Inget klår detta partyrockband i intensitet och det är redigt svårt att ta sig fram mot scenen.
Samtliga bandmedlemmar har blött ner sig pre-show för att få till det svischande blöta headbangande som krulltottarna är så kända för. Sångaren Joel är barbröstad och peppar igång oss från start med en sjuhelvetes frenesi. Vi rockar till låtar som Too Much, Too Young, Too Fast, Stand up for Rock ’n’ roll, Live It Up, Cheap Wine & Cheaper Women, Blond, Bad and Beautiful. Helt plötsligt klättrar Joel mot toppen av ena scenriggen och riffar 10 eter upp i luften till synes oberörd av den nya latituden. Rock n’ roll på hög nivå!
Det är sexigt, hårt och snabbt och festivalen rockar röven av sig framför detta aussieband. Jag tycker som vanligt att AC/DC-referensen är onödig då Airbourne gör sin alldeles egna old school-rock n’ roll- grej och innehar en helt annan typ av energi än vad deras landsmän besitter. Ju fler sådana här band desto bättre i min mening.
Ny platta kommer tidigt 2016 och efter sommarens Europa-festivaler kommer dudesen åka hem till världens sydkontinent och fortsätta med sin fjärde platta helt i samma klackarna i taket mentalitet som alltid, allt enligt gitarrist-Roadey som jag tidigare under kvällen fått en pratstund med.
Reporter: Emma Kling (emma.kling@rockbladet.se)
