Den här kvällen gick två starka, finska band upp på scenen på Fryshuset i Stockholm. Det var bra med folk på plats och trogna fans med bandloggor på tröjorna syntes både här och där. Stämningen var bra och det märktes att de som hade kommit var där för att de ville njuta av bra musik och bara ha en trevlig kväll.
Amorphis var först ut på scen och de spelar en blandning av Heavy Metal, Black Metal men det finns inslag av 70-talets progressiva och psykedeliska rock likväl som det finns slingor av folkvisetoner och Pagan Metal.
Amorphis är ett band som har en stor låtskatt i sitt bagage, min personliga favorit är Tales from a thousand lakes. Bandet har flera gånger använt referenser till det finska nationaleposet Kalevala.15e juni 2015 kom den 12e fullängdaren från Amorphis, Under the red cloud.
Amorphis gjorde en bra spelning och de hade fansen med sig. Händerna var i luften och det sjöngs med i låttexterna. De är skillade musiker och det märks att de har spelat länge ihop. Showen är snygg, ljussättning och ljudet ligger bra. Scenspråket är mellan varven lite stelt och det är inte så mycket mellansnack men det gör inte så mycket för fansen får ändå en bra show.
Sången ligger bra mot melodiösa slingor och det finns en skön tyngd i musiken. Att det finska nationaleposet betyder mycket för bandet kommer fram i deras texter men också i mönstret på deras backdrop.
Betyg: 
Kvällen fortsatte med Nightwish och personligen visste jag inte riktigt vart mina förväntningar skulle ligga. Alla vet att det skrivits spaltmetrar om att det kommer vara svårt för någon sångerska att axla arvet efter bandets första sångerska Tarja Turunen. Tarja skapade magi på scenen både med sin röst och i sitt scenspråk. Anette Olsen som tog över efter Tarja gjorde att jag slutade lyssna på Nightwish just för att hon inte hade en röst eller ett scenspråk att lyfta sången i ett samspel med den briljanta musiken.
Jag hade hört några låtar från den nya skivan Endless form most beautiful och tyckt att den nya sångerskan Floor Jansen lät bra men det är först när man också får en chans att se en sångerska live som den hela bilden blir synlig.
Floor kommer in på scenen som en vacker Valkyria och hennes röst golvar mig! Ärligt talat så är Floor ännu bättre än Tarja och det trodde jag inte var möjligt. Det hörs i Floors röst att även hon är en klassiskt skolad sångerska som Tarja. Hon har hela registret i sin röst och hennes scenspråk är teatraliskt mellan varven men det behövs till deras musik för mellan varven är det pompöst och teatraliskt men utan att det blir överdrivet.
Floor kommer absolut att kunna locka tillbaka de fans som slutade lyssna på bandet när Anette var sångerska. Samspelet mellan musik och sång är oerhört viktigt och tyvärr försvann magin med Anette men Floor har verkligen lyckats med att få tillbaka den.
Floor har den där magin som gör att man verkligen lyssnar på vad hon sjunger, det är inte bara framträdandet på scen som syns utan hennes röst gör att en sublim film börjar spelas upp inuti huvudet, det är en historia som berättas med hennes sång, briljanta musiker och ett samspel ihop med scenspråket. Nightwish sånger har ett sagoskimmer över sina texter, är ren och skär magi så det är bara att njuta av showen!
Nightwish har en gedigen låtskatt och Floor tar oss igenom både nytt och gammalt material. Skillade musiker med spelglädje lyfter hennes röst och det är vemodigt när spelningen är slut just för att det var så bra!
BILDGALLERI – Amorphis
BILDGALLERI – Nightwish
Skribent : Christina Wernersson (christina.wernersson@rockbladet.se)
Fotograf : Jimmie Sonelius (jimmie.sonelius@rockbladet.se)
Betyg: 
