Så var den till slut här, kvällen som vi alla väntat på. Den norska turnékaravanen som nu varit ute på de europeiska vägarna i över en månad och framför över 30 spelningar har äntligen nått till Bryggarsalen i Stockholm. Denna turné, bestående av Rendezvous Point, Sphere, samt huvudakten Leprous, startade den 18 september på en så oväntad plats som i den armeniska huvudstaden Jerevan, och har därefter hunnit med att besöka otaliga länder på väldigt kort tid. Bland turnédatumen återfinns bl.a. Georgien, Grekland, Tyskland, Rumänien, Schweiz, Serbien, Slovakien, Italien, och Tjeckien. Nu har turen som sagt kommit till Stockholm, och det ska visa sig bli en kväll utöver det vanliga.
Undertecknad anländer i den redan bastuvarma lokalen mitt under Rendezvous Points inledande spelning. Detta band ger inget mindre än ett hundraprocentigt professionellt intryck, och trots det väldigt intensiva turnérandet ser bandet knappt ens slitna ut. Allt sitter där det ska, varenda ton ligger pricksäkert, och jag kan inte låta bli att känna mig enormt imponerad över hur tight och välpolerat detta är. Stundtals serveras vi nästintill psykedeliska vibbar, för att i sekunden senare bli helt överkörda av en infernalisk riffgalore. Proffsigt från början till slut, Rendezvous Point tar hem full pott ikväll.
Nästa band att inta scen är Sphere, som överlag faktiskt inte gör ett jättebra intryck. Till att börja med är det alldeles för tydligt var bandet tagit sin inspiration ifrån – detta är inte mycket mer än en Meshuggah-avknoppning med melodiska passager som egentligen låter ganska malplacerade. Missförstå mig rätt, framträdandet är tight och proffsigt, problemet ligger snarare i låtmaterialet. Här börjar det dessutom märkas att banden varit ute på vägarna ett bra tag – främst på sångröster som inte håller, och spricker på de mest olyckliga ställena. Lägg därtill på att basistens julgransbelysta bas upplevs som störande (och ser oerhört fjantig ut) så är detta tyvärr inte så spännande som det skulle kunnat vara.
Till sist äntrar Leprous scenen till publikens jubel, och river igång kvällens spelning med ”The Flood” från bandets senaste alster, ”The Congregation”. Dock händer det något olyckligt halvvägs in i låten – all ström från scenen bryts, då brandlarmet i lokalen har utlösts. Initialt misstänktes att detta var pga rökmaskinerna på scenen, men jag får sedan höra något lösryckt om att det helt enkelt är för att någon rökt på toaletten. Lokalen utryms och säkras, varpå Leprous till slut återupptar spelningen med att köra samma låt – denna gång från början till slut.
Vi får sedan en ren och skär hitkavalkad serverad, med tidlösa klassiker som ”Foe”, ”Rewind”, oerhört vackra ”The Cloak”, samt ”Red”, som givetvis får en väldigt stämningsfull röd belysning av ljusteknikern Thomas Brøndel Frost. Vokalisten Einar Solbergs röst håller med nöd och näppe under vissa passager, men överlag sköts sången otroligt snyggt och proffsigt, vilket bevisas under låtar som ”The Price” och ”Down”. Ordinarie setlist avslutas sedan med fantastiska ”The Valley”, och responsen från den nästintill fullproppade lokalen är inget annat än överväldigande. Som encore får vi höra kvällens äldsta låt, ”Forced Entry”, som även är lite av en personlig favorit. Leprous avslutar med flaggan i topp denna kväll, och får av mig utmärkelse som årets hittills bästa livespelning!
Turnén ska sedan avslutas i Oslo kvällen därpå, vilket jag får höra av diverse crewmedlemmar ger blandade känslor. Att avsluta en månads lång turné är aldrig lätt, men hemlängtan är ständigt närvarande. Jag hoppas att de alla är mycket nöjda med sina insatser, för det här gjorde de fantastiskt bra!
SKRIBENT: Mattias Hagberg (Mattias.hagberg@rockbladet.se)
