Frontmannen Scott Stapp, i det amerikanska bandet CREED, har släppt sitt andra soloalbum Proof Of Life, vår reporter Philip fick en pratstund med Scott härom veckan. Nu har han skrivit ihop sina tankar om albumet tillsammans med de svar han fick ifrån Scott.
Scott Stapp är förmodligen den mest hatade frontmannen inom 90-talets rock, ständigt hånad och skeptiskt granskad. Med sitt band CREED (Numera samma uppsättning som utgör dagens Alter Bridge) lyckades han subtilt blanda in sina ständigt återkommande kristna budskap i mainstream post-grunge/hårdrock. Resultatet blev massiv kommersiell succé, men hat från kritiker som riktade sin ilska mot att musiken var icke-originell, att Scott Stapp immiterade de riktiga grunge-grundarna, så som Chris Cornell och Eddie Vedder och framförallt att han kändes som en bokstavstroende rockande präst som prackar på med kristna budskap. Skitsamma, tyckte CREED, ett av 90-talets bäst säljande band, som tyvärr bröts upp på grund av Stapps ständigt återkommande drog och alkohol problem, samt dessutom ett självmordsförsök och mer nyligen en tripp till rehab som möjliggjorde hans andliga pånyttfödelse.
Det var åtta år sedan Scott Stapp kom med sitt första album The Great Divide. All text är enligt honom själv mer rakt levererat med mindre metaforer och mer tydlighet. Låtarna är radiovänliga utan att vara tråkiga, men den som hoppas på att detta ska låta som Creeds kompositioner blir nog besviken. Med en låttitel som "Jesus Was A RockStar" understryker hans återigen kristna budskap där han prisar Jesus Den Allsmäktige, dock inte lika subtilt som tidigare projekt.
Utöver den genomsyrande kristna tematiken nuddar albumet vid klassiska teman inom rock så som ånger, ilska, svek och övertygelse. Slow Suicide skiner som albumets bästa låt och har ett riktigt tungt riff för alla hårdrockare, men i Who I Am har han aldrig låtit argare. Låtarna är genomgående välproducerade och den pånyttfödda andliga Scott Stapp kan med stolthet och fokus blicka fram mot nya projekt.
I samband med nya albumet, och den kommande turnén så fick jag mig en tjugo minuter pratstund med Scott Stapp som lyder som följer:
Vad är den största skillnaden mellan ditt första och senaste album?
Mellan de två albumen har jag växt mycket på personligt plan och det har skett en stor förändring eftersom jag är ren från droger och alkohol. Det brukade finnas mycket ilska och jag var sårad. Nu, tre år senare, har jag barn och fru.
Hur hanterar du att Creed och du själv säljer väldigt bra men aldrig varit en kritikerfavorit?
Min förståelse av rockhistoria är att artister som snabbt får popularitet inte nödvändigtvis måste vara omtyckt av kritiker. Band som Led Zeppelin var hatade av Rolling Stone Magazine. Det finns även generations-aspekter att räkna in. Det viktigaste är att artisten uppehåller sitt förtroende och sin lojalitet inför sig själv och sina fans.
Finns det någon liknelse mellan ditt solomaterial och Creed?
Det finns inga fler allegorier för jag ser allt klarare nu. Detta är helt från mitt egna perspektiv och striden inom mig själv, min personliga utveckling och sådant.
Varför är det ett så stort gap mellan ditt första och andra album?
Det är för att Creed försonades, jag skrev en bok och jag arbetar med turnén, promotar, skriver solomaterial och material för Creed.
Vad är dina planer för framtiden?
Det kommer en stor turné i USA som kommer att pågå i cirka arton månader, med start i mars.
SKRIBENT: Philip Almén (philip.almen@rockbladet.se)
ARTIST: Scott Stapp
ALBUM: The Great Devide
BETYG: 6/10
BÄSTA LÅT: Slow Suicide
Fotnot: Märkligt att denna aldrig kommit ut? Hittade den på Dashboard på WordPress-startsida….
- Wolf Alice – En ensamvarg på scen - 2022-07-07
- Pearl Jam – Ständigt inaktuella eller tidlöst aktuella - 2022-07-06
- Post Malone – En klass för sig - 2022-07-04