SKIVRECENSION: Motörhead – Aftershock

After shock är precis så hård som Motörhead ska vara. Jag fastnar redan vid de första riffen och fast jag lyssnat på Motörhead sedan 80-talet är ändå Aftershock lite av en överraskning.

Annons

Motörhead låter piggare och hungrigare än någonsin vilket är skönt att höra efter den senaste tidens artiklar om avbrutna konserter och sjukdomsspekulationer kring Lemmy.Hela plattan är en vitamininjektion för mig som redan gillar Motörhead. Med tunga riff och en trummis, som borde ha mjölksyra efter varje låt.

Aftershock måste vara en av de bättre skivorna som Motörhead gjort på senare år. Ljudet har de fått till den här gången vilket de haft problem med på tidigare alster och så bjuder de på bluestakter även på denna platta. ”Dust and Glass”och ”Lost woman blues” överaskar med sin blueskänsla och är kanske i lugnaste laget för min smak men det visar att de kan spela i andra tempon, ändå gör sig Motörhead fortfarande bäst i fullt ös och öppna spjäll.

Jag gillar låtar som Heart Breaker och Queen of the Damned, det är låtar med mer klös i. Om jag ska jämföra olika plattor vill jag säga så här: "The wörld is yours" var mer av rock´n roll-känsla och Aftershock är mer Metal. Aftershock ger mig några flashbacks till de äldre skivorna. De har alltså enligt mig gått tillbaka ett steg till sina rötter med en tvist av modern teknik och sound.

SKRIBENT: Lars Turunen (lasse.turunen@rockbladet.se)
RECENSION: Motörhead – Aftershock
BETYG: 9/10
BÄST: Queen of the damned

BANDFAKTA –MOTÖRHEAD

MEDLEMMAR

Lemmy Kilmister – bass guitar
Phil Campbell– rhythm and lead guitar
Mikkey Dee – drums