Det är totalt utsålt, denna kyliga decemberlördag. Ett par dagar innan julafton, på anrika Debaser Medis i Stockholm. Ett av Sveriges bästa liveband genom tiderna Electric Boys, har bestämt sig för att fira 25 årsjubileet av släppet av debutplattan ”Funk o Metal Carpet Ride” – genom att bjuda upp till dans av hela debutplattan. Låt för låt i kronologisk ordning skall spelas och detta endast vid detta tillfälle och aldrig mer. Detta bådar för inget annat än given succé och dessutom på hemmaplan i Stockholm. Spelningen är duktigt marknadsförd och för att inte tala om exklusiviteten i detta unika tillfälle.
För ungefär 25-30 år sedan kom det en stor våg av amerikanska funkhårdrocksband som gjorde sig ett namn på rockhimlen. Det var band som hette Red Hot Chilli Peppers, Faith no More, Dan Reed Network och Living Color. Plötsligt damp det ner ett svenskt funkrockband som hette Electric Boys. De lirade fet funkrock i samma skola som Mothers Finest och såg coola ut, lite som ett tidigt Aerosmith. Snart syntes de överallt i media och ute i folkparkerna. De var verkligen ett skitbra liveband som hade knäckande bra låtar.
De hade verkligen en säregen stil med sina psykedeliska skjortor, utsvängda brallor, sjalar och indiansmycken. De hade dessutom något som var unikt för den tiden och det var den balla självavväpnande humorn. Man ska ha klart för sig att detta var även i en tid när alltför många rockband tog sig själva på alltför stort allvar. Jag blev vid den tiden totalt såld på all framtid av Electric Boys säregna funkrock. Nu är det 25 år sedan och mycket vatten har runnit under broarna, men Electric Boys tillhör fortfarande eliten av liveband i Sverige.
Vi skriver år 2014 i kalendern och vi befinner oss på Debaser Medis i Stockholm. Redan i entrén möts vi av välkända rockers och det ligger i luften att det är något extra speciellt på tapeten ikväll. Även den ibland lite svårflörtade Stockholmspubliken verkar vara synnerligen förväntansfulla och stämningen är hög här på Debaser. Bandet verkar ha förberett sig minutiöst och det har talats en hel del om denna spelning. Electric Boys var bland det största rockbandet vi hade i det här landet i början på nittiotalet och de höll på att bli rejält stora i USA dessutom.
Vi står som packade sillar längst fram när Electric Boys introt ”March of The Sprits” ekar och ridån åker upp. Bandet kommer ut på scen och första låten ”Psykadelic Eyes” dånar och det är tungt, skitigt, svängigt och ett jäkla drag. Bandet verkar vara extra tända och hungriga ikväll. De blåser iväg låt för låt från debutplattan Funk o Metal Carpet Ride, Lips n Hips, Who Are You, Electified och en knäckande fet version av Freaky Funkster och där jag får vibbar av inga mindre än Mothers Finest. Sämre förebilder kan man ju faktiskt ha, full jävla råställ och det är så bra att det nästan gör ont i hjärtat.
Det är inte rostigt någonstans trots att vissa låtar aldrig eller sällan lirats live, möjligtvis lite darrigt på något ställe eller två, men vem fan bryr sig. Vi får höra Cheek To Cheek, Get Nasty, Party Up och Funk o Metal Carpet Ride innan bandet lämnar scenen. En kort sekund av kalldusch sköljer över mig att det kanske redan är slut för i kväll. Men bandet annonserar att de är strax tillbaka på scen. Det ska komma mer..mycket mer.
För det är nu det roliga börjar på riktigt. Bandet kommer tillbaka på scen och nu bjuds det upp till Electric Boys hitkavalkad utan dess like. Vi får höra de 2 inledande spåren från nya plattan Starflight United, Spaced Out och Desire innan de överraskande lirar ”Are You Ready” från Electric Boys tredje och tyngsta koiskvältarplatta Freewheelin.
De blåser iväg underbart vackra ”Mary in a mystery world” innan vi får höra ”If only she was lonley”, även den från nya plattan Starflight United. Sedan blåser pojkarna iväg 3 låtar fån Groovus Maximus-plattan, nämligen Dying To Be Loved, Tamburine och Bed Of Roses.
Jag ser en hel del beundrande kvinnor som sjunger med i låttexterna i den främre delen av publiken trots att Electric Boys egentligen bitvis lirar ganska skitig och lite grabbig rocknroll. Electric Boys har skitbra låtar, har alltid varit coola och har klätt sig snyggt med stil. I synnerhet de karismatiska frontfigurerna Conny och Ankan – det har faktiskt också blivit ett litet varumärke för bandet!
Jag älskar den underbara självavväpnade humorn som Electric Boys framför allt hade i början av sin karriär. Det var galna upptåg överallt i media och det spexades hej vilt. På den tiden förekom Red Hot Chilli Peppers covern ”Party on your pussy” ofta i låtsetet! Döm min förvåning när den låten faktiskt dyker upp i denna kvälls låtset. Men det verkar mest som majoriteten av publiken står som fågelholkar och undrar ”va fan är nu det här de sjunger om för något”?
Bakom trummorna ikväll sitter ingen mindre än enastående unikumet och showmannen Niklas Sigevall. Det svänger fett funkgroove om Niklas trumspel och basisten Andy Cristells baspel. Någon som alltid imponerar på mig i Electric Boys är gitarristen Franco Santunione. Han visar sig vid sidan om att lira svängig funkgitarr, spela grymt snygga melodiska rocknrollsolo. Han har bra attack, häng i tonen och han har helt enkelt ett skitbra gitarrljud och jag är full av beundran.
I blickfånget av det hela har vi naturligtvis den fantastiska frontfiguren Conny Bloom som trollbinder publiken med sin närvaro, karisma och utstrålning. Scenspråket är snyggt och musikaliteten i sången, gitarrspelet och låtarna är av högsta världsklass.
Men det händer något när dessa fyra herrar ställer sig på en scen tillsammans, helheten blir långt mycket större än de fyras enskilda prestationer. Det är det som kallas magi och även detta har också blivit ett litet trademark för Electric Boys.
Den framlidna komikern Micke”Svullo” Dubois hyllas med megahiten ”För fet för ett fuck” och hela publiken är med på noterna och sjunger med för fulla halsar. Sen blir det underbara Captain Of My Soul och feta Rags To Riches innan Electric Boys lämnar scenen.
Som extranummer ikväll har Electric Boys bestämt sig för att hylla producenten av "Funk o Metal Carpet Ride” Peo Berghagen, även han tragiskt framliden, genom att lira ett proggresivt jam kallat 59 High Mountain Street. Kanske inte den mest kommersiella låten att avsluta konserten med. Men men ändå helt rätt och så här långt fram på kvällen kunder Electric Boys egentligen lira vad de ville. Peo Berghagen var en inflytelserik hörnsten och öppen för alla de idéer Electric Boys hade för att få debutplattan Funk o metal ride att låta som den låter.
Sammanfattningsvis har i mitt tycke Sveriges bästa liveband bjudit upp en oförglömlig kväll av nostalgi och hit kavalkad. Denna gång visserligen på hemmaplan inför en del nostalgitörstande fans till bandet men det går inte att förneka att Electric Boys alltid levererar live och det är med stora leenden på läpparna och mätta på fet funkrocknroll vi lämnar Debaser.
KOLLA IN HELA BILDSERIEN – Electric Boys
Skribent: Tobbe Skogh (tobbe.shogh@rockbladet.se)
Fotograf: Anna Skogh (anna.skogh@rockbladet.se)
Bästa låt: Freaky Funkster..Fullt blås och råställ i bästa funkrockskola. Det svängde så att det nästan gjorde ont.
Betyg: 
- HÖGAKTUELLA DIRTY HONEY ÅTERVÄNDER TILL SVERIGE I SOMMAR - 2023-04-12
- Bildgalleri: Karnivool på Nalen, 2023-01-23 - 2023-02-12
- Bildgalleri – Alestorm på Fryshuset i Stockholm, 2022 - 2023-01-27
