Wacken Open Air 2015 fortsätter efter den totala urladdning som den första dagens kaos gav oss. ROCKBLADET hänger i trots energitapp och ytterligheter i väderleken. Vi vaknar upp med sinnena fulla av intryck från gårdagen. W:O:A lämnar ingen oberörd.
Det vi uppskattar mest är att vi sover torrt. Chansen att vi kommer att lämna vår parkeringsplats för att ge oss in på campingen är lika med noll. Asfalt och hårt underlag har förvandlats till eftertraktad hårdvaluta och att det tar en stund att gå till sängen från festivalområdet har blivit en bisak. Campingplatserna är verkligen hemska där lera och åter lera präglar hela området. Men alla hjälps åt på ett fantastiskt sätt. Om någon faller i gyttjan så är flera händer snabbt där för att hjälpa personen upp igen. Minst lika många händer tar dock en mobilbild av händelsen. Det lockar fram de personerna som triggas av att folk fotograferar dem så de slänger sig handlöst och frivilligt ner i geggamojan för att sedan simma 50 kilometer fjärilssim bara för att visa hur otroligt crazy de är. Blicken är dock hela tiden fäst mot de som fotograferar för att försäkra sig om att de hamnar i rampljuset under en sekund. Solen skiner under festivalens andra dag och det blir istället varmt som attan och en lerlukt sprider sig över festovalområdet. Att man aldrig ska få vara nöjd. Ska det vara så svårt med lite normal väderlek? Den energi vi hade igår har dämpats till en seghet och våra kroppar är möra och gör ont av att hela tiden få parera varje steg i geggan och med ett knyck lyfta upp fötterna snabbt igen tar verkligen på krafterna. Leran liksom suger tag i skorna och risken för att en fotlös sko ska stå kvar i marken när man tar nästa steg är överhängande. Det känns ju sådär att sätta ner strumporna i en illaluktande sörja. Än så länge har Rockbladets utsända klarat sig, följ fortsättningen.
Nä, nu får det vara slut på gnället! Vi är på världens största metalfestival ju och vi ska försöka att ALDRIG missa någon W:O:A i framtiden. Lite kuriosa från festivalen; Wacken har blivit kult och de ortsskyltar som visar vägen blir ofta snodda av besökare som tycker att de verkar bra att ha. Arrangören har istället tagit fram väskor och tröjor med en bild på skylten tillsammans med testen “Den här skylten får jag behålla”.
Vi tar vårt dagsschema och sållar lite så att vi har en sportlig chans att hinna med så många akter som möjligt av de vi vill se. Mycket tid går åt till transport mellan scenerna. En sträcka som tidigare tog 5-7 minuter att gå tar nu 15-20 minuter. Zodiac öppnar dagen med sitt avslappnade och bluesiga set. Svenska Truckfighters visar massor av energi med sin stonerrock och de blir riktigt bra mottagna av publiken. -Att spela här på Wacken är såklart en milstolpe i vår karriär sa Oskar “Ozo” Cedermalmn när Rockbladet pratade med bandet precis innan de klev upp på scenen. När vi summerar dagen är vi på Rockbladet rörande överens om att Truckfighters var de som visade absolut mest energi på scenen av alla de akter vi såg under dagen. Tyska Kärbholz fyller tältet till bredden med folk så att sömmarna i tältduken får kämpa ordentligt för att hålla ihop tältet. Kärbholz skapar en otrolig stämning och det är alltid lika roligt att se dem lira . At The Gates och Opeth spelar en bit bort på stora scenen och får festivalområdet att gunga till de tunga ackorden (Tack Ulf Lundell för den linen).
In Flames och Running Wild får den leriga publiken vid de stora scenerna att äta ur deras händer där moshpits, djävulstecken och synkroniserade studsningar står på menyn. Att stå och lyssna på Running Wilds Under Jolly Roger och Riding the storm inför en tysk storpublik är verkligen magiskt. Black Label Society borde skrota Zakk Wyldes 20-minuters gnisselsolo. Det kändes mest som en egotripp signerat 80-talet och Rockbladets utsända gäspade flera gånger under en och samma långdragna ton. Death Angel gjorde comeback på W:O:A efter 11 års frånvaro och det uppskattades av många. De tackade med en superspelning med både tyngd och speed. Man kunde verkligen känna hur bandet stortrivdes i rampljuset. Mitt i publikhavet står en person utklädd till en vit kanin och det blev en fantastisk kontrast mot de andra leriga och svartklädda personerna runt omkring. Den lille kaninen syntes på mils avstånd och det såg ut som om Lille Skutt hade blivit kastad in i Mordors mörker för ett gästspel i Sagan om Ringen. Ett minne för livet.
Inne i pressområdet finns några storbilds-TV som visar de konserter som framförs på de två största scenerna. Det är kanske inget märkvärdigt men ljudet är själva livekonserten från scenen vilket gör det till jordens coolaste hemmabiosystem.
Text: Fredrik Brolin (fredrik.brolin@rockbladet.se) och Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
Foto: Fredrick Drakenlind (fredrick.drakenlind@gmail.com) och Sofia Hellberg (sofia.hellberg@rockbladet.se)
SE HELA BILDSERIEN FRÅN WACKEN OPEN AIR DAG 1
SE IN FLAMES HELA KONSERT
SE OPETHS HELA KONSERT
SE INTERVJU MED MIKAEL ÅKERFELDT (OPETH)
- INTERVJU: Geir Hørnes om boken The Curious Chronicles of Villa Nellcote - 2023-03-08
- INTERVJU: Mats Mappe Björkman från Candlemass - 2022-11-18
- INTERVJU: Brent Smith från Shinedown - 2022-07-10
