KRÖNIKA: Skogsröjet 2013

Mitt i det bistra midvintermörkret kan det vara skönt att tänka tillbaka på festivalsommaren 2013. Skogsröjet gick av stapeln för åttonde gången i den lilla östgötska byn Rejmyre, ungefär 4 mil från Norrköping. Här är Fredrik Blids krönika från festivalen.

Mitt andra jobb som IT-konsult har tagit mig till många exotiska platser genom åren, där ibland Rejmyre. När jag för många år sedan skulle besöka en kund där för första gången så fick jag fick jag en tydlig uppfattning om hur liten byn är. När jag rullade in på huvudgatan, likt Clintan i en gammal spaghettiwestern, så sprang en kvinna ut mitt i vägen och viftade frenetisk. Jag vevade ner bilrutan och frågade vad det handlade om och hon svarade: ”Jag förstod att det var IT-konsulten som kom då det var en bil jag inte kände igen…”.

I detta Norje-lilla samhälle med mindre än 1000 invånare arrangerades alltså Skogsröjet för åttonde året i rad. Nischen har på senare år varit olika genres inom hårdrock där nyare akter som Casablanca och H.E.A.T mixas med gamla rävar som W.A.S.P. och Alice Cooper. I år hade man Twisted Sister och Helloween som headliners.

Festivalen känns som ett Sweden Rock i miniatyr med samma typ av musik och samma publik. Arrangörernas ambition verkar dock vara att hålla festivalen lite mindre och mer familjär vilket har både sina för- och nackdelar. 

Till fördelarna hör att det är väldigt smidigt att ta sig runt området och med endast två scener med 100 meter emellan är det nära till allt. Antalet matställen är väl tilltaget och man behöver sällan köa för att få sig en matbit. Chiliheadz mumsiga chili och köttmackor stack ut i ett ganska varierat matutbud. Stämningen bland besökare och personal är gemytlig och avslappnad. Scenerna ligger mysigt placerade intill ett skogsparti och hela festivalområdet är en rejäl kontrast till den enorma flyttflottiljen på Bråvalla Festivalen.

Den största nackdelen är definitivt den bristfälliga planeringen av spelschemat. Med endast två scener borde det vara enkelt att undvika krockar, varför det är en gåta hur man planerar in att låta en konsert börja samtidigt som en annan slutar?! Detta fick till följd att det blev rejäla förseningar under första dagen och det sista bandet Sister Sin hade inte ens spelat klart när de extrainsatta nattbussarna rullade hem från Rejmyre. Det innebar också att huvudakten Helloween började spela samtidigt som Lita Ford spelade sina extranummer, riktigt illa!

Mindre bra är också att ölen endast serveras och får drickas i ett öltält. Att avnjuta en kall under tiden favoritbandet spelar är alltså inte att tänka på. Bättre då att göra som på ex Sweden Rock och Bråvalla Festivalen där hela festivalområdet får vara barområde. Konsekvensen av att inte tillåta detta blir att en del festivalbesökare väljer att sitta i öltältet i stället för att stå framme vid scenerna vilket gjorde att det under vissa spelningar blev lite väl glest i leden.

Transportmöjligheterna till och från festivalen lämnar övrigt att önska då det endast går extrainsatta direktbussar från festivalen kl. 02.30 till närmaste större stad Norrköping. Då den ordinarie lokaltrafiken går väldigt sällan till och från Rejmyre, och absolut inte mitt i nattenm, så är buss inget alternativ utan här är det bil som gäller. För den som så önskar kan man bo på campingen som ligger precis intill festivalområdet.

Bristerna vägs till viss del upp av den goda stämningen, vänligt bemötande från personalen, det fantastiska vädret (en rockfestival nästan helt utan regn!!!) och en hel del bra musik. Jag fick också den stora äran att skaka tass med min barndomsidol Dee Snider som signerade sin biografi Shut up and give me the mic. Tyvärr uppfyllde han inte min önskan att spela den sällsynta pärlan Captain Howdy men Twisted Sister gjorde annars en kanonspelning och var definitivt festivalens höjdpunkt tillsammans med Helloween, läs min recension av Twisted Sister här.

Sammanfattningsvis en bra festival musikmässigt med en familjär känsla men som även har stora förbättringspotential arrangörsmässigt. Riktigt kul att lilla Skogsröjet kan locka dit så pass stora akter som Twisted Sister och Helloween. Till sommaren 2014 är bl. a Megadeth klara och man kan konstatera att mycket har hänt sedan den första festivalen genomfördes på ett lastbilsflak 2006.

HELLOWEEN

SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Fredrik Olofsson (fredrik.olofsson@rockbladet.se)
KONSERT: Helloween
BETYG: 8/10
BÄSTA LÅT: Den fullständigt magnifika avslutningen med 80-talsklassikerna Dr. Stein, Future world och I want out rockar brallorna av vilken publik som helst.
KOMMENTAR: Tyskarna levererade verkligen big time och blev tillsammans med Twisted Sister Skogsröjets stora höjdpunkt. Riktigt dåligt ljus drar ner betyget något. Där jag stod gick det inte ens urskilja att det var Helloween på scenen.

MEDLEMMAR
Andi Deris –Sång 
Michael Weikath – Gitarr  
Sacha Gerstner – Gitarr 
Markus Grosskopf – Bas 
Dani Löble – Trummor

|Hemsida| |Facebook|

 

LITA FORD

SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Fredrik Olofsson (fredrik.olofsson@rockbladet.se)
KONSERT: Lita Ford
BETYG: 7/10
BÄSTA LÅT: Close my eyes forever är den ultimata powerballaden även om den är bättre i duettversionen med Ozzy.
KOMMENTAR: The grand old lady of rock mixade gamla Runawayspärlor med solomaterial och gamla anekdoter vilket blev ett gediget hantverk. Plus för den dubbelhalsade gitarren, I love it! Men tyvärr blev konsertupplevelsen naggad i kanten då Helloween började sin konsert innan Litas extranummer var klara, en rejäl arrangörsmiss!

|HEMSIDA| |FACEBOOK|

 

LORDI

SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Fredrik Olofsson (fredrik.olofsson@rockbladet.se)
KONSERT: Lordi
BETYG: 6/10
BÄSTA LÅT: Sincerly with love (Fuck you asshole) är Eddie Meduza i hårdrocksskepnad. 
KOMMENTAR: Detta var betydligt tyngre än väntat och faktiskt ganska underhållande. Kommer på mig själv att stå med ett fånigt leende på läpparna under hela konserten. Musikalisk satte de dock inga större avtryck.

|HEMSIDA| |FACEBOOK|

 

PRETTY MAIDS

SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Fredrik Olofsson (fredrik.olofsson@rockbladet.se)
KONSERT: Pretty Maids
BETYG: 7/10
BÄSTA LÅT: Back to back var en skön nostalgitrip för mig.
KOMMENTAR: Min port till hårdrocken var det kassettband som min kusin hade spelat in till mig i mitten av 80-talet. Det innehöll låtar av bl a Iron Maiden, Judas Priest, UFO, Girlschool och Pretty Maids. De sistnämnda var representerade med just Back to back och det tillhörande introt Fortuna Imperatrix Mundi. Att ca 30 år senare få se och höra den live (dock utan introt) var grymt! I övrigt en bra dag på jobbet för danskarna.    

|HEMSIDA| |FACEBOOK|

 

TREAT

SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Fredrik Olofsson (fredrik.olofsson@rockbladet.se)
KONSERT: Treat
BETYG: 5/10
BÄSTA LÅT: Get you on the run får mig i alla fall att nicka igenkännande på huvudet.
KOMMENTAR: Har aldrig riktigt fastnat för Treat som jag tycker är en mjäkigare kopia av Europe och denna konsert fick mig inte att ändra uppfattning. Men det finns något sympatiskt och ärligt med framtoningen och de ser ut att ha jäkligt kul på scenen, speciellt sångaren Robban Ernlund.

|HEMSIDA| |FACEBOOK|

 

LIZZY BORDEN

SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Fredrik Olofsson (fredrik.olofsson@rockbladet.se)
KONSERT: Lizzy Borden
BETYG: 6/10
BÄSTA LÅT: Billy Idols Rebel Yell gör de med den äran.
KOMMENTAR: Lite samma fenomen som med Lordi – har man inte riktigt det musikaliska underlaget så kan man åtminstone leverera en spektakulär show. Men där förebilden Alice Cooper även har låtarna har Lizzy Borden bara sina masker, brudar, blod och avrättningar. Visuellt underhållande? Onekligen!

|HEMSIDA| |FACEBOOK|