INTERVJU: Rival Sons – Rock ‘n’ Roll E’ Inte Död!

Rockbladet börjar ladda upp inför Rival Sons Europaturné som drar igång imorgon söndag i Frankfurt. Senare i november kommer de till Malmö, Göteborg och Stockholm för tre utsålda spelningar. Här följer utdrag ur två intervjuer vi gjort med bandet under sommaren.

För undertecknad har det varit en rejäl injicering Rival Sons under det senaste året. Sedan jag blev jag totalknockad av dessa briljanta västkustrockers har jag träffat bandet tre gånger varav två intervjuer med sångaren Jay Buchanan och gitaristen Scott Holiday. Jag har sett bandet live i tre väldigt olika sammanhang från den redan smått legendariska spelningen i skivbutiken Sound Pollution där vi bland annat fick höra världspremiären av Where I've Been till förbandsgiget med Aerosmith på Tele2 Arena och festivalspelningen på ett sinnessjukt varmt Rock Am Ring. Dessa knäckande liveuppträdanden tillsammans med en helt sagolik uppvisning i konstarten rock 'n' roll på 4 album och 1 EP gör att de just nu är väldens bästa rockband enligt mig.

Det Rival Sons gjort skivmässigt under sina 5 års existens är helt makalöst med i princip enbart klasslåtar rakt igenom. Jag får gå tillbaka till Led Zeppelins 1968-73, Creedence Clearwater Revivals fyra första album eller AC/DC:s Bon Scott-era för att hitta något lika helgjutet och utan egentliga svaga punkter. Exakt så här ska riktig rock 'n' roll låta! För mig är Rival Sons redan det ultimata rockbandet trots att karriären nyss börjat.

Jazzstökiga debuten Before The Fire var i princip fulländad och uppföljaren Pressure And Time om möjligt ännu vassare i sin bluesrockiga Led Zeppelin-kostym. Högoktaniga och soulfyllda EP:n Rival Sons gav ett kraftigt sug efter mer och med Head Down tog man ut svängarna rejält med flera långa, episka låtar. Den senaste plattan Great Western Valkyrie utökade ett redan brett register ännu mer och jag utnämnde den till årets bästa platta redan när den kom i juni.

Jag och fotografen Minna träffar sångaren Jay Buchanan på Sound Pollutions kontor dagen innan den akustiska minispelningen på Record Store Day. Jay har jämförts med storheter som Robert Plant, David Coverdale och Jim Morrison men är framförallt sig själv. Jag kan inte komma på någon annan sångare idag som behärskar en sådan bredd som rock, jazz, blues och soul. Han rör sig ledigt mellan dessa genres och kan både vråla lungorna ur sig i mangelrockers som Burn Down Los Angeles, vara finstämt själfull i Joplin-flummiga Soul och gå upp i spröd falsett i låtar som Destination Of A Course. Hoppas innerligen att han är rädd om den gåvan så vi får njuta av den i många år till.

När jag frågar om det är sista gången vi får chansen att se Rival Sons spela akustiskt i en liten skivbutik så säger han att de brukar göra sådana saker för att det tar dig ut från din bekvämlighetszon med publiken i knät. – Det är ett bra sätt att gå tillbaka till rötterna som också får dig att behålla fötterna på jorden. Sådant här tycker jag fler band borde göra. Vi pratar om när självaste Bruce Springsteen stannade till vid en gatumusikant på Ströget i Köpenhamn, lånade en gitarr och lirade några egna låtar tillsammans. En sådan grej är det nog inte många av de stora artisterna som skulle göra idag.

Hur går då låtskrivarprocessen till?

– Jag skriver nästan alla texter och ibland hela låtar. Scott skriver resten. Majoriteten att låtarna tas fram tillsammans när vi jammar. Jay har skrivit låtar sedan han vara liten grabb och har både gett ut skivor och turnerat som bluesig singer/songwriter och nämner namn som Leonard Cohen, Joni Mitchell och Bob Dylan som några av många musikaliska influenser. Nina Simone och Otis Redding är hans stora förebilder bland vokalister.

Angående alla jämförelser med Led Zeppelin som gjorts så säger Jay att det först tog ett tag innan han insåg det. Men visst ser han likheterna med en uttrycksfull sångare som skriker av sig i höga toner, distade gitarrsolon av den bandledande strängbändaren, en galen bombastisk trummis och en solid bassist. Men han poängterar samtidigt att Rival Sons bara spelar sina egna låtar, inga tolkningar av andras låtar.

Vad är då grejen med Rival Sons enligt Jay? Låtskrivandet säger han direkt. – Det definierar vilka vi är och vad som särskiljer oss från andra. Jag påstår att det har varit ganska få band som så framgångsrik rört sig i samma mylla av jordig, tillbaka-till-rötterna-rock-and-roll. Men vi enas givetvis om australiensiska Wolfmother men också Black Keys, Jack White, Band Of Skulls, Graveyard och The Strypes. – Genren växer nu och får nytt syre vilket är jättekul! Så här en festivalsommar efter intervjun får jag lägga till Zodiac, Kadavar, Blues Pills och Temperance Movement till denna skara också. Vintagerock som samtidigt tillför något nytt!

Var finns då den bästa publiken? I Sverige! säger Jay utan att tveka. Självklart säger jag och skrattar. Men faktum är att det inte är en slump att bandet spelat in sina två första livedokumenteringar i just Sverige. En filmad konsert från Göteborg (där två låtar finns med som bonusspår på Great Western Valkyrie) och en livebroadcast på iTunes från Debaser i Stockholm som Jay beskriver som en helt galen spelning. Till detta kan vi nu även lägga till senaste släppet Spotify Sessions som är tre spår från Great Western Valkyrie som framfördes live på Spotifys huvudkontor i Stockholm.

Kommer du hålla på med musik tills du är 65? – Definitivt! Jag kommer skriva låtar tills jag tar mitt sista andetag. Han har tidigare haft jobb utanför musiken och bland annat jobbat på en begravningsbyrå i ungdomen. Mellan turnéerna tar han ett jobb som städare för att hålla kontroll på sitt ego. En bra sätt att få distans till turnélivets alla ryggdunkningar och "awesomeness". Jay säger att han inte känner sig berömd någonstans men folk på gatan kan titta lite lustigt på honom. – Men det beror nog på att jag ser lite rolig ut! Undertecknad tycker nog snarare att han ser ut som en rätt typisk rockstjärna, fast med mer stil! Däremot ger han ett vanligt och jordnära intryck när man pratar med honom.

Vi kommer in på ämnet Record Store Day som i år inföll en vecka senare i Sverige på gund av påskhelgen. Buchanan är vinylsamlare och går till vinylbutiken varje dag. Att bara gå dit på Record Store Day jämför han med en kristen som bara går till kyrkan på Påskdagen. Han anser dock att det har blivit lite pretto runt vinyl numera. – Du kan inte lyssna på något annat idag, det är det enda som låter bra säger en del. Åt helvete med det! Jag får in 1000-tals låtar i min telefon och kan lyssna på det jämt när jag är många mil från min skivsamling. Tack för det tekniken! Det låter inte lika bra men tack!

Vi ser båda en stor fördel med att lyssna på vinyl och det är att man lär sig låtordningen och lyssnar mycket mer fokuserat. – Det är för jobbigt att gå upp och byta låt.

Rival Sons hade låttexterna på sina tidigare skivors innerkonvolut men inte på Great Western Valkyrie vilket jag tycker är synd. – Vi vill att folk ska fokusera och lyssna så att de inte missar något. De ska få sina egna ideer och uppfattningar.

Favoritlåtar i Rival Sons katalog då? Här blir det tyst ett tag och Jay funderar länge innan han kläcker ur sig Jordan.

Han berättar att han får e-post varje vecka från folk som berättar hur mycket den låten betyder för dem. Personer som förlorat en mor eller son och hur låten hjälper dem att bearbeta sorgen. Jordan är en personlig låt som Jay skrev helt själv och sedan tog in till bandet. – Att ha skrivit något som hjälper folk att sörja och bearbeta något så smärtsamt som döden så kan jag inte komma på något jag hellre vill göra. Om det får folk att känna sig mindre ensamma så kanske jag gör något bra med mitt liv.

Vi tackar Jay för en lång och givande pratstund och avslutar med en fotosession där vi också springer på hans polare Scott Holiday. Drygt en månad senare får jag prata mer med Scott backstage på Rock Am Ring.

Vi möter upp Scott Holiday några timmar efter att Rival Sons öppnat den andra festivaldagen på Rock am Rings största scen. Bandet gör sin andra spelning här och Scott gillar inte att festvivalen nu ska flytta till en ny plats (flygplatsen Mendig/Vulkaneifel) då han håller den nuvarande festivalplatsen vid racingbanan Nürburgring som absolut världsklass.Organisationen på RaR är dessutom fantasktiskt bra där man bland annat kan få en massage direkt efter spelningen. Han pratar sig lyrisk om årets line-up med Nine Inch Nails, Queens of the Stone Age, Kings of Leon och Kasabian som några favoriter och gillar den musikaliska bredden på festivalen.

Under avdelningen turnéanekdoter får vi höra om hur de delade loge med Ghost under Donington. Scott och company ombeds lämna logen innan Ghost ska dit för att byta om. En stund senare kommer Scott på att han glömt sin jacka i logen och smyger tillbaka för att hämta den. Synen av att se hela Ghost sitta i full mundering och spela Yatzy blir ett minne för livet och vi skrattar gott åt detta. Vi tycker för övrigt att mystiska Ghost blir lite cheesy med mellansnack på östgötska. De borde bara growla och prata som Dracula!

Hur var det då att spela som förband till Aerosmith? – Det var grymt och de var hur trevliga som helst. Steven Tyler bad en scenarbetare att skruva upp volymenen riktigt högt på högtalarna bakom scenen så att han kunde höra vår spelning. De verkade gilla oss. Här avslöjar Scott också de kommande Sverigespelningarna i november när jag undrar när de ska köra headlinekonserter i Sverige nästa gång. Just nu drar de mer folk till spelningarna i Sverige är vad de gör i delar av hemlandet. Men han lovar att de ska satsa betydligt mer på USA efter sommaren och då framförallt östkusten och New York i synnerhet. De känner att de har ignorerat sina landsmän ett tag nu och de ska definitivt ge dem mer uppmärksamhet framöver.

Vad tycker du om er senaste skiva Great Western Valkyrie? – De är nog den skiva som låter bäst. Pressure and Time var en mer omedelbar skiva. GWV är en grower precis som föregångaren Head Down som var ett stort steg framåt med långa episka låtar och instrumentala partier. På GWV är det mer orgel av Todd Ögren-Brooks som är med på hela turnén, men han kommer inte att bli en permanent medlem. När masteringen är gjord och jag kommer hem orkar jag inte lyssna mer på skivan på ett bra tag.Jag tar en paus innan jag lyssnar på den igen för att då bli mer av en vanlig lyssnare.

Jag berömmer honom för deras trollbindande akustiska minispelningar och nämner att de borde ge ut en akustisk skiva. – Ja, folk säger det till oss hela tiden. Vi får se, det är nog mer troligt att vi spränger in ett akustiskt set på 5 låtar mitt i konserten. Med en större publik kan det hända.

Innan den akustiska spelningen i skivbutiken Sound Pollution säger Holiday att det inte hade repat överhuvudtaget så det var verkligen första gången de låtarna spelades live.

Skriver ni något under turnéerna? – Det är för lite tid för det tyvärr. Vi tar inte väldigt lite hela låtar i det här bandet, vi tar in delar och sätter ihop resten tillsammans. Jag tog dock in Desitnation On A Course till den senaste plattan. Till debutalbumet Before The Fire skrev jag allt innan Jay kom in i bandet, nu delar vi mer på det. Vi har en bra stämning i bandet och vi är alla öppna för kritik och nya ideer. Det finns ett stort förtroende och vi är ärliga motvarandra. Det är därför det funkar så pass bra. Vi gillar varandra och kommer bra överens vilket också hörs i musiken! avslutar Holiday intervjun.

Här kan jag bara instämma med Scott. Rival Sons spelar ärlig och kvalitativ rockmusik med både hjärna och hjärta som känns både tidslös och modern. Vi hoppas de fortsätter sitt korståg för riktig rock 'n' roll i många år. För att vända på den gamla Imperiet-dängan Rock 'n' Roll E Inte Död – Rival Sons har återuppväckt den!

Rival Sons spelar i Malmö (KB) 19/11, Göteborg (Pustervik) 22/11 och Stockholm (Munchenbryggeriet) 23/11.

BILDER FRÅN INTERVJUN MED JAY BUCHANAN OCH SPELNINGEN PÅ RECORD STORE DAY

BILDER FRÅN FESTIVALSPELNINGEN PÅ ROCK AM RING

BILDER FRÅN INTEVJUN MED SCOTT HOLIDAY OCH FESTIVALSPELNINGEN PÅ ROCK AM RING

SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAFER: Minna Ridderstolpe (minna.ridderstolpe@rockbladet.se), Joanna Hemmingsson (joanna.hemmingsson@rockbladet.se), Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se) och Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)

BANDFAKTA – RIVAL SONS

MEDLEMMAR
Jay Buchanan – Sång och Munspel
Scott Holiday – Gitarr
Mike Miley – Trummor
David Beste – Bas

DISKOGRAFI MED BETYG
2009 – Before the Fire
2011 – Pressure & Time
2011 – Rival Sons (EP)
2012 – Head Down
2014 – Great Western Valkyrie