När svenska Watain nyligen återvände till Japan för ett par bejublade spelningar på sin “The Wild Hunt”-turné som rullat på vägarna sedan plattan släpptes 2013, passade Rockbladets Stefan Nilsson på att ta sig en pratstund backstage med Erik Danielsson, Watains sångare och en av de stora ledarna inom skandinavisk black metal.
Watain, ett av de bästa, största, mest kreativa och talangfulla black metal-banden, har sedan de startade som band 1998 gjort sig kända för att bjuda konsertbesökare på en rejäl scenshow med blod, eld, horn, benknotor, uppochnedvända kors och annat skoj. Deras något skrämmande scenshow har skapat stora rubriker och även blivit en viktig del av det Watain är, även om det är viktigt att komma ihåg att Watain i grunden är ett riktigt jäkla bra metalband med både grymma låtar och musiker. “Ja, det har ju blivit det” konstaterar Erik Danielsson om scenshowens betydelse när vi träffas strax innan Watain ska gå på scen. “Men här i Japan och över lag om vi gör långflygningar till andra sidan jorden tillåter inte så jättemycket scenshow tyvärr. Så här blir det extremt nedslipat. Men jag kan tycka att det är jävligt skönt att göra sådana gig ibland också. Vi brukar ha mycket eld på scen men nu får man fixa en annan sorts eld liksom. Jag tycker det är jävligt skönt att göra sådana gig då och då. Mer fokus på atmosfären” förklarar Erik.
Watain har vuxit sig till att bli ett sofistikerat black metal-band som existerar i ett ganska komplext och avancerat musikaliskt landskap. Den kreativa processen kring hur Watains musik skapas kan inte vara helt okomplicerad. “Jag tycker att det är skitsvårt att formulera mig kring den kreativa processen. Den är jävligt abstrakt. Ju längre man håller på att skriva musik som är baserad väldigt mycket på känsla, baserad på att blicka inåt…när man har gjort det i några skivor så får man till någon mystisk form av process som bara funkar. Jag tror att ju längre man håller på och arbetar som skrivande musiker desto mer vidgas den här processen, desto mer får plats i den. Eller, det blir ungefär att du blir duktigare på det språket. Du blir mer vältalig, du kan uttrycka fler olika saker istället för bara en.”
Erik Danielsson har, medvetet eller ej, blivit Watains ansikte utåt. Det är han som syns och hörs. Men Watain är inte något soloprojekt utan ett väl sammansvetsat band. “Det är extremt mycket band. Det har vi alltid varit väldigt måna om. Jag har ju varit ansiktet utåt kan man väl säga liksom och det är väl därför folk kanske tänker på Watain på det sättet ibland men det är inte helt rätt att se det så heller för att bakom murarna så är det mycker mer gruppaktivitet än vad det kanske verkar från utsidan.”
I dessa tider av hitsinglar och nedladdning av enstaka låtar, hur påverkar det ett “albumband” som Watain? “Jag fattar vad du menar med albumband och jag tycker det är rätt skönt att folk kanske ser oss som det. Jag tar det som en komplimang. Men samtidigt vill jag även ha ett band som kan ge blanka fan i att släppa en till platta utan göra någonting helt annat istället. Jag är väldigt mån om att hela tiden känna att man kan göra vad fan man vill. Det är väl en av de väldigt få positiva sakerna med nutidens musikindustri. Det är lite mer öppet. Folk är beredda på att hänga med på lite mer annorlunda upplägg. Men vi får se. Vi kan sitta och prata om nästa platta och nästa dag sitter vi och pratar om att vi kanske bara ska släppa en demo istället på kassett i 50 ex. Fuck it. Vi tar det som det kommer.”
Från att ha varit en undergroundgrej bara för inbitna black metal-fanatiker så har Watain de senaste fem åren eller så blivit mainstream med Grammis-vinst och artiklar i vanlig dagspress. Är denna breda, folkliga framgång kul eller är det bara jobbigt? “Det är ett ganska komplicerat och stort ämne det där. Det som är viktigt att komma ihåg är att murarna som vi har byggt upp kring bandets kärna, dom är väldigt höga och väldigt omöjliga att ta sig igenom. Det som sker innanför dom murarna sker oavsett vad som pågår i Grammis-sammanhang eller oavsett vilka tidningar som skriver om oss eller oavsett vilka som kommer på konserterna så ändrar ju inte det på bandets ryggrad över huvud taget. Som personer i våra privata liv har vi vänt det mesta ryggen förutom Watain. Allt vårat fokus är inåt till bandet istället för utåt” förklarar Erik sin och bandets tankegångar kring både bandet och livet.
Vad har Watain för framtidsplaner? “Nu gör vi turnéer hela hösten. Vi åker till Australien efter dom här Japan-gigen. Sen har vi USA i november. Efter det är det helt blankt. Dom där blanka perioderna är väldigt ovanliga i Watain-sammanhang. Dom brukar innebära att någonting ganska stort påbörjas i form av en platta eller vad det nu kan vara. Man behöver befinna sig i det där tomrummet för att veta vad som ska komma. Omöjligt att säga” säger Erik innan han kliver på scenen och ger oss ett brutalt och riktigt bra gig av den bästa sortens black metal.
Text och foto: Stefan Nilsson (stefan.nilsson@rockbladet.se)
Intervju: Erik Danielsson, Watain
Bandfakta – Watain
Erik Danielsson – sång
Pelle Forsberg – gitarr
Håkan Jonsson – trummor
Alvaro Lillo – bas
Set Teitan – gitarr
Studioalbum
Rabid Death’s Curse (2000)
Casus Luciferi (2003)
Sworn to the Dark (2007)
Lawless Darkness (2010)
The Wild Hunt (2013)
www.templeofwatain.com / www.facebook.com/watainofficial
- Skivrecension: CyHra “Letters To Myself” - 2017-10-03
- Köttgrottorna köttar vidare som trio med ny platta fylld med trallpunk - 2017-04-04
- Krösus: Patrik Arve goes punk - 2016-12-31
