Jag står i rummet som tilldelats oss inom media och tittar förstummat ut över Gärdet. Gärdet som i vanliga fall är en relativt idyllisk plats, men inte i dag, i dag ser jag 50.000 personer som vallfärdar från den södra scenen över till den norra scenen för att alla få uppleva årets kanske tyngsta spelning. Metallica som går på om 30 minuter, och jag inser helt plötsligt att mina chanser om att hitta en bra plats längst fram är minimala.
Jag hittar en plats vid det andra staketet, och redan där är folket helt vilda! Fram och tillbaka ramlar vi och peppen för STHLM FIELDS huvudakt är enorm. Jag som i vanliga fall inte brukar ha några direkta problem med att stå stabilt flyger runt som en vante bland horden av människor. Så långt ögat når är det Metallica-fans, som redan nu en halvtimme innan start sjunger i samfällighet alla möjliga låtar som bandet gjort genom åren. Det här är den absolut största konserten jag någonsin har själv varit på och inser egentligen inte hur stort avståndet är från scen där jag står och trängs inför konserten. Det räcker med att se på bilder från eventet i efterhand för att förstå att det var en del människor som jag missade i mitt ögonspan.
Sekunderna och minuterna känns eviga i väntan på mästarna, stämningen höjs några snäpp extra när ljudet från AC/DC helt plötsligt dånar ut från PA-systemet, och det är inte bara jag som upptäcker tonerna av AC/DC, utan stor del av publiken inser att det är nära nu. Plötsligt tystnar förmusiken, och Metallica kommer upp på scenen, och mina öron utan proppar upplever det högsta jubel som jag någonsin hört!
Efter det stående introt av Ectasy Of Gold, började konserten med en rejäl kavalkad av klassisk Thrash Metal från albumet Master Of Puppets. Eller vad sägs om Battery och Master Of Puppets. Både bandet och publiken var helt lyriska, omedelbart uppstod det magi mellan Metallica och hela (det för kvällen över 51 000 personer) stora publikhavet.
Dagen som började med regn, regn och åter regn, övergick sen till uppehåll innan Metallica klev på, och just på grund av uppehållet så kom nog ytterligare några tusen personer till Gärdet. Alla de som kände att de inte kunde missa en kväll med Thrash Metal-legenderna från San Fransisco.
När Metallica började sitt gig (vilket var ca 20:40) var det fortfarande ljust över Gärdet, men ju längre in på kvällen vi kom, desto mörkare blev skyn och det är då som bandets ljustekniker visar vad de går för. Med en otroligt väl sammansatt ljusshow av både laser och strålkastare lyckas de skapa en perfekt mix av ljuset tillsammans med låtarna. Det jag blir mest häpnad över, är att de lyckas matcha takten på musiken så tajt med ljuset, men efter 33 år i branschen bör man kanske kunna sin sak, jag är hur som helst saligt imponerad.
Det mest spännande och speciella med den här kvällen var förstås att publiken själva innan varit med och valt fram det som bandet skulle ha med på sin setlist, och jag personligen tycker att mixen av det de valda låtarna från stenhård Thrash-Metal, som t.ex Blackened och Ride the Lignting över till de lite mer lugna låtarna som One och Nothing Else Matters var otrolig! Det kändes som att bandet var skönt avslappnade, nu när de överlät bestämmandet av Setlistan till den stora Metallica-familjen. Generellt sett är det en bra blandning mellan deras största skivor från 80-talet fram till och med Black Album. Det fanns egentligen bara två undantag, den nya låten Lords Of Summer och hör och häpnad inte mindre än Whisky in The Jar, vilken dessutom vann via en framröstning som gjordes under dagen. Det stod mellan The Four Horsemen, Wherever I May Roam och just Whisky In The Jar, och det var en otroligt tät och jämn match mellan The Four Horsemen och Whiskey In The Jar. Det röstades ända in till det sista och till slut tog Whiskey In The Jar hem omröstningen, så i slutet fick vi höra Whiskey In The Jar som encore tillsammans med Creeping Death och Seek & Destroy.
Den här turnén bjuder på ett kärt återseende i den scenutformningen de hade för ungefär 20 år sedan, det tillsammans med Snake Pit. Däri Snake Pit befann sig alla de fans som vunnit platsen via fancluben MetClub.com, (Snake Pit är det utrymmet som normalt används till fotodike). Man får helt enkelt uppleva Metallica i 360 grader, en helt fantastisk känsla.
Något nytt för kvällen till ära var att tre fans fick stiga upp på scen bredvid James och presentera nästa låt inför alla 51.863 fans som var där. Först ut var Sad But True, följt av Blackened och till sist Creeping Death som spelades på slutet.
Någonting som imponerade på mig och säkert många andra är den otroliga energi samtliga i bandet verkar ha, de är som i sitt livs form. De garvar, bjuder på sig själva, framför allt James som har ett sprudlande humör. Han sprang ofta och mycket runt Snake Pit:en och handklappning med alla fans han bara nådde. Allt det här gör också att de får med sig publiken extra mycket, alla är helt enkelt på topphumör! Trots tidigare regn och blåst verkar allt detta vara bortglömt nu och det är bara Metallica som fyller folks tankar!
Två låtar som jag speciellt gillar ikväll är From Whom The Bells Tolls och Nothing Else Matters som båda inleddes av solon på både bas och gitarr. Rob inledde From Whom the Bells Tolls och Kirk inledde till Nothing Else Matters. Två svinbra låtar som toppades på bästa vis genom deras solon!
Sammanfattningsvis kan jag inte säga annat än att den här spelningen var något av det absolut bästa jag varit med om. Hela stämningen var på topp och Hetfield bar hela tiden ett leende på läpparna, så även alla andra i bandet, som tillsammans bjuder på en helt otrolig Thrash-magi! Även fast det var ett tag sedan de var i Sverige, måste jag säga att James röst inte har varit såhär bra på flera år. Att det är och har varit ett stort uppdämt Metallica-behov i Sverige visar publiken genom sitt otroliga välkomnade! Alla var supertaggade och en kväll som denna kommer jag aldrig glömma.
HELA BILDSERIEN
REPORTER: Marcus Aldrin (marcus.aldrin@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Jimmie Sonelius (jimmie.sonelius@rockbladet.se)
EVENT: METALLICA By Request
ARENA: STHLM FIELDS / Stockholm
DATUM: 2014-05-30
BETYG: 10/10
BÄSTA LÅT: Om jag måste välja en skulle jag nog ta den klassiska Enter Sandman och övergången från Nohing Else Matters.
SÄMSTA LÅT: Om man går från publiken skulle det nog vara Lords Of Summer, men den är så pass ny så alla har inte riktigt bekantat sig med den ännu.
LÅTLISTA
Battery
Master Of Puppets
Welcome Home
Harvetser of Sorrow (Följt av Kirks solo)
The Unforgiven
Lords of Summer
Ride the Lightning
Fade to Black
Justice for All
One
For Whom The Bell Tolls
Blackened
Nothing Else Matters
Enter Sandman
Encore
Creeping Death
Whiskey In the Jar (framvald via röstningen)
Seek & Destroy
BANDFAKTA – METALLICA
MEDLEMMAR
James Hetfield – Vocals & Lead Guitar
Lars Ulrich – Drums
Kirk Hammett – Guitar & Backing Vocals
Robert Trujillo – Bass
METALLICA PÅ SPOTIFY
- KONSERTRECENSION: METALLICA BY REQUEST - 2014-06-01
- INTERVJU: Pär Sundström – Sabaton - 2014-05-14
- Sabaton – Heroes – läs recensionen samtidigt som du kan lyssna på skivan via Spotify - 2014-05-12
