Utelåst hemma, med mobilen stulen, superförsenad och en smula nervig kommer jag denna mörka novembersöndag äntligen fram till Trädgårn’ – ungefär i samma veva som amerikanska Skid Row river av sin finallåt. Så denna recension uteblir tyvärr (tydligen var det riktigt bra!) och inte heller pojkarna i Halcyon Ways får en Kling-kommentar. Kvällens huvudakt däremot; Saxon, oh yes, här ska ni få höra!
Arbetarklassens och fackförbundens förkämpar. Sweden Rock Festival-favoriterna. Detta legendariska, 35-års firande, Yorkshire-bördiga NWOBHM-band (New Wave of British Heavy Metal, förf.anm.) skall återigen, för andra svenska rundan i år, berika konsertkalendern med lite äkta jäkla heavy metal!
Trädgårn’, en förträfflig göteborgsk konsertlokal, är till 2/3 fyllt med förväntansfulla salongsberusade hårdrocksgubbs och gums, varav ett tiotal autentiska NWOBHM:are, ja ni ser dessa guldklimpar framför er, jeansvästar täckta av favoritbandens loggor, långa headbang-manar, iförda softa Adidas-pjucks plus pålimmade stentvättade strecthjeans; straight outta’ 80’s. Ståtlige härföraren Biff Byford och Saxon äntrar scenen och drar igång giget med en intensiv Motorcycle Man. Publiken är tänd och skakar av sig lördagens bakfylla påhejade från scenen av den karismatiske gråvargens busvisslingar. Vidare följer fjolårets metalfokade Sacrifice, tunggungiga Power And The Glory och Heavy Metal Thunder. Allihop någon vers avkortad då ingen tid finns att förlora. ”The Admiral of Heavy Metal”, Biff Byron, har tänkt styra metallskeppet igenom ytterligare ett tjogtal låtar innan klockan slår midnatt.
Saxon blandar och ger i låtlistan och 35 års diskografi visar upp en fin variation. Tidigare sällan spelade alster som mysiga Suzie Hold On och The Great White Buffalo varvas med 70-talsrockande 747 (Strangers In The Night). Speediga allsångsepos såsom 20 000 Feet, The Bands Played On och Princess Of The Night och lugnas med tunggungiga Solid Ball of Rock. Både publiken och bandet dryper av svett i den stekvarma lokalen men Saxon är trots hettan bäst när det går undan av bara tusan. Basisten, och i sammanhanget, ynglingen Nibbs Carter bjuder på glädje och energi med sin thrashigt vispande scennärvaro och är en av kvällens största behållningar. Rutinerade Biff Byron tämjer publiken med torr engelskhet och sjunger precis som han ska. Den dramatiska, kraftfulla 62-åriga pipan är så mycket bättre live än på skiva. Saxon kickar röv!
Till min och publikens stora förtjusning råkar Biff av misstag dra igång melodiösa Ride Like The Wind och detta sätter stämningen för slutakten som utgörs av de saxonianska pärlorna Wheels Of Steel, Crusader och såklart finallåten, Denim and Leather (…Where were you in 1979?); NWOBHM-kidsens ultimata anthem. Sedan har Biff styrt skutan i hamn och Saxon lovar oss att inta Festival Stage, SRFsommaren 2015; med symfoniorkester! Håller tummarna hårt!
BILDSERIE – SAXON
BILDSERIE – SKID ROW
SKRIBENT: Emma Kling (emma.kling@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Amalie Stepperud Antonsen (amalie.antonsen@rockbladet.se)
DATUM: 2014-11-09
PLATS: Trädgårn’ / Göteborg
BÄST: 20 000 Feet och 747 (Strangers In The Night)
SÄMST: att det inte är lördag
BETYG:
