Skäggig stonerafton med Kadavar i förarsätet

Stonervänner fyllde nästan Debaser Medis i lördags när paketturnén med svenska Horisont, jänkarna i Satan's Satyrs och The Shrine samt tyska Kadavar rullade in på mitt andra hem de senaste veckorna. Det känns som det mesta jag bevakat för Rockbladet den här hösten har rockat i de där slitna lokalerna vid Medborgarplatsen.

Annons

Merchståndet vid garderoben måste alltid kollas in så fort man hängt av sig jackan och där vill jag ha allt. Flera av kvällens band har ursnygga tischor, tygpåsar och annat man genast vill lägga vantarna på. Fränast är The Shrine-skateboarden men där ser jag bara diverse benbrott framför mig så den fick vara. Inne i konsertlokalen är det glest med rockers någon minut innan göteborgarna i Horisont kliver på men i höjd med första ackordet fylls det på med en ung, entusiastisk skara längst fram vid scenkanten. Funderar på vad som avgör om det ska vara dike eller inte på Debaser Medis, ikväll är det utan vilket skapar en fantastisk närhet mellan band och publik. Att dessutom kunna ställa biran på scengolvet är ju praktiskt och samtidigt kan man bjussa artisterna på en slurre. Dock är det kass för pressfotograferna som nu får stå och trängas bland knuff och ölskvätt.

Har aldrig sett Horisont-killarna live tidigare men jag blir alldeles varm inombords av de här goa, progressiva 70-talstonerna. Minst stonerrock av kvällens band men mycket bra! Trevligt att se före detta Blues Pills-trummisen Cory Berry på sexsträngare. Sången hörs beklagligt nog knappt alls vilket inte är ett helt ovanligt Debaser Medis-fenomen, åtminstone längst fram. En organspelande sångare, i form av Axel Söderberg, längst fram vid scenkanten ser man inte så ofta, en fet FaceBook-tumme upp på den. Synd att vi inte fick Nightrider, denna Doctor Doctor-gungiga maräng hade varit en klockren avslutning på progghalvtimmen.

Det är väl avvägda speltider och pauser mellan akterna ikväll. Lagom långt för att man ska hinna med vätskepåfyllning eller göra av med densamma och hitta tillbaka till sin plats igen. Satan's Satyrs led jag stort med på förra årets Hellfest där tekniska problem hackade sönder deras korta speltid. Ikväll flyter det på fint och det är ett hämningslöst manglande de här slynglarna bjuder på. Det är inte mycket till låtar egentligen men härligt att få några steniga råsopar i nyllet när den hårfagra trion fläker på. Satyrs har minst fans på plats ikväll men passar väl in i paketet och jag tror att de gick hem bland de flesta av besökarna.

LA-trion The Shrine benämner själva sin musik som "psychedelic violence rock and roll" och våldsamt blir det nästan i samband med Destroyers då ett gäng grabbar stormar fram till scenen och börjar stöka runt duktigt. Detta pumpar upp adrenalitet på The Shrine till galet höga nivåer, speciellt sångaren och gitaristen Josh Landau som lever ut till max på scenen och liggandes på publikens armar. Stagediving, crowdsurfing och en flaska som kastas i scengolvet hårdar till klimatet i lokalen. Men det är rock 'n' roll och förbaskat kul att ta del av. "Do you wanna grab some beers afterwards?" skriker Josh uppspelt till publiken och det var det säkert många som ville. Kvällens klart mest underhållande akt att titta på! Som extranummer lirar de Hellacopters Hopeless Case Of A Kid In Denial tillsammans med delar av Horisont.

De tyska tomtenissarna i Kadavar träffades jag hårt av i Stoner/Doom-tältet på Hellfest 2014. Berlinarnas intensiva köttande påminde en del om Uncle Acid and the deadbeats och jag blev väldigt förtjust. Nu har de släppt sitt tredje album Berlin som håller samma höga klass som debutalbumet. De har ikväll den goda smaken att fördela sex-sju låtar vardera från dessa två album och endast ett par från svagare Abra Kadavar. Logotypen (ger Wolfmother-vibbar) som utgör scendekor är urläcker och trumsetet placeras lågt och långt fram på scenen. Det har varit mycket hår och skägg hela kvällen men ingen slår Lupus Lindemanns och Tiger Bartelts svängande manar. Supersköna krauthippies som tillsammans med dimmige basisten Dragon Boutelop står för ett konsekvent matande konserten igenom. Tiger dunkar frenetiskt sina skinn och headbangar så vilt att hans mossliknande skägg blir ett med håret. Många låtar svävar ut i psykedeliska jams och det är ibland svårt att urskilja när en låt slutar och nästa börjar, det blir en smula enahanda i längden. När Kadavar är bra så är de ruskigt bra men jag tappar lite fokus efter ett tag när det flyter ihop för mycket. Bandet är definitivt något stort på spåren men en nedkortad speltid hade gjort giget ännu bättre. 16 låtar blir för overload och det märks också på publiken som tappar energi och en del lämnar innan det är slut. Det hade faktiskt varit häfitgt om de framfört bonusspåret från Berlin, Nico-coven Reich der Träume. Snacka om att ge konserten dynamik och ett välbehövligt andrum i den maniska stenkrossen.

Trots den 70-talsdoftande musiken från samtliga akter är såväl bandmedlemmar och merparten av publiken födda långt senare. Kanske var det äldre gardet rockers i Globen tillsammans med Rob Halford och gubbsen i Judas Priest. Sammanfattningsvis en hellyckad kväll på Medis där alla fyra band är utmärkta och det vet jag inte när jag var med om senast. Konstaterar också att lirar du stonerrock ska du allra helst vara en hårig trio.

SKRIBENT: Fredrik Blid (Fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Kristin Carlsson (kristin.carlsson@rockbladet.se)
EVENT: Kadavar, The Shrine, Satan's Satys och Horisont
ARENA: Debaser Medis, Stockholm
DATUM: 2015-12-05
BETYG: Kadavar