”Den som inte är med mig är emot mig!" Ropar Howlin' Pelle från scen. Den enda anledningen till att inte vara med The Hives är om man råkar vara lomhörd. För det är fan omöjligt att stå still, även för de tröttaste av fötter.
Med en extrem energi och överdriven mimik likt Charlie Chaplin i en stumfilm bjuder Pelle Almkvist publiken på en riktig show. Jag slås av att en ganska nördig snubbe med för korta byxor och en Fagersta-dialekt kan vara så fruktansvärt mycket rockstjärna. Lite som en svensk Mick Jagger. Personligen anser jag att deras låtar känns enformiga bitvis och skulle han inte köra mellansnack skulle jag nog ibland inte ens märka att det börjat spela på nästa låt. Men det spelar faktiskt ingen större roll när man får renodlad rock'n'roll. Resten av den massiva Gröna Lunds-publiken verkar hålla med.
Inledningen Come On fram till Main Offender svänger riktigt bra och är mest medryckande. Släpiga I Want More sticker ut musikaliskt och blir en skön paus i det fasligt höga tempot. Därefter blir det lite rörigt för min del och ibland försvinner Pelles röst tyvärr rätt mycket bakom instrumenten. I ärlighetens namn tror jag knappt att jag kunde urskilja ett enda ord under konserten. Men The Hives är nog knappast kända för sina fantastiska texter. Något Howlin' Pelle själv uttalar efter att de spelat sin nya låt som går något i stil med "she a bomb, he a bomb, we a bomb" x 17. "När ni inte trodde vi kunde göra en dummare låt än Come On, så gör vi det!". Supply And Demand är också en personlig favorit.
Förutom en sprudlande entusiasm så bjuder även The Hives på en riktigt snygg backdrop; Howlin' Pelles ansikte i en något besatt grimas med bokstäverna HIVES i marionettsnören. Kanske är det en referens till publiken som alla verkar vara fast i bandets "snören" under ungefär en och halv timme. Jag var det i alla fall och om ni inte märkt det ännu så blev jag en nyfrälst The Hives-are. De lyckades ge mig utslag. . . (HAHA).
Jag lärde mig något nytt under kvällen också. Det finns ett jobb som jag aldrig skulle vilja ha; sladdansvarig för Pelle Almkvist. Trassligt.
HELA BILDSERIEN
SKRIBENT: Vanessa Persegani K. (vanessa.persegani@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Jimmie Sonelius (jimmie.sonelius@rockbladet.se)
RECENSION: The Hives
PLATS: Stora Scen / Gröna Lund / Stockholm
DATUM: 2014-09-25
BÄSTA LÅT: Main Offender
BÄSTA INTRYCK: De snygga backdropen
BETYG:
LÅTLISTA – GRÖNA LUND
1. Come On! (Half of the song sung in Swedish)
2. Take Back the Toys
3. Two-Timing Touch and Broken Bones
4. Walk Idiot Walk
5. Two Kinds of Trouble
6. See Through Head
7. Main Offender
8. I Want More
9. The Bomb (Live debut)
10. Supply and Demand
11. Try It Again
12. These Spectacles Reveal the Nostalgics
13. Won't Be Long
14. Go Right Ahead
15. Tick Tick Boom
Encore:
16. My Time Is Coming
17. Hate To Say I Told You So
18. Patrolling Days
BANDFAKTA – THE HIVES
MEDLEMMAR
Howlin' Pelle Almqvist – Vocals
Nicholaus Arson – Guitar
Vigilante Carlstroem – Guitar
Dr. Matt Destruction – Bass
Chris Dangerous – Drums
- FOTOGALLERI: Danko Jonas – Nalen Klubb - 2023-09-25
- FOTOGALLERI: Satan Takes A Holday + The Gems - 2023-09-25
- VV – Ville Valo – kommer till Sverige efter tio års frånvaro! - 2023-09-12
