KONSERTRECENSION: Opeth – Münchenbryggeriet (15/11)

Efter en fin och drömsk start med de fantastiska fransmännen från Alcest är det dags för huvudbandet Opeth att äntra scenen, man känner det i luften hur redo publiken är för detta band.

Annons

Jag hade personligen förväntat mig färre folk än det är här ikväll och även mycket mer nischade människor till genren. Det magiska med Opeth är att de tilltalar otroligt många människor och det är kul att se diversiteten i publiken. Opeth går in i en kavalkad av funkiga och proggiga riff med första spåret på nya skivan "Pale Communion". "Eternal Rains Will Come" får igång publiken på ett helt otroligt sätt. Sedan kommer en fin blandning av äldre material och nya låtar, då setlistan består till hälften av gamla låtar (att de går tillbaka till album nummer två "Morningrise" och spelar "Advent" är väldigt udda!) – även att de lyckas representera nästan hela sin katalog med en låt per skiva under två timmar. Jag hade en kort diskussion med Per Wiberg (keyboardist i Opeth) om setlisten, då sade han att den var väldigt baserad på "hits"; helt enkelt de låtarna fansen vill höra.

Och sedan har vi en av de finaste sakerna med att se Opeth: frontmannen Mikael Åkerfeldts underbara torftiga humor i mellansnacken som bidrar till en del fin men udda publikkontakt. Han lyckas helt enkelt ge alla ett leende på läpparna, definitivt ett band som är värt att se live om man får chansen. Till de som tvekar kring Åkerfeldts growlsång (då han ej har använt den fina demoniska stämman han har på de två senaste skivorna och hoppat av sidoprojektet Bloodbath) så kan jag säga att han har den kvar och kanske mäktigare än den någonsin varit tidigare.

BILDER – OPETH

FOTOGRAF: Joanna Hemmingsson (joanna.hemmingsson@rockbladet.se)
TEXT: Nikita Smirnov
EVENT: Opeth
PLATS: Münchenbryggeriet / Stockholm
DATUM: 2014-11-15
BÄSTA LÅTEN: The Moor
BETYG: