Motörhead på Metallsvenskan

Recension:​ Bandet på de flesta av Metallsvenskans besökares läppar var redan vid 19-tiden Motörhead, och mannen vars namn man ropade var Lemmy.

Trots en mycket regnblöt, lerig dag och kväll var det ingen tvekan vad de flesta kommit till Metallsvenskan för. När Motörhead gick på, något försenade, vid 21:30 stod mer eller mindre alla vända mot stora scenen sedan länge. Många knuffade och puffade för att ta sig längst fram utan att sky några medel.
Lemmy Kilmister såg sliten och tunn ut, men det har han ju i och för sig gjort de senaste 10 åren. Hans röst lät hes, rosslig och ostämd. Allt var med andra ord ungefär som vanligt med Lemmy.
Mikkey Dee smiskade upp sina trummor i ett tidvis rätt så rasande tempo och drog iväg ett långt rätt så vilt trumsolo under Doctor Rock. Ungefär som vanligt.
Phil Campbell fick gitarren att sjunga och han kompenserade det faktum att Lemmy inte direkt dansar fram på scenen, ungefär som vanligt.
Var det ett bra gig? Tveklöst! Ungefär som vanligt för Motörhead gör ju vanligen inga dåliga.
Fansens glädje att se och höra Lemmy och hans Motörhead var uppenbart värt vedermödorna med regn, lera och decimeterdjupa vattenpölar. Faktum är att jag tror att fansen gladeligen kommit även om det varit snö, hagel och dris-is. Setlisten löpte med låtar från 1979 till 2013 och med andra ord fanns det något för alla oavsett vilken era av deras musik man gillar mest. Personligen hade jag önskat att de också lirat Heartbreaker eller Coup the Grace från nyaste plattan Aftershock (2013), men man kan ju inte få allt.
 

KOLLA IN HELA BILDSERIEN

Skribent: Christina Bogren Grönlund (christina.gronlund@rockbladet.se)
Fotograf: Tommy Hansson (tommy.hansson@rockbladet.se)
Event: Motörhead
Plats: Metallsvenskan, Örebro
Datum: 2015-05-30
Bästa låt: Do You Believe och Ace Of Spades (ingen spelning är ju komplett utan den sistnämnde)
Bästa minnet: Lemmy, 70 år i december, still playing f*ckin rockn roll

RB-Betyg-9_10

Relaterade artiklar