Ni som tillhör den yngre skaran läsare kanske har sett henne som den snabbtänkta och drog-dealande JENNY HUMPHREY i GOSSIP GIRL. Sångerskan TAYLOR MOMSEN började som barnskådis och hade skådis och musiker-yrket parallellt med varandra tills hon valde att bli rockdiva på heltid. Med en tydlig tyngd på en tuff image ,utan att åsidosätta musikens kvalité, har hon långsamt men stadigt klättrat sig upp för den kommersiella alternativa rockscenen med sitt band THE PRETTY RECKLESS.
Nu är det dags för uppföjaren till Light Me Up från 2010. Detta är den andra fullängdaren: Going to Hell, som kan ses som ett konceptalbum där det genomsyrande temat är kristen tro tacklat ur ett anarkistiskt perspektiv, med en skämtsam (dock) rak känga åt USA:s vapenpolitik i en av låtarna. Detta kommer defintiivt skapa en viss kontrovers på Taylor Momsen's hemmaplan i bokstavstroende och vapengalna delar av Staterna. Där debutalbumet inte hade någon speciell röd tråd eller identitet har nu detta album all musikalisk och textmässig bredd att tilltala alla som gillade förra albumet, plus ännu fler.
Tonen skiftar mellan vemodig, kaxig, neutral och konstaterande. Texterna är varierade, lekfulla, djupa, men ändå lättillgängliga. Melodierna täcker hela Momsen's register, och riffen är en bra blandning mellan klassiska och originella – Allt smälter obesvärat ihop. Det finns We Will Rock You klapp stamp – takt och barnkörer i briljanta Heaven Knows och snygga riff så som i Going To Hell. Låtarna varierar mellan riff och text/melodi-baserade i en jämn fördelning.
Vad är ett rockalbum utan ballader? Där gör sig akustiska Burn ovanlig finkänslig. Det är svårt att välja en favoritlåt, men verserna och refrängen i Absolution är jag lite extra beroende av – En låt med klassiskt tema om att bli förlåten sina synder. The Pretty Reckless är onekligen ett tight och begåvad New York-kvartett och Taylor Momsen är en utmärkt dirigent. Anhängare till klassisk rock, punk och post-grunge, Taylor Momsen är er nya drottning och hon har inga planer på att petas från sin tron.
SKRIBENT: Philip Almén (philip.almen@rockbladet.se)
RECENSERAT: Going to Hell / The Pretty Wreckless
RELEASEDATUM: 2014-03-19
BÄSTA LÅT: Absolution
BETYG: 8/10
BANDFAKTA – THE PRETTY RECKLESS
Taylor Momsen – Vocals
Ben Phillips – Guitar
Mark Damon – Bass
Jamie Perkins – Drums
| FACEBOOK |
THE PRETTY RECKLESS – GOING TO HELL
- Wolf Alice – En ensamvarg på scen - 2022-07-07
- Pearl Jam – Ständigt inaktuella eller tidlöst aktuella - 2022-07-06
- Post Malone – En klass för sig - 2022-07-04
