Michael Monroe är vad man skulle kalla en tvättäkta rocklegend. Han är mest känd som frontfigur för glamrockbandet Hanoi Rocks som bröt upp för sista gången 2009. Nu kör han sitt eget race och turnerar världen runt tillsammans med sitt band bestående av svenska Dregen( Backyard Babies) på gitarr, Steve Conte på gitarr, Sami Yaffa på bas och Karl Rosqvist på trummor. Den 23 augusti släpptes Horns and Halos, som är bandets andra studioalbum efter kritikerrosade Sensory Overdrive som släpptes 2011.
Med åtta soloskivor i bagaget har Michael Monroe visat vart skåpet ska stå. Ingen ifrågasätter längre om bandet kan prestera när det gäller. Frågan som alla ställer sig är om Horns and Halos kommer kunna toppa Sensory Overdrive, albumet som blev otroligt uppskattad världen runt och slutligen sålde guld.
Det finns musik som fastnar direkt på hjärnan, och den som kräver ett hängivet öra. När jag har lyssnat igenom albumet några gånger, så träder texterna fram tydligare. De genialiska melodierna och rytmerna borrar sig sakta in i hjärna och hjärta och bygger bo.
I jämförelse med Sensory Overdrive så har Horns and Halos fler punkiga influenser. Dessutom har Michael bromsat ner på tempot och putsat bort lite av det råa i vissa av låtarna. Detta gör att Horns and Halos är en skön orgasm för örat. Det finns helt enkelt något för alla.
Skivan börjar med en uppåttempo låt i TNT Diet. Det är mycket power och respekt i Michael Monroes röst. Vi bjuds på punk och härliga gitarriff samt en bonus i saxofonspel från Monroe. Det är en solid start på ett grymt bra album.
Ballad Of The Lower East Side har släppts som singel och musikvideo. Låten börjar akustiskt innan vi slängs med huvudet före in i ett Green day-liknande riff. Låten balanserar snyggt mellan punk och rock och ger oss lite av farten som vi saknar från Sensory Overdrive. Hatad eller älskad. Låten har något speciellt som är svårt att sätta tummen på.
Eighteen Angels är ren och skär Sleeze med allt vad det betyder. Jag får även vibbar från bluesen. Den gungiga låten sitter redan på hjärnan första gången jag hör den och det känns som en riktig klassiker.
Titellåten Horns and Halos är skivans bästa låt. Det är samspelta gitarrer i verserna och en refräng som får vem som helst att vilja ställa sig upp och headbanga loss till rytmen av gitarriffen. Det kan inte bli bättre.
Till sist får jag inte glömma att nämna feel good-låten Child Of The Revolution som känns som en tidsmaskin som tar mig tillbaka till 80-talet. Och här vill jag stanna..
Det är Michael Monroes unika sångröst, hans inspel med saxofonen och de handplockade bandmedlemmarna som gör skivan så fenomenal och felfri. I slutändan kvarstår faktum att Michael Monroe är en liveartist och att låtarna på bästa sätt bedöms genom en live konsert. Där är rocklegenden i sitt rätta element!
SKRIBENT: Malene Aakre (malene.aakre@rockbladet.se)
BAND: Michael Monroe
ALBUM: Horns and Halos
SKIVBOLAG: Spinefarm Records
RELEASEDATUM: 2013-08-23
BETYG: 9/10
BÄSTA LÅT: Horns and Halos
- KONSERT: Of Mice And Men(Bråvalla) - 2014-07-06
- KONSERT: Bring Me The Horizon (Bråvalla Festival) - 2014-07-06
- FESTIVAL: Bråvalla – Dag 3 - 2014-06-30
