Konsert: Mando Diao (Bråvalla)

Mando Diao: Från högenergiskt band till begravningsmusik, och förra året visade de tydligt att de inte längre hör hemma på festivaler då alla låtar gjorda för dans och leenden är bytta mot långsamt vaggande och vemod. Det som sägs vara stort bidragande skäl till detta är bortången av Kristian Gidlund, Sugarplum Fairys trummis och god vän med Mando Diao-sångaren Gustav Norén och framförallt hans bröder som var bandkompisar med Kristian. 

Många besökare gick förbi Mando Diao:s scen på Bråvalla och sa saker i stil med "Vad konstigt, Mando Diao skulle spela nu", varpå jag också blev förvirrad trots att jag tittat på tid och plats för konserten just innan. 

Detta är inte Mando Diao och nu finns endast fragment kvar av den gamla identiteten och den väcks vid Dance With Somebody som endast spelas på grund av publikfrierier, och den passar inte in i setlistan längre. 

Inte för att Lana Del Rey sjunger om positiva saker, men hennes konsert var i alla fall inte i denna kaliber av sömnpiller – Tvärtom. Trots stilistisk säkerhet är framförandet inte energiskt nog. Lär er av era kollegor, Mando Diao.

Betyg: 5 av 10 – Gick inte att lyssna på länge

Bäst: Dance With Somebody