KONSERTRECENSION: RAUBTIER – Klubben – 27/3

Raubtier behöver ingen närmare presentation, och det har de sett till. Dedikerade till max för det de gör har de klättrat på Sveriges metal-stege. Hulkoff, Kjellgren och Buffeln ger allt på scen och Stockholm har väntat på Rovdjuret ska spränga staden i bitar.

Annons

Dagen har varit späckad med skivsignering, intervju och allt man kan tänka sig, men nu står vi äntligen här 1 timme innan dörren till Rovdjurets käftar öppnar sig. Nästa etapp är att hänga ifrån sig alla tillhörigheter och sedan vänta annu en gång. Inomhus denna gång dock. Väntan blir inte lång innan dörrarna återigen öppnas och de allra trognaste följarna säkrar sin plats genom att bokstavligen springa genom rummet, däribland jag. Jag får enligt mig en perfekt plats och jag kan gott se allt från där jag står. Som vi inte hade fått nog av det är det väntan ännu en gång, men jag och alla andra vet att väntan är värd i slutändan.

Snart tystnar bakgrundsmusiken och en våg av jubel sköljer över hela lokalen, då folk förstår att något är på gång. Man.Machine.Industry äntrar scen och drar igång ”Knuckle Duster” med ett dån som får hela publiken att slängas med. Alla är taggade inför vad som komma skall och det är även Man.Machine.Industry! De spelar som att det vore sista gången i livet och använder sig av riktigt grym rekvisita. Även fast den stora delen av publiken är här för Raubtier har de inga problem med att få igång publiken. Redan efter första låten är alla fast och det blir ett riktigt bra ös på Klubben! Killarna kör låt efter låt och dundrar på men för att citera Pär Hulkoff ”Så har alla suveräna saker ett slut” och Man.Machine.Industry kör en sista låt och grymt avslut i form av ”Aim, Hold, Fire”

En ny väntan uppenbarar sig, men den här gången är stämningen helt annan. Alla i publiken är sjukligt exalterade av förväntan och vad förbandet bjöd på.

Snart tystnar bakgrundsmusiken än en gång och Nordmans ”Be mig” spelas istället ur högtalarna för att sedan tas över av det sedvanliga introt till Björnes Magasin, med grön belysning i lokalen. Det är dags för Rovdjuret, och de sprängande jublen hälsar Haparandas konungar välkomna återigen. I slutet av introt hör man Hulkoffs röst från högtalarna i stil med ”Och här kommer dem”. Rösten fortsätter prata men jag kan inte urskilja några ord bland allt ljud från publiken.

Först upp kliver Buffeln och slår sig ned vid sitt massiva trumset med pansar-camo och maskingevärs-mynningar som pekar mot publiken. Varje gång han använder baskaggen känns det som ett skott avfyras mot oss. Sedan kliver Kjellgren på och tätt intill honom kommer Hulkoff och sträcker upp armarna för Stockholm. Björnes magasin slutar och ”Det finns bara krig” dundrar.

Raubtier har fångat publiken i sina käftar direkt vid första tonen och alla är helt vilda, precis som det ska vara på en Raubtier spelning. Den som står still är det något konstigt med.

Raubtier och crewet har utökat sin scenkonst och nu använder de sig även av tryckluftsburna pansarvagnar och en stor upphöjning av Buffeln och hans trummor, vilket bidrar till en riktigt massiv energi och sprängkraft för att citera dem själva.

Det finns inte en låt man står still till och lycklig som jag är har jag som sagt tagit mig längst fram för att beskåda spelningen. Trycket bakifrån är helt otroligt och det var flera gånger under spelningen jag knappt kunde andas för att jag var klämd mot bakomvarande personer och fotodikets stängsel. Min höft pryddes även utav ett stort blåmärke vilket är ett fint bevis på att man pansarrockat som man ska!

Killarna kör härnäst ”Från min kalla döda hand” från den nya skivan Pansargryning vilket självklart får igång inte minst publiken men även de själva. Riktigt mäktigt att bevittna.

Låt efter låt spelas och raubtier har funnit en perfekt mix på setlisten från den nya och de äldre skivorna. Mellan varje låt är det mörkt på scen och en ensam strålkastare präglar Hulkoffs ansikte där han står med riktigt väluformade meningar och presenterar nästa låt. En speciellt passande är presentationen av Världsherravälde då publiken uppmanas att erövra P3 tornet som av en slump råkar ligga i Stockholm och drar sedan igång sången där alla i publiken hoppar.

Även fast man inte vill det så har även Raubtiers konsert ett slut och efter Världsherravälde tackar de för sig och oss och försvinner sedan från scen. Publiken anar ugglor i mossen och jag hoppas att ingen tog det på allt för stort allvar då Raubtier ca två minuter senare dundrar upp och Buffeln kör introt till ”Pansarmarsch” som har en energi som är obeskrivbar. Hela klubben headbangar, hela klubben skriker, Raubtier som publik. pansar rullar igen.

Tre låtar körs och efter det tackar de för sig denna afton och lämnar publiken mållösa och fyllda av energi och endorfinkickar. Jag och mina okända vänner som jag stod bredvid bestämmer oss för att det krävs en lång och hård kram efter man har rockat såhär hårt. Svetten rinner ner i och saltet sticker i ögonen.

Detta var det bästa jag sett på länge och med en scenshow och engagemang utöver allt annat kan jag glädjas av att min röst idag är defekt. Raubtier krossar allt i dess väg och det har de anledning till. En blandning av ett riktigt bra förband och ett krossande huvudband kan jag inte mer än ge spelningen det högsta betyget som möjligen går.

KOLLA IN HELA BILDSERIEN – RAUBTIER

KOLLA IN HELA BILDSERIEN – MMI

SKRIBENT: Marcus Aldrin (marcus.aldrin@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Jimmie Sonelius (jimmie.sonelius@rockbladet.se)
EVENT: Raubtier och Man.Machine.Industry
ARENA: Klubben Fryshuset / Stockholm
DATUM: 2014-03-27
BÄSTA LÅT: Pansarmarsch och övergången från den till kamhund
SÄMSTA LÅT: Ingen
BETYG