaler är just att de är mindre, du hinner se allt och träffa bandmedlemmar och byta ett par ord. Perfekt plats att möta sina idoler. Vi tar en sväng runt området och insuper stämningen, det här ska bli trevligt!

 

DAG 1
Nostalgikvällen öppnas med Guns and posers som har en sångare som är mycket nära Axel Rose i sången. Bandet ger järnet även om det är lite glest i publiken.

Noztalgica som ändrar i sin ” set list” för att publiken ska slippa höra samma låtar flera gånger. Noztalgica har mycket musik med sig i baggaget. Bandet är kompetent och spelar allt från Motörhead till Kiss (jag är nöjd). En eloge till basisten som trots strul med skjortan och mikrofonen aldrig tappar greppet om uppträdandet. (Oklart vad han fastnade i men han lyckades ta sig loss)

Nästa band ut är Malmö Maskin som har en sångaren som äger scenen direkt. Sjävlsäkert och mycket väl genomfört av Malmö maskin. De spelar ac/dc låtar från tiden med Bon Scott. Och visst låter han som Bon Scott. De bjuder också på roligt mellansnack och det hela blir väldigt underhållande.

Holy Diamonds har en otrolig sångare. Han sjunger ut så att pälsen reser sig på mig. Holy Diamonds spelar alltså Dio:s låtar. Kvällen avslutas med A tribute to Dire Straits, de ger sig på en svår uppgift men klarar detta galant. Efter lite solsken, en skvätt regn är vi nöjda och tar vi oss till hotellet för välförtjänt nattsömn. 

DAG 2
Westbay har i år en "lilla scen" och en "stora scen". Schemat rullar non-stop på båda och vi har egentligen bara ett problem – att hinna se allt. Schemat är tight och det spelas på två scener samtidigt.

När vi anländer på lördagen hinner vi precis se sista låtarna med Highride. De har ett energiskt kick-ass uppträdande med fullt spjäll. Vi möter upp Highride efter spelningen och pratar en stund. Det är alltid trevligt att ha dessa grabbar kring sig, party och skoj hela tiden. Vi dröjer oss kvar vid den lilla scenen och ser Monoscream där tonvikten ligger på tyngd och headbanging. Vi får med oss en skiva till Rockbladets läsare och får samtidigt veta att det precis kommit hem från en 10-dagars turne i Ryssland.

Hellinor är nästa band. Här lyser erfarenhet och rutin igenom. Det leveraras rock med dragspel av en karismatisk sångerska. Det är oväntat och proffsigt med obskyra instrument som dragspel.

Vi går tillbaka till den lilla scenen för att inte missa Thalamus. Bandet med sjuttiotals influenser i musiken. Det här gillade jag verkligen, kanske för att jag är född på 60-talet och känner mig som hemma? kanske för att killarna är riktigt duktiga. Redan på soundchecket hördes det att sångaren var av rang och med en 2-meters jätte på bas blir det både imponerande och skrämmande. Stort tack till Thalamus som skickar med en signad skiva till läsarna att tävla om.

Senare på kvällen så ska jag äntligen få se Seventribe. Bandet som röjer på scenen till den milda grad att vår fotograf blir tillsagd att inte stå i "fotodiket". Scenen fylls av medlemmar i rosa skjortor och vad det rockar!! Detta är slipknot fast kanske ännu lite galnare. Stora scenen känns för liten när alla åtta i bandet är på den samtidigt och ingen går säker när de springer ut och runt i publiken. Det var jävligt kul att se Seventribe live.

Degradead spelar inför en hängiven publik som abrupt blir avbrutna av att "tiden på scen" är över. Det är snopet och olyckligt att inte få mer än 4 låtar av Degradead som levererade fett, högt och tungt.

Godhate är bandet som ger festivalen en dos av alternativ religions åskådning. Inget puttinutt här inte. Svart, rått och brutalt utan en tanke på morgondagen. Så ska ett ställningstagande presenteras.

Junkstars är ett band med mycket mognad och tar en scen med bestämdhet. Raka rör och rak rock ´n roll. Max passar på att tacka alla band som slutit upp inför festivalen och dessa ord kunde inte komma bättre än nu. Trots att publiken uteblivit (för mig ett mysterium) har alla band ändå levererat. Junkstars får med sig publiken och jag ser att många av de andra banden också är på plats.

Sideburn spelade på lilla scenen – i mitt tycke helt kanon. Det bjuds på tunga riff och tungt sound. Det här är musik som håller på vilken scen/arena som helst i världen så bra är det. Tyvärr hördes sången lite dåligt under större delen av spelningen. Fatal smile är bandet som avslutar kvällen. De har en påkostad show med pyroteknik, rekvisita, smink och egna gruppies i publiken. Eld och smällar med höga sångtoner gjorde sig riktigt bra i mörkret och i klippskrevan som vi befann oss i. Att Fatal smile är proffs råder det inget tvivel om.

Summering: Westbay hade bra band, trevligt arrangemang, tur med vädret men saknade publiken.
Skribent: Lasse Turunen lt@rockbladet.se
Foto: Gunilla Holz gh@rockbladet.se

KONSERTBILDER PÅ BAND

 

ÖVRIGA BILDER

no images were found

 

KOLLA IN FATAL SMILES VIDEO "WELCOME TO THE FREAKSHOW"