Det var 2001 bland de småländska skogarna i flickrummet hemma hos Kira, min dåvarande bästa kompis, som jag hörde dem för första gången. Kiras storasyster hade fastnat för bandet från landet i väst så pass mycket att bokstäverna FF av bläck prydde hennes kropp. Ännu unga, oförstörda och utan bläck på kroppen skruvade vi upp volymen och min förälskelse till Foo Fighters tog sin början.
Att rockband ibland kan stagnera kan lätt hända när artistskapet handlar om myten istället för musiken eller när inspirationen efter 20 år tillsammans inte finns kvar. Resan har varit lång och krokig för Foo Fighters och kantrad av diverse substanser, byte av bandmedlemmar och ett nära uppbrott. Men trots allt vann deras kärlek till musiken mot alla motgångar och det är jag med många med mig väldigt tacksamma för.
De här 3 åren har varit långa sedan jag sist såg dem live på Stadion i Stockholm och hörde något nytt från bandet men varenda dag har varit väl värd väntan med en bombastisk leverans kallad ”Sonic Highways”.
Varför göra det som många andra när vi kan göra det på vårt eget sätt? Något som är Foo Fighters hela mentalitet alltid har handlat om. Om det så handlar om att göra skruvade musikvideos, återgå till analog inspelning eller köpa loss ett mytomspunnet mixerbord från Sound City-studion och spela in en skiva med hela america-eliten bland musiker. Med kombinationen av behovet av ständig utveckling från frontmannen Dave Grohl blir det ena projektet aldrig det andra likt. Så varför inte kontakta ett av USA´s största tv-bolag HBO och se till att göra en musikdokumentär-serie om hur skivan ”Sonic Highways” spelades in. En idé som blev verklighet och avsnitten visas på HBO i USA och nu på SVT i Sverige.
8 låtar, 8 städer, 42:08 minuter av amerikansk musikhistoria men med en tydlig prägel av Foo Fighters eget sound. Ena låten spelas upp efter den andra och förväntningarna och pulsen stiger för varje trumslag. Favorit bland de första låtarna blir ”Congregation”, med enligt mig ett klassiskt Foo Fighters-sound.
Men istället för att göra ett annars ganska klassiskt upplägg på skivan med jämn puls av lugna och upp-tempo-låtar blir min analys att Foo Fighters går mot vågen och går från ösiga pumpande gitarrer och trummor till lugnare och mer utmålande melodier. Som att sätta sig i bilen och försöka lämna en pulserande stadsmiljö och väl ute på vägarna möta ett landskap som bara fantasin kan sätta gränser för. Så känns det när jag lyssnar på ”Sonic Highways” och jag blir väldigt ödmjuk av den historia varje låt skildrar, de musiker som påverkat inte bara Dave, Nate, Taylor, Pat och Chris utan också mig. Om dessa musiker en dag inte skulle ha fått idén att lära sig spela gitarr, börja skriva låtar och följa sitt hjärta skulle inget av det som idag klassas som musikhistoria aldrig finnas. Pionjärerna följdes av fantastiska musiker som skapade sin egen musik och sammanhang men med stor respekt för det som allt ursprungligen kom ifrån. Det är just den respekt Foo Fighters visar och den musikhistoria de vill skildra genom både skivan och musikdokumentär-serien ”Sonic Highways”.
Jag hymlade inte med det i början att jag har en förälskelse för bandet och den fortsätter. Med en skiva med ös, livsberättande texter och lugna melodier som får fantasin att sväva iväg avslutas skivan med ”I am a river”. Varje låt har sin plats i mitt hjärta men det är just den här låten som får mig att känna en otrolig tacksamhet för att jag fick höra Foo Fighters den där dagen 2001. Ett band jag kan identifiera mig med, att inte välja att ta vägar som är de utstakade och förutsättningsbara. ”I am a river” rundar av en fantastisk skiva och min barndoms småländska skogar möter USAs öppna landskap och min 13 åriga förälskelse har nu blivit en kärlek för livet.
TEXT: Elina Lööw (elina.loow@rockbladet.se)
RECENSION: Sonic Highways (album) / Foo Fighters
RELEASEDATUM: 2014-11-10
SKIVBOLAG: Sony Music
BÄSTA LÅTEN: "I am a river"
BETYG:
BANDFAKTA – FOO FIGHTERS
MEDLEMMAR
Dave Grohl – lead vocals, guitar, drums, percussion
Chris Shiflett – lead guitar, backing vocals
Pat Smear – rhythm guitar, backing vocals
Nate Mendel – bass
Taylor Hawkins – drums, backing vocals
| HEMSIDA | FACEBOOK | SPOTIFY | ITUNES |
