En kall och smått fuktig oktoberkväll stänger jag ner min dator på jobbet och påbörjar färden mot Fryshuset och Klubben, där kvällens musikaliska möte kommer ske. Turnéstopp i Stockholm står på schemat för amerikanska Between the Buried and Me, som denna gång har tagit med sig det Londonbaserade bandet Haken. För undertecknad var Haken tidigare i år ett helt okänt namn, men när de dök upp på posters lite här och var så sökte jag upp dem på Spotify. Utan att ångra mig det minsta.
Haken spelar progressiv metal med många roliga inslag av bland annat jazz, och deras låtar går förvånansvärt ofta i dur. Något tämligen ovanligt i denna genre, men detta band känns som en frisk fläkt i den annars ganska bittra och ilskna genren. Jag kan varmt rekommendera detta bands musik till fans av exempelvis Leprous, Caligula's Horse, och givetvis även till fans av kvällens huvudakt, Between the Buried and Me.
Senast jag såg Between the Buried and Me befann de sig på Debaser Slussen, även då under en kall oktoberkväll. Året var 2012, och de agerade då förband åt Periphery. Det var också första gången jag hade nöjet att se dem live, något jag aldrig ångrar att jag gjorde. Between the Buried and Me är ett fantastiskt liveband, vilket de även visar ikväll på Fryshuset.
Haken bränner av ett fåtal långa låtar av den större kalibern, och jag kan inte sluta tänka på hur professionellt detta utförs. Varenda solo sitter som på skiva, varenda ton tas utan problem – detta trots den extrema komplexiteten i låtmaterialet. Vi får höra låtar som "Pareidolia" (komplett med solo på keytar) och "The Cockroach King" (som är bandets bästa låt ikväll). Som avslutning väljer de att spela "Crystallised" – en låt som är lite drygt 20 minuter lång, och som de givetvis spelar med bravur. Jag kan inte låta bli att vara fruktansvärt imponerad, och ser fram emot att se detta band flera gånger i framtiden!
Sedan är det dags för huvudakten, som ett lite udda låtval till trots gör en otroligt energisk och proffsig spelning. Setlisten innehåller blandade favoriter från både äldre och nyare skivor, men viss fokus ligger så klart på bandets senaste alster, "Coma Ecliptic", från vilken vi får höra både "Famine Wolf", "Memory Palace", samt "The Coma Machine". Den sistnämnda inleder konstigt nog inte konserten, något jag faktiskt hade förväntat mig, utan bandet öppnar istället med "Selkies: The Endless Obsession", vilket enligt mig är ett väldigt märkligt låtval. Between the Buried and Me känns ikväll aningen trögstartade, och det känns som att de hasar sig framåt en stund, ända tills de vänder på steken med "Astral Body", varpå jag börjar känna igen dem igen.
De avslutar konsertens ordinarie setlist med "Ants of the Sky", och ropas därefter in för ett encore med magnifika "White Walls", som får avrunda en kväll som inte kan förklaras på något annat sätt än helt fantastisk. Förutom lite tveksamheter i början av Between the Buried and Me's spelning utvecklade sig detta till en kväll att minnas!
Om du missade dem på Fryshuset, och råkar befinna dig i Finland imorgon (8 oktober) så avslutar Between the Buried and Me och Haken sin Europaturné på Tavastia i Helsingfors. Åk dit, för bövelen!
SE HELA BILDSERIEN – Between the Buried and Me
SE HELA BILDSERIEN – Haken
SKRIBENT: Mattias Hagberg (Mattias.Hagberg@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Jimmie Sonelius (Jimmie.Sonelius@rockbladet.se)
EVENT: Between the Buried and Me
ARENA: Klubben / Fryshuset
DATUM: 2015-10-06
