KONSERTRECENSION: Volbeat – Tele2 Arena

Danska "Volbeat" har på kort tid växt till att bli ett av världens mest eftertraktade hårdrocksband. De headlinar så gott som alla festivaler de spelar på och ligger etta på topplistor i Kanada, Tyskland, Danmark och Norge med senaste albumet "Outlaw Gentlemen & Shady Ladies". Ett album som fick skyhöga betyg, de har tagit rockabilly-metalen till en helt ny nivå. Den bidragande faktorn som enligt mig gjort "Volbeat" till vad de är idag, nämligen ett arenarockband. Att ha sett de på en liten klubb i centrala Göteborg 2007, det är något som tyvärr inte kommer att hända igen. Nu är det enbart arenor som gäller.

Iced Earth underhåller publiken med sina låtar, både gamla som nya. Vi får även lyssna på en ballad från albumet som släpps i början av januari nästa år. De tackar för sig och en stor svart duk klär scenen numera, en bandit med Sveriges flagga för att vara exakt.

Hela lokalen släcks ned och en ensam man sätter sig på scen och spelar de tonerna som slutligen bildar introt till Doc Holliday. Det smäller till och Volbeat intar scen och hjälper mannen med att slutföra det han påbörjat. Michael Poulsen hälsar god kväll, och ett stort jubel fyller arenan. Jag har lyckats att ta mig ända fram till första parket när jag hör The Nameless One spelas och stämningen bland dessa trogna fans och de på läktaren går inte att jämföra. Det sjungs, hoppas och filmas på de främre raderna.

Volbeat fortsätter att leverera låt efter låt men till slut slås jag av tanken att bandet är mer taggade än vad publiken är. Många låtar på kort tid blir det. Det är en enorm skillnad än vad jag kände från min första plats på läktaren. Om Volbeats energi räckte dit är högst oklart, det är helt svalt där. Nästan som att en osynlig vägg delar publiken ikväll, de övertaggade veteranerna längst fram och resten.

De fyra grabbarna verkar ha det väldigt roligt på scen, Poulsen och Rob Caggiano är nog gladast och tätt därefter kommer Anders Kjølholm. De står inte stilla en sekund. Vi får höra en bit utav Johnny Cash välkända Ring of Fire strax innan Sad Man's Tongue. Överraskningarna slutar inte där, utan fortsätter med att Michael kastar ut sig i publiken och surfar runt på publikens uppsträckta händer för att inspirera andra. Eller när bandet spelar lite covers av Motörhead, Metallica och Judas Priest som konsekvens av att sångaren valt att låna någons jeansväst med tygmärken på. Still Counting avslutar hela kvällen och publiken stämmer in i allsång. En mycket påkostad scenshow med smällar och pyroteknik. Jag kan dock inte glömma kvällen jag såg de i Göteborg, endast med instrumenten och med den starka viljan.

Jag har väldigt svårt att hitta annat än små detaljer som brister på denna scen ikväll. Volbeat är ett fenomenalt bra liveband, publikens insats är jag dock mindre imponerad utav. Det kan bero på att det är en tisdag mitt i veckan, men det hindrar inte Volbeat från att vara ett av höstens starkaste bokningar.

SKRIBENT: Joanna Hemmingsson (jh@rockbladet.se)
FOTOGRAF (Sthlm): Jimmie Sonelius (jimmy.sonelius@rockbladet.se)
FOTOGRAF (Göteborg): Camilla Gradin (camilla.gradin@rockbladet.se)
BETYG: 8/10.
BÄST: 16 Dollars, My Body och introt!
SÄMST: Saknade Our Loved Ones och 7 Shots.

KOLLA IN BILDERNA – VOLBEAT (STOCKHOLM)

KOLLA IN BILDERNA – VOLBEAT (GÖTEBORG)

KOLLA IN BILDERNA – ICED EARTH (STOCKHOLM)

SETLIST
Doc Holliday
Hallelujah Goat
Radio Girl
The Mirror And The Ripper
The Nameless One
Guitar Gangsters & Cadillac Blood
Sad Man's Tongue
Lola Montez
Heaven Nor Hell
16 Dollars
Dead But Rising
The Garden’s Tale
Pearl Hart
A Moment Forever
Fallen
My Body
Pool Of Booze, Booza Booza
The Hangman's Body Count
I Only Wanna Be With You