KONSERTRECENSION: Black Sabbath - Friends Arena - 2013-11-22

Att få se originalsättningen av Black Sabbath i Sverige verkar tyvärr vara en omöjlighet. Senast de skulle lira här så blev Tony Iommi cancersjuk och vi fick i stället nöja oss med Ozzy & Friends (absolut inte kattskit det helller men det är inte Black Sabbath) och denna gång har kontraktsbråk gjort att Bill Ward hoppat av och ersatts av Tony Clufetos. Definitivt en värdig ersättare bakom trummorna men det är fortfarande inte originalsättningen… Nåväl, nu var det i alla fall äntligen dags för dessa Godfathers of Heavy Metal att inta scenen, på ett för kvällen nedminskat Friends Arena (ca 25.000 åskådare).

Som förband fick vi först stifta bekantskap med brittiska Uncle Acid & The Deadbeats vilka låter ungefär så pårökta som namnet antyder. Psykedelisk doom metal som passande nog påminner om tidiga Sabbath och jag gillar't!

Kl 21.00 sparkar då Mighty Sabbath igång med blytunga War Pigs, komplett med sirénintro och allt. Scendekoren är sparsmakad och den enda utsmyckningen är de klassiska loggorna med djävulen och korset på högtalarna. Här får i stället musiken tala – och som den gör det! Tony Iommi är Riffmaestro Himself, Kung Geezer är ett med sin mullrande bas och Tony Clufetos bankar skinn som för ett tag får mig att glömma Bill Ward. Ozzy då? Ja, även om han helt klart är den svagaste länken i dagens Sabbath så tycker jag det låter förvånansvärt bra där jag sitter, vilket även folk runt omkring instämmer i. Men rapporter från innerplan säger dock att sången låter riktigt illa. Däremot verkar de flesta vara överens om att ljudet överlag är bättre än under många andra konserter på Friends Arena.

Det är en toktaggad fredagsstämning i arenan där publiken är på tå med nävarna i luften hela vägen och det märks verkligen att detta är en efterlängtad spelning. När till och med ett trumsolo får stående ovationer förstår man att det är en speciell kväll. Vi får tre låtar från senaste magnika albumet 13 och givetvis en mängd klassiker, där framförallt Black Sabbath, Children of The Grave och Iron Man är ångvältar från helvetet. Som sig bör är det tungt, kolsvart och deppigt – och jag blir upprymd och glad. Ozzy är lika underhållande som alltid med sina alltsångsövningar, jämfotahopp och "Let me see your fuckin' hands"/"Let's go crazy"/"I can't fuckin' hear you". Ska bli spännande att se vad dessa levande legender kan leverera på Sweden Rock i sommar.

Ett citat från min bänkgranne får summera "Av alla hårda jävlar där uppe på scenen är Geezer Butler den hårdaste jäveln av dem alla". Kan inte annat än att instämma!

SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Micke Andersson (ma@rockbladet.se)

EVENT: Black Sabbath
ARENA: Friends Arena / Stockholm
DATUM: 2013-11-22
BETYG: 9/10
BÄSTA LÅT: Children of the grave orsakar jordbävning
BÄSTA MINNET: Att fått se ett återförenat Sabbath, även om det var utan Bill Ward.
SÄMST: Att vi bara lockades med introt till Sabbath Bloody Sabbath – som att bara få lukta på en rökig whisky.

LÅTLISTA:
War Pigs
Into the Void
Under the Sun/Every Day Comes and Goes
Snowblind
Age of Reason
Black Sabbath
Behind the Wall of Sleep
N.I.B.
End of the Beginning
Fairies Wear Boots
Rat Salad
Iron Man
God Is Dead?
Dirty Women
Children of the Grave
Extranummer:
Paranoid