Rival Sons skapar magi på Trädgår'n

Vår gästskribent Anders Larsson är ett riktigt stort fan av Rival Sons. Här följer hans berättelse om bandets spelning på Trädgårdsföreningen i Göteborg igår.

Annons

Jag har fått den fantastiska möjligheten att bli inbjuden av Rockbladet som gästskribent. Detta för att eder Fredrik Blid som har rapporterat från de flesta tidigare Rival Sons-evenemang skall få en kväll ledigt och bara rocka loss!

Jag skall försöka ge en så objektiv bild av evenemanget som bara går så att ni som läser detta verkligen får en nyanserad och saklig beskrivning av hur det var….NOT! Detta kommer bli en extrem subjektiv beskrivning av mina personliga upplevelser och känslor, objektiviteten får någon annan stå för.

Efter att ha sett dem på Ramblin’ Man Fair tidigare i år är det med ett stigande surr i kroppen jag sätter mig på tåget till Göteborg vilket är fullt med folk som ska på Way Out West. Men vad är det mot att få uppleva den energi och få vara med om det gensvar som publiken i Göteborg har visat Rival Sons genom åren. Detta finns dokumenterat på ypperligt sätt av Backstage på Youtube samt som bonusspår på senaste albumet Great Werstern Valkyrie på iTunes som pre-order utgåva. Versionen av Torture från 2012 som även den ligger på Youtube är en tuppskinnsupplevelse av rang. Det klipp som ligger från Pustervik ger en förhoppning om att det kan bli en DVD. Giget på Trädgår’n är slutsålt sedan länge vilket man kan förstå då det är enda spelningen Sons gör som headliner i Sverige. De gör ett par spelningar till i Norge innan de avslutar The Thousand Mile Tour på Malmöfestivalen den 17/8 (http://malmofestivalen.se/program/event/3102). Där är det ett ypperligt tillfälle att se dem då det är gratis! (”Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen”). I slutet av oktober återvänder bandet som support act till Deep Purple men tyvärr gör de inga spelningar i Skandinavien. Personligen känns det som om DP kunde vara support till RS.

Det är sjunde gången (fem gånger inom ett år) jag får uppleva den extas som Rival Sons levererar och det är fortfarande lika pirrigt. Det näst bästa med RS är den samhörighet som sprids på de intressegrupper som finns på nätet. Den värme och kärlek som delas globalt där är utöver alla andra grupper jag varit i, fantastiskt! Ofta så skapas det pre-gig träffar vilket har gjort att jag även fått privilegiet att träffa andra fans från hela Skandinavien och efter Ramblin' Man Fair, även från England och Skottland.

Göteborg möter upp med strålande sol och myller av folk. Förutom konserten på Trädgårdsföreningen och Way Out West så har även staden arrangerat en Kulturfestival – Göteborg är packat med folk!

Rival Sons Fans Scandinavia hade arrangerat ett pre-gig på Grindstugan där vi var ett gäng som mötte upp, jag hann väl träffa ett tiotal där. Vi som är Rival Sons & Daughters jämför antal gig, vilket som var bäst, den mest udda grejen och vad man har samlat på sig. Ett nörderi som jag bara älskar.

Vid cirka kvart i sju börjar vi gå mot Trägår'n och mitt mål är att stå längst fram, igen! Väl framme ser vi att det är lite folk framför dörren in till konsertlokalen där vi ställer oss. Dörrarna slås upp och vi tar sats…men va f-n, man ska ha en stämpel…? Då måste vi bege oss till någon kassa och registrera biljetten för att få en stämpel, vi skrämmer nästan slag på tjejen i kassan. 30 sekunder senare är vi inne och framme vid staketet. Placeringen blir mitt framför Mr. Fuzzlord (Scott Holiday) himself. Detta gör att jag inte har den uppsikt över Dave och Todd som jag hade önskat.

Graveltones är support act här i Göteborg och de hade jag inte hört tidigare. Förbandet kommer igång strax efter klockan 20. Enligt andra tillresta skulle de vara otroligt bra live. Jag skall inte sticka under stol med att de gjorde vad de kunde. Jimmy O (gitarr) kan man bara jämföra med hur Keith Moon skulle sett ut om han lirat gura, Mikey Sorbello (trummor) bankade skinn så veden yrde, jag tror han slog av minst 4 stockar under de cirka 30 minuter de körde. Jag måste ändå erkänna att efter några låtar kunde man inte motstå den frenesi de förmedlar på endast två man. Det kändes också att övrig publik kom igång ju mer de drog på. En stor eloge till Jimmy och Mikey som tog sig tid att signera sina skivor efter spelningen.

När Graveltones klivit av och instrumenten blivit bortplockade från scenen började stämningen tätna, inte bara för att det var slutsålt och varmt, utan man kunde också känna förväntningen från publiken. Där jag stod var kvällens fokus att ge allt för bandet framför scen.

Strax efter 21 börjar musiken från Den Onde, Den Gode och Den Fule spelas och det vrålet från publiken fick mig att gå i taket för att inte säga bandet. Det syntes att de var taggade för den här spelningen och de jam de lade in i vissa låtar visade det. När Scott riffar igång Electric Man var det som om någon slog om en strömbrytare; alla sjöng, hoppade och gav allt. De fortsatte med Good Luck, en av mina absoluta favoriter från senaste plattan. Secret, som känns svart på albumet Great Western Valkyrie med Jays distade röst, känns mer positiv live, det måste bero på att bandet inte kan tygla sin energi på scenen. Under hela konserten känns det som om alla i publiken kan texterna, det sjungs med i allt från Pressure & Time till Manifest Destiny Pt. 1 (otroligt jamparti!) och Torture. Den sistnämnda är det alltid lätt att se när det är dags för då Scott tar på sig sin lilla röda. Här tar Trädgår'n i så taket lyfter. Chanten till Torture tar aldrig slut och den åtkommer sedan i princip i varje paus mellan låtarna som ett hommage till bandet från fansen, Jay dirigerar oss till att sänka våra röster så cirka 1200 personer viskar fram den, MAGI! Efter låten ger Jay publiken i Göteborg kred då det var under bandets första spelning här som chanten först uppstod och när de nu hör publiken göra den var än i världen de spelar låten så påminns de om Göteborg (stort!).

Jay introducerar Where I've Been till oss som gjort någon illa någon gång. Låten blir en enda lång njutning, det är svårt att inte bara sluta ögonen och gunga bort. Jag fullständigt älskar den och har gjort ända sedan jag hörde den framföras akustiskt av Jay och Scott i den lilla skivbutiken Sound Pollution i Gamla Stan på Record Store Day 2014. Rich And The Poor, vad ska man säga, allsången når nya höjder och nu känns det som om vi och bandet börjar bli ett.

Face Of Light (som Jay tillägnar sin son) blir till en psalm med ett jamparti, eller var det bara ett fantastiskt solo av Scott. Som ni märker är jag bara ett virrvarr av intryck och uttryck. Om ingen tidigare har fått upp ögonen så kommer Open My Eyes och allsången är kompromisslös. Någonstans i slutet så får Mikey briljera med ett imponerande trumsolo där han går lös på sitt nya set. Jag har Jay och Scott framför mig under solot där Jay har en handduk över huvudet samtidigt som han småsnackar med Scott. Båda ler och nickar mot Mike och det ser ut som de säger "låt grabben leka”.

Bandet verkar vara mer taggade ikväll än när jag såg dem på Ramblin’ Man Fair (ja, jag vet att man ska inte jämföra festivalspelningar med klubbspelningar). Huvudsetet avlutas med Keep On Swinging, har jag skrivit att taket har lyft för nu for det ut i världsrymden. Alla ger allt och vi är en enda RS-gröt. Vi framför scenen köttar, bandet köttar och den köttgryta som Trädgår'n har blivit är kokhet och kryddad med chili. Jag tycker att när de väl avslutar gör de det lite tidigt och deras set idag känns lite onödigt kort. Men det gör inget då publiken höjer sina röster och grabbarna kommer tillbaka och ger oss en låång version av Get What's Coming, de verkar vara på utmärkt jamming-humör ikväll. Efteråt är vi som står kvar tomma på energi men höga på upplevelsen och vad jag hörde i kulisserna så var känslan likvärdig, bandet hade gett allt de hade. Ett extra tack till Todd som kom ut efter en stund och morsade, kul snubbe det där.

När jag nu sitter på tåget hem är min sammanfattning att kvällen var magi då band och publik lyfter varandra till nya höjder och tack till alla ni Rival Sons & Daughters jag fick privilegiet att träffa och uppleva detta med. Det gör mig både rörd och lycklig.

In front of the Stage! Not acting my Age!

SKRIBENT: Anders Larsson (bongosson@gmail.com)
FOTOGRAF: Cathrin Linné (cathrin.linne@rockbladet.se)
DATUM: 2015-08-13
PLATS: Trädgårdsföreningen, Göteborg
BÄST: Rich And The Poor som tog sig till nya höjder och blev en allsångs triumf.
SÄMST: J-ligt svårt, men setet kändes kort.
BETYG:

SE BILDER FRÅN SPELNINGEN I PUSTERVIK I NOVEMBER

FOTNOT: På grund av tvingande fotokontrakt avböjde Rockbladet att fota Rival Sons på Trädgårdsföreningen.

LÅTLISTA

Electric Man
Good Luck
Secret
Pressure and Time
Manifest Destiny, Part 1
Face Of Light/SacredTounge
Torture
Rich and the Poor
Where I've Been
Open My Eyes
Keep On Swinging
EXTRANUMMER:
Get What's Coming

BANDFAKTA – RIVAL SONS

MEDLEMMAR
Jay Buchanan – Sång
Scott Holiday – Gitarr
Mike Miley – Trummor
David Beste – Bas

DISKOGRAFI
2009 – Before the Fire
2011 – Pressure & Time
2011 – Rival Sons (EP)
2012 – Head Down
2014 – Great Western Valkyrie

| HEMSIDA | FACEBOOK |