KONSERTRECENSION: Bruce Springsteen – The E-Street Band – Friends Arena 3/5

En konsert med Bruce Springsteen är verkligen den ultimata liveakten. En artist som alltid ger 100%, spelar riktig länge, varierar låtlistan rejält, fullkomligt sprudlar av spelglädje, ständigt överraskar och har ett fantastiskt samspel med sin publik!

Annons 

 


(Bruce Springsteen, Foto: Fredrik Olofsson / Rockbladet)

Den första spelningen på Friends Arena var inget undantag. Det var fullt blås redan från start med We Take Care of Our Own från senaste albumet där hela E-Street Band tycktes vara på ett utmärkt spelhumör. Har varit en del klagomål på ljudet i Friends Arena men där vi satt på kortsidan lät det helt ok. Däremot kommer man inte med i konserten på samma sätt sittandes så långt bak, blir nästan som att se konserten på TV då man tittar mer på storbildsskärmen än på scenen. Nästa konsert får det bli ståplats!

Efter att de första sex låtarna som alla har varit vanligt förekommande tidigare på turnén kom då kvällens bomb. I ett långt mellansnack pratade Springsteen bl a om den klassiska spelningen på Stockholms Konserthus 1975 (en av de första spelningarna utanför USA), hur mycket Sverige betytt för honom genom åren och att de nu skulle spela hela skivan från den turnén back-to-back, nämligen Born To Run. Kvällen stora överraskning!
Många livemonster på den skivan med inledande Thunder Road, titelspåret i helt upptänd arena och avslutande mästerverket Jungleland som absoluta höjdpunkter. Jake Clemons på saxofon verkar nu ha axlat sin farbrors mantel på allvar med några riktigt svettiga solon.

En energifylld Darlington County togs oss tillbaka till den ”vanliga” låtlistan igen där Bruce sprang runt i diket framför ståplats och manade på till allsång. När vi sedan fick höra att det var för många som satt ner i Arenan så reste sig alla upp till den ruggigt svängiga folkfesten Pay me my money down, fullt ös!
Finfina Land Of Hope And Dreams avslutade det ordinarie setet efter ca 2 tim och 20 minuter och då återstod 6 extranummer…En ensam The Boss med akustisk gitarr tog upp en ovanlig skyltönskning från publiken i form av covern Mountain of Love. Den brukade de tydligen spela en del med fullband under 70-talet. Nu blev det en finstämd nedväxling innan den avslutande hitkavalkaden med Born In The USA (trodde Mighty Max skulle slå sönder trummorna fullständigt), Glory Days (med Elliot Murphy som gästartist), Bobby Jean (alltid magnifik!), Dancing In the Dark (med inte mindre än 4 tjejer uppe på scen varav en fick spela gitarr) och Ullevi-trasharen Twist & Shout som rundade av 3 svettiga timmar perfekt.

Det finns väl egentligen ingen liveakt som är i närheten av Springsteen och jag är grymt imponerad av den intensitet, vitalitet, energi och spelglädje som alla i E-Street Band visade trots att de allra flesta är en bit över 60. Se och lär yngre kollegor i branschen, det här är måttstocken för en livekonsert! Kommer bli väldigt tomt när väl Bruce slutar turnera, vilket i och för sig är väldigt svårt tro att det kommer hända efter denna uppvisning.

LÅTLISTA:
1. We Take Care of Our Own
2. Out in the Street
3. Wrecking Ball
4. The Promised Land
5. Death to My Hometown
6. Spirit in the Night

BORN TO RUN Back-to-Back:
7. Thunder Road
8. Tenth Avenue Freeze-Out
9. Night
10.Backstreets
11.Born to Run
12. She's the One
13. Meeting Across the River
14. Jungleland

15. Darlington County
16. Pay Me My Money Down
17. Shackled and Drawn
18. Waitin' on a Sunny Day
19. The Rising
20. Badlands
21.Land of Hope and Dreams

Extranummer
22. Mountain of Love
23. Born in the U.S.A.
24. Glory Days
25. Bobby Jean
26. Dancing in the Dark
27. Twist and Shout

SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTO: Fredrik Olofsson (fo@rockbladet.se)
EVENT: Bruce Springsteen
ARENA: Friends Arena / Solna
DATUM: 2013-05-03
BÄST: Jungleland var bäst bland mycket som var väldigt bra
SÄMST: Har aldrig varit särskilt förtjust i "Born in the USA".
BETYG: 10/10
PUBLIK: 55020
SPELTID: drygt 3 timmar

KOLLA IN HELA BILDSERIEN

Relaterade artiklar