SKIVRECENSION: Allt låter precis som det ska om AC/DC

Moonar Angus på scen? Bär Brian en newsboy cap? Rockar AC/DC fortfarande arslet av de flesta? Skiter älgar i skogen? Svaret på dessa frågor är givetvis ett rungande JA!

Annons

Vissa band vill man ska utvecklas, testa nya vägar och hela tiden röra sig framåt. AC/DC tillhör inte de banden och de verkar själva inte ha några som helst problem med att vara universums mest konservativa rockgrupp.

Rock Or Bust är det första nya albumet sedan 2008 (Black Ice) och det uppvisar inget nytt mellan Rosies ben. Bra det, för jag hade nästan blivit förbannad om de hade börjat experimentera på äldre da'r. AC/DC anno 2014 är ett sargat band med rhytmmaskinen Malcom dement och skinnbankar-Rudd i rättvisans klor. Men inte ens detta kan få Aussies finest att frångå sin ultrakonsekventa formel. Mr Johnson sjunger nonsenstexter med tjocktarmen i vanlig ordning och Youngs fläskar fram de återvunnna riffen framför den solida backlinjen beståendes av firma Williams/Rudd. Det är pålitligt och stabilt men samtidigt vitalt och piggt. Att brorsonen Stevie Young tagit Malcoms plats kan i alla fall inte jag höra. Enligt Angus så spelar Mal och Stevie på samma sätt så var det någon som kunde gå in som ersättare så var det just han.

Rock Or Bust rör sig i samma härad som de tre senaste skivorna där det inte finns någon brottarhit a la Thunderstruck som sticker ut men inte heller några riktigt svaga punkter. Tre låtar med rock i titeln känns fullständigt logiskt för få personifierar ordet bättre än dessa riffmonster. Det är helt enkelt inga konstigheter och skivan låter precis som AC/DC ska låta. Plus i kanten för att det lagts ner lite krut på vinylförpackningen med både gatefoldsleeve, 3D-omslag och en booklet med foton. Mer sån't!

Med tanke på utgivningstakten så tyder det mesta på att detta blir bandets sista album. I så fall ett värdigt avslut på en ruskigt stark skivkatalog.

På en intervjufråga, för ett antal år sedan, om hur de ville bli ihågkomna när de lagt av sa Angus anspråkslöst "- Ett bra rock and roll band". För mig och miljontals fans världen över är de betydligt mer än så och vi ser med spänd förväntan fram emot när de släpper datumen för den stundande världsturnén. När Sverige väl dyker upp där i turnéplanen är det bara att göra som Brian – rätta till kepan, gå ner i skitarställning och knyta näven i en segergest! AC/DC är tillbaka!

SKIVFAKTA
ALBUM: AC/DC – Rock Or Bust
RELEASEDATUM: 2014-11-28
BÄST: Att AC/DC är tillbaka i gammal god form.
SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
BETYG:

Här följer kollega Fredrik Brolins korta och spontana omdömen låt för låt efter första lyssningen på Sony Musics lanseringsevent.

1. Rock Or Bust – Tidigt 80-tals sound men melodin och sången räcker inte riktigt till.
2. Play Ball – AC/DC från mitten av 80-talet och ganska trist.
3. Rock The Blues Away – Låter som en outtake från Razors Edge.
4. Miss Adventure – Fly On The Wall i ny tappning.
5. Dogs Of War – Riktigt stark med en Accept-feeling.
6. Got Some Rock & Roll Thunder – Enkel och simpel rock and roll. Typisk bra Brian-era låt som jag gärna hör live.
7. Hard Times – Skönt smutsigt intro och ett bluesigare sound.
8. Baptism By Fire – Riktigt stark låt! Bra bluesigt sound. Favorit hittills.
9. Rock The House – Led Zeppelin-stuk där alla instrument kör samma bluesslinga. Mycket bra! Sången håller och vi hör det AC/DC som vi alla gillar.
10. Sweet Candy – Helt okej standardlåt men inget som sticker ut.
11. Emission Control – Låter lite som tidig Kiss men framförallt mycket AC/DC. Bra riff! Jag gillar't men det är inget för mainstreamlyssnaren och det struntar AC/DC i!