FESTIVAL: Rock am Ring – Dag 4

Den fjärde och avslutande dagen på Rock am Ring blev klibbigt varm och det kändes som om det var åskskurar på gång. Men det fina vädret höll i sig även denna dag och en helt regnfri Rock am Ring var ett faktum. Något som måste vara rätt unikt.

Musikaliskt handlade det givetvis mycket om giganterna Metallica. När vi anlände vid lunch så fanns snakepiten på plats vid den stora scenen och när portarna öppnades en timme senare så tokrusade de första fansen in för att få de åtråvärda platserna längst fram. Sådant tryck har det inte varit någon annan dag detta år. Men först ut på stora scenen var Kentuckyrockarna Black Stone Cherry som är ett band jag gillar mer och mer. Deras whiskydoftande hillbillyrock känns genuin och äkta. Storheter som Alter Bridge och Avenged Sevenfold har jag däremot inte fastnat för riktigt och speciellt de sistnämna tycker jag försvinner in i en grå massa av band som låter ungefär likadant. Men det kan säkert bero på att jag lyssnat på dem alldeles för lite. Live bjuder de båda dock till riktigt bra och publiken är entusiastiskt. Jag kommer på mig själv att titta lika mycket på publiken som på scenen vilket jag också gjort under de flesta konserter på stora scenen, där vi från pressläktaren har en fantastisk utsikt över hela publikhavet. De tyska festivalbesökarna vet hur man ställer till med rockfest och visar en enorm uppskattning nästan oavsett vilka som står på scenerna. Redan tidigt på dagen börjar en del bengaler brännas av mitt bland folkmassorna och det känns ibland som man är på fotbollsmatch.

In Extremo är ett tyskt medeltidsrockband som påminner lite om Rammstein. De blir för mig dagens positiva överraskning och trots ett mediokert ljud så är det riktigt häftigt att se och höra denna annorlunda mix av elgitarr, säckpipa, skalmeja och harpa (!?). Bandet blir också först ut att trotsa Metallicas regler om att inte ge sig ut på deras ramp. Något som sedan både Alterbridge och Avenged Sevenfold tar efter. Lars Ulrich hade säkert både det gula och röda kortet redo backstage.

Metallica by request blir den perfekta avslutningen på en mycket lyckad Rock am Ring. Det har i vanlig ordning tyckts väldigt mycket om Metallica i allt från Lars Ulrich bristfälliga trummande till vilsna samarbeten med Lou Reed och märkliga filmprojekt. Det är få band som engagerar så mycket som Metallica och vad än bandet ger sig på så blir det Twitterstorm åt alla håll. Att konsekvent såga allt som bandet gjort efter 1991 tycker jag är lite för enögt. Visst, skivorna har inte varit lika helgjutna som tidigare men jag tycker samtliga album utom möjligen St. Anger innehåller åtminstone några riktiga höjdarlåtar och live levererar de alltid. Setlisten blir snarlik den vi fick serverad på Sthlm Fields men några överraskningar som St. Anger har letat sig vilket åtminstone bandet själva verkar uppskatta då Hetfield utbrister "Thanks a lot for voting on this song!". Ljudet är i särklass maffigast, tyngst och bäst under hela Rock am Ring och jag kan med lätthet bortse från både trumslarv, bristande spontanitet och tramsiga låtpresentationer av fanclubmedlemmar för att bara låta mig ryckas med i musiken. Under Whisky In The Jar eskalerar bengalerna och en stor circle pit säkert hundra meter från scenen blir en fascinerande krigsdans runt de brinnande spjuten. I Sverige hade detta skapat svarta skandalrubriker, protestlistor och insändare undertecknade "Vän av ordning". I Tyskland är det bara party. ROCK ON!