Det är två år sedan Pearl Jam besökte Sverige. Då gavs en sagolik spelning i Globen. Nu skulle vi få se bandet på Friends Arena istället, en betydligt större lokal med en beryktat dålig akustik. Förväntningarna var givetvis skyhöga. Skulle den här kvällen bli lika bra, eller rent av bättre än sist?
Straxt efter klockan åtta kliver bandet upp på scenen ackompanjerat av ett stort jubel från de nästan 24000 besökarna. Pearl Jam har inget förband ikväll, uppvärming är i detta fall helt onödig. Allsången bryter ut redan i fösta låten Release för att eskalera hela vägen igenom tredje låten Black. Därefter anses publiken vara uppvärmd och körs över med låtarna Go, Animal, Mind your manners och Why go.
Eddie Vedder drar sedan fram en lapp och läser innantill på svenska. "-God kväll, god kväll. Vi håll vårt löfte. För två år sedan sade vi: Det var en så bra kväll att vi skulle komma tillbaks snabbt. Så här är vi, skål!"
Bandets publikkontakt är fantastisk. Många stora band pratar om hur viktiga fansen är, men Pearl Jam tar detta til en helt annan nivå. Två exempel på detta är när Eddie övertalar någon i publiken att låna honom sin kamera så att Eddie kan filma runt lite på scenen. Eller tjejen med en skylt med texten "pls. sign my shoe", hon skickar upp båda sina skor på scenen. Eddie skojar med henne om förtroende och att de ju inte känner varandra. Båda skorna kommer givetvis tillbaks, den ena signerad av hela bandet medans Eddie använder hennes andra sko som vinglas innan hon får tillbaks även den, tillsammans med Eddies halfulla vinflaska.
Kvällens setllist är fantastisk och den svänger mellan de mest ångestladdade spåren till de låtar som får hela arenan att dansa.
Men det är ändå mer intressant att prata om vad som händer i och mellan låtarna. Som när Mike McCready kör större delen av ett improviserat solo, med gitarren bakom huvudet. Eller när Eddie försöker greppa hur en storbank kan ge bort namnet på en arena till en organisation som jobbar mot mobbing. Eller när han gång på gång tillägnar låtar till vänner i publiken eller till bandet The Hives. Eller när han ber ljusteknikern att tända lamporna så att han kan vinka till de som står längst bak i arenan.
Det är såna saker som skiljer Pearl Jam från andra arenafyllarband. De kan konsten att få vilken lokal som helst att krympa ner till något som känns som en liten klubb där alla får vara med.
Som grädde på moset får de längre bak i publiken dessutom en videoproduktion på storbildsskärmarna i klass med den bästa live-video. Snygga vinklar, snabba klipp och bra bild.
Håret står rakt upp på hela kroppen vid flera tillfällen, som när allsången är tillbaks i låtarna Sirens från senaste skivan Lightning bolt, Just breathe och Betterman.
Men mest uppskattad verkar fortfarande ändå vara Alive, när den spelas är det som att hela arenan blir förlöst. Vi hör tre covers ikväll, Pink Floyd´s Mother, Dead Boys Sonic Reducer och The Who´s Baba O´Reily. Den senare spelas med varenda lampa i arenan tänd.
Tre timmar speltid får vi den här gången, och det är verkligen magiskt bra även den här gången. Efter över 20 år ger Pearl Jam precis som ett debutantband verkligen allt. Inget verkar gå på rutin och ingen glöms bort.
Toppar de sin spelning i Globen då? Nja, det blir nog svårt, men nog var det minst lika bra.
SKRIBENT: Tomas Hellman (tomas.hellman@rockbladet.se)
FOTO: Micke Andersson (micke.andersson@rockbladet.se)
KOLLA IN SAMTLIGA BILDER FRÅN KONSERTEN
Event: Pearl Jam
Datum: 28/6-2014
Arena: Friends Arena
Omdöme:
BANDFAKTA
Eddie Vedder – Sång, Gitarr
Mike McCready – Gitarr
Stone Gossard – Gitarr
Jeff Ament – Bas
Matt Cameron – Trummor
LÅTLISTAN på Spotify:
- KONSERTRECENSION: Pearl Jam – Friends Arena, Stockholm 28/6-14 - 2014-06-30
- KONSERTRECENSION: Pixies – Gröna Lund 10/6-14 - 2014-06-12
- Kurt Cobain, plötsligt har tjugo år gått - 2014-04-05
