Trots höstrusket är det många förväntansfulla besökare som har samlats i Huset i Huddinge. Besökarna är i varierande åldrar och det är en salig blandning av både killar och tjejer. Redan då förbandet Stains intar scenen är många på plats i publiken och fler blir det när det blir dags för huvudakten Overworld, som själva beskriver sin musik som en blandning av metal och metalcore, att göra entré. Och entré gör de med en kraftfullhet som överraskar positivt medan publikens förtjusta rop och vrål stiger i lokalen och nästintill överröstar musiken.
Innan spelningen skulle börja fick jag en pratstund med hela bandet. Kolla in hela den inspelade intervjun nedan.
Det dröjer inte mer än ett par minuter förrän sångaren Endigo har trollbundit och lindat publiken runt sitt lillfinger med en otrolig skicklighet som jag hittills bara har sett hos mycket rutinerade och inflytelserika band. Kvällen inleds med ”Oblivion (Nothing Was For You)” och genomsyras av riff som taktfast slår sig ända in i benmärgen. Låten ”Stellar” är tung, riktigt tung, på alla sätt och vis och publikens kärlek växer explosionsartat medan Endigo mäktigt basunerar ut ”Dance for me now, dance until you die”. Nikke och Kaz gör helt klart ett fenomenalt jobb och den energi som flödar från både en leende Lynx på bas och Andie på trummor bådar enbart gott inför de efterföljande låtarna.
Det bjuds på en härlig kavalkad av gammalt och nytt material och höjdpunkten är definitivt den nya singeln ”Final Destination” som släpptes den 25/10. Låten tycks ha ett nytt sound, ett som skiljer sig något från de andra låtarna, men jag tycker inte att det är negativt på något sätt. Tvärtom anser jag att det nya soundet är någonting unikt som är nervkittlande intressant att lyssna på, lite som en musikalisk berg- och dalbana. Helt enkelt ett sound som jag inte är van vid sedan tidigare och som jag verkligen har fastnat för. Liveframträdandet kan inte beskrivas på annat sätt än fenomenalt vilket får mig att tycka om den ännu mer.
Den något tråkiga aspekten under konsertens gång är att det förefaller vara vissa tekniska aspekter som gör att Endigos röst ibland tycks dränkas av instrumenten. Jag tycker att detta är synd med tanke på att han ger järnet på scen. Förutom detta flyter allt på bra och jag är av den uppfattningen att Endigo verkligen öppnar upp sitt hjärta och låter oss ta del av hans musikaliska tankegångar och processer ackompanjerat på ett briljant sätt av de andra medlemmarna i bandet.
Den sista låten som bandet levererar med en fantastiskt brutal kraft, likt en spark i baken, är ”Perfect Anomaly” som råkar vara en av mina personliga favoriter. Publiken sjunger med genom hela låten och stämningen i lokalen är på topp och det känns som att taket kommer att lyfta. När bandmedlemmarna sedan lämnar scenen ropas det i kör tills Overworld återigen äntrar scenen, fulla av tacksamhet och ödmjukhet, och briljerar med ”Paper Heart” och en cover på den omåttligt populära koreanska dängan ”Gangnam Style”.
Senare på kvällen lämnar jag Huset i Huddinge med en känsla av att Overworld är på en spännande resa och att den bara har börjat. Om sanningen ska fram har jag blivit frälst (detta händer ytterst sällan) och jag tror bestämt att Overworld kommer bli stora, riktigt stora. Jag tror även att de kommer att bidra med musik som inte bara ämnar lämna markanta fotspår inom musikindustrin, utan även kommer att inspirera andra unga musiker att våga följa sina drömmar.
FOTO & SKRIBENT: Shora Ahmadi (sa@rockbladet.se)
BÄST: ”Promised Land” – en vacker, sorglig och emotionell ballad där Endigos magnifika röstrepertoar likt en musikalisk påfågel framträder i all sin prakt.
SÄMST: en alltför liten scen, därav begränsningar. Jag skulle hellre se Overworld på en större arena.
HELHETSBETYG: 9/10
KOLLA IN SAMTLIGA BILDER FRÅN KONSERTEN
SETLIST
Oblivion (Nothing Was For You)
Stellar
Tiger Blood
My Reality
Spider
Promised Land
Final Destination
Red Wedding
Time Is Music The Planets Make
Until We’re Dead
Perfect Anomaly
-Encore-
Paper Heart
Gangnam Style
BANDFAKTA
Medlemmar
Endigo – sång
Nikke – gitarr
Kaz – gitarr
Lynx – bas
Andie – trummor
Shora "Raziela" Ahmadi
Född - datum och stad:
Linköping - jag är en stolt 85:a!
Hur beskriver andra dig:
En tjej med humor och ett öga för kreativa lösningar.
Hur beskriver du dig:
Glad, positiv och oftast med ett leende på läpparna. Jag är något av en perfektionist och är sällan helt nöjd med mina foton. 😉 Är även en stolt bokmal.
Gillar:
Rock, vampyrer, coola och mystiska dräkter, Japan, katter och hundar.
Gillar inte:
Det är väldigt få saker som jag ogillar. Bland annat att vakna mitt i natten och känna hur kallt golvet är mot mina fötter när jag stiger upp.
Min första skiva:
Backstreet Boys - As Long as You Love Me (*går och gömmer sig i ett hörn*)
Bästa grupp/artist:
Väldigt många. Nyligen har jag blivit väldigt, och då menar jag väldigt, frälst av Ghost. Annars är mina (ständigt återkommande) husgudar Deals Death och Raubtier. Jag lyssnar på väldigt många olika genrer inom musik.
Favorituttryck:
"Wait a minute, this sounds like rock and/or roll!"
Idol:
Jag har flertalet idoler och Paulo Coelho är en av de största.
Vad gör du en söndag:
När jag inte sitter och ugglar framför skärmen med att redigera foton är jag gärna ute och springer tillsammans med min hund. Alternativt så myser jag framför laptopen med en kopp te och kollar på någon bra film eller serie på Netflix. Det blir även mycket musiksurfande på YouTube.
Vad gör du när du inte kan sova:
Läser en bra bok eller lyssnar på Spotify och försöker drömma mig bort.
Bra filmer:
Nästan ALLT som har med superhjältar att göra! The Avengers, ja tack!
Bra TV:
Komediserier, såsom den klassiska "Seinfeld".
Favoritlag:
-
Favoritkäk:
Sushi!
Favoritdryck:
Vitt te från Lipton med smak av granatäpple. Mums!
Okänd talang:
Jag kan få nästan vem som helst att börja skratta.
- KONSERTRECENSION: The Unguided – L’Orient 18/4 -2014 - 2014-04-26
- KONSERTRECENSION: Overworld – 26/10 - 2013-10-29
- FESTIVAL: Sabaton Open Air – Dag 2 Resumé - 2013-08-17
