Hurula, Knifven och Saturday’s Heroes på The Crypt - Linköping 29/4

Den 29e april på The Crypt i Linköping var en kväll som gick i punkens tecken, tre otroligt duktiga band stod på scen och stämning var bra.

Kvällen inleddes utav Saturday’s Heroes som är ett punkband från Finspång. Deras livsdevis har varit att de kommer från en småstad, de ville bort från småstadsklyschan och utforska världen därför startade de bandet Saturday’s Heroes.De har spelat i den här konstellationen sedan 2008.

Bandet startades utav bröderna Alex och Mikael Lachan, med i bandet är också Marcus Svensson och Niklas Söderlund. De ligger på skivbolaget Bandworm.

Bandet låter väldigt old school punk vilket inte är så konstigt med förebilder som The Clash, Asta Kask och KSMB.

Bandet har gjort flera europaturnéer och de ska ut på en miniturné genom Tyskland,Belgien,Tjeckien och England. De säger att de alltid vill ge 110 % oavsett om det är 5 personer i publiken eller om det är en stor festivalpublik. Bakom sig har de 3 Eps och en fullängdare – till hösten släpps deras andra album .

I sången finns en sårbar nerv som griper tag i lyssnaren. Soundet är en rå musikvägg som lyfter sången till nya outforskade nivåer och inspirationen kommer från deras egna liv eller upplevelser.

Låtar som Bleeding Eyes, Living In Vain och Hometown Serenade gav den där ultimata gåshuden. Bandet bjöd på en bra show, det fanns en bra kontakt med publiken. Det märktes att bandet hade roligt när de stod på scen och den sanna spelglädjen som smittade av sig på publiken existerade ikväll.

Saturday’s Heroes:

Kvällen fortsatte med ännu ett svenskt punkband, Knifven. Bandet har sina rötter i Linköping men konstellationen bildades i Stockholm. Killarna kände varandra från studietiden på universitetet så det kändes som en självklar konstellation.

De ligger på skivbolaget Gaphals och har hittills släppt 4 singlar men den 5 maj släpps deras fullängdare Skuggfigurer. De har spelat ihop i 5 år och deras musikaliska inspiration kommer från metal,hardcore och punken.

De säger själva att de hellre spelar ärligt och skevt än bara något som är tekniskt rätt. De har gjort spelningar i bl.a Tyskland och Nederländerna. Även fast de sjunger på svenska har de lyckats nå en bred publik utomlands och det beror på att musik är ett universiellt språk som framkallar känslor och alla kan relatera till något även om man inte förstår vartenda ord som sjungs.

Deras textrader satte sig direkt i huvudet och gåshuden var på. Sången var unik och naken – deras råa sound bidrog med ännu en dimension. På scen hade de en bra närvaro, kontakten med publiken fanns och energin dallrade i luften. Knifven har absolut mycket att tillföra till den svenska punkscenen.

Knifven:

Sist ut på scen var Hurula. Förväntningen låg i luften, Robert Hurula gav publiken en magisk show. De distade gitarrerna som gick i rundgång innan bandet gick på scenen var en bra inledning. Hurulas musik är naken och ärlig, texterna och sången flyter på den massiva ljudbilden.

Robert Hurula har ett förflutet i band som Invasionen och Masshysteri. Han har alltid varit en estet vilket märks väl i texterna och i musiken. När han sjunger är det som en tavla som målas upp framför dig. Hans texter blir en sublim film i huvudet och det är bara att njuta av showen som han bjuder på – det är oerhört genuint.

Inspirationen till texterna får han från sitt eget liv, från litteratur, film och konst. I skolan var bild det ämne som inspirerade honom vilket märks i ordval och fraseringar för han målar med sitt språk. Språket är rikt men avskalat, texterna går direkt in i hjärtat och man kan inte låta bli att älska texterna.

Han är själv väldigt ödmjuk inför nomineringarna till P3 Guld och grammisen, han förstår inte själv varför han får de men säger att han ser de som ett bevis på att han nått ut till en bredare publik. Det som driver honom att fortsätta är den ständigt pågående kreativa processen som måste få ett utlopp. Musikaliskt är han influerad av bl.a Ebba Grön och Nationalteatern och han tycker att det är viktigt att vara politisk men för den delen inte partipolitisk. Målet med musiken är att vara så ärlig som möjligt. Han skulle aldrig kunna framföra en text som han inte står för.

Under våren kommer han att göra en miniturne som inleddes på The Crypt i Linköping och fortsätter till Århus, Köpenhamn och Lund. Under sommaren kommer han att spela på några festivaler men vilka vill han inte avslöja i dagsläget.

När man ser och lyssnar på Hurula går tankarna direkt till en ung Thåström. Det är naket, ärligt och avskalat men samtidigt väldigt magiskt.

På The Crypt fick fansen en intim och magisk spelning. Från första tonerna var publiken med och stämningen var på topp. Publiken sjöng med och händerna höjdes i luften och han blev givetvis inropad till encore. Det var 100% närvaro i spelningen. Musiken kontrasterades mot mörka texter, det var genialiskt och vackert. Hurula var en estet på scenen och det var tekniskt skickligt och det fanns en naturlig själ i hans musik på The Crypt.

Hurula: