KONSERTRECENSION: Iron Maiden, Bråvallafestivalen, 20140626

Ett av världens största hårdrocksband genom tiderna på en scen strax utanför min gamla hemstad Norrköping är otroligt i sig. Mighty Maiden är utan konkurrens det band som drar mest folk till Bråvallafestivalen i år.

Copyright-Fredrik-Olofsson-3

Jag ser mindre tredje Maidenkonsert på lika många veckor och jag känner mig nästan som en av Bröderna Hårdrock. Det blir tre snarlika konserter men med lite olika synvinklar. På Rock am Ring ser jag britterna från pressbalkongen med utsikt över hela publikhavet, på Hellfest långt bak med överförfriskade fransmän och nu på Bråvalla längst fram bland de svenska hardcore-fansen.

Det är intressant att se hur enormt gränsöverskridande Iron Maiden är – oavsett vilken stil inom rock/metal du föredrar annars så gillar du Järnjungfrun. Även Avicii-människor som inte alls är inne på hårdrock i övrigt kan också ses röja loss med en Eddie-tischa. Jag är rätt säker på att det inte är något annat hårdrocksband som har den bredden och attraktionsförmågan.

En konsert med britterna håller alltid hög klass med en lägstanivå få andra besitter. Spelningen på Bråvalla blir inget undantag utan vi får som vanligt en tokleverans med de obligatoriska ingredienserna som en Union Jack-viftande Dickinson, maffiga trippelgitarrer med posören Gers i spetsen, stabilt trumjobb av Lasse Berghagens kompis McBrain, kloppetikloppbas från benet-på-högtalaren-skjutandes-med-basen-från-höften-och-sjunga-med-i-texterna-Harris, Eddie the Monster i olika skepnader och givetvis en mängd högoktaniga rockklassiker med knytnävsrefränger. Vi har sett och hört allt förut men det är fortfarande väldigt, väldigt bra. Hela bandet verkar snäppet mer taggade än i både Tyskland och Frankrike och speciellt Bruce ger järnet som om hans liv hängde på det. Dessutom har han rösten i behåll och är en de absolut bästa frontmännen. Men jag saknar överraskningarna och att spela exakt samma låtar kväll efter kväll är inte speciellt spännande. Konceptet för den här turnén är liveskivan Maiden England från 1988 och det finns flera låtar därifrån som de skulle kunna alternera med. Men Maiden är alltid Maiden och det är invändningar i marginalen.

SE HELA BILDSERIEN FRÅN IRON MAIDEN PÅ COPENHELL:

 

EVENT: Iron Maiden
ARENA: Bråvallafestivalen, Norrköping
DATUM: 2014-06-26
BÄST: Energiurladdningen av samtliga bandmedlemmar och Eddie.
SÄMST: "Scream for me Stockholm!" är Den Motvillige Monarken-slappt.
SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Fredrik Olofsson (fredrik.olofsson@rockbladet.se)
​BETYG: RB-Betyg-8_10


Stöd ROCKBLADETFACEBOOK
Klicka på LIKE i den högra kolumnen eller besök oss på FACEBOOK


Fredrik Blid

Vinylnörd med en aldrig sinande låga för den skitiga, ruffiga och rotnära rocken.Är det ett eller många stänk av smutsig blues så är det oftast väldigt bra. AC/DC, Creedence, Led Zeppelin och Status Quo är några av de gamla hjältarna och Rival Sons, Blues Pills, Uncle Acid och The Temperance Movement några av de nya. Mer munspel och polisonger åt folket helt enkelt!

Svenska singer/songwriters med stora doser hjärta och smärta är en annan passion med Lundell som obestridd kung och husgud följd av kronprinsarna Plura, Thåström, Winnerbäck och Per Persson.

The Boss är för övrigt världens bästa liveartist genom tiderna, den som tycker något annat har givetvis fel 😉

Relaterade artiklar