Adrenaline Cruise #2 gick av stapeln nu i helgen som var. Ett späckat program med många bra svenska rock och hårdrocksband där de gemensamma nämnarna ska vara energi, adrenalin och en jäkla ös helt enkelt. Headliner på den här båtresan med Viking Line Cinderella var Amaranthe, och några av de andra banden var The Unguided och Smash Into Pieces. Rockkryssningar finns det numera rätt många, konkurrensen är därmed hård, men jag hoppas och tror att den här bara precis sett sin början på en lång följetång.
Rockscenen var belägen på den delen av Cinderella som heter Etage, en scen som Viking Line investerat rätt nyligen i helt ny scen, PA-anläggning och ljusrigg. Framför scenen finns ett hyfsat stort golv för ståplats och där bakom finns även de sedvanliga sofforna, fåtöljerna och borden, som jag personligen tycker borde kunna tas bort inför Adrenaline Cruise, för vem behöver sitta när man ska kolla på en hårdrocks-konsert?
Kvällen började med ett för mig okänt band som heter Beside The Bridge, ett gäng unga grabbar från Bålsta utanför Stockholm, som spelar en modern collage-rock liknande All Time Low. Trots att de inte började spela förrän efter 21-tiden så hade inte besökarna hunnit ta sig till scenområdet än. Det struntade killarna fullständigt i och gav ett energifyllt och stabilt intryck, ett band vi säkerligen kommer få höra mer av i framtiden. Det är ju en typ av rockmusik som brukar kunna slå igenom med rätt vägledning.
Nästa band på tur var de tunga stoner-rock-bandet Crunge från Stockholm, som var ruskigt taggade inför den här spelningen. Det syntes redan från start att de var beredda på att göra allt för att båten skulle gunga oss sjösjuka. Det fylldes på med mer och mer folk ju under deras konsert. Jag tycker att deras nya tillskott i form av Pepper Potemkin gjort susen. Med både sceniska förmåga och att hon kompletterar Mattias sång med sin kraftfulla stämma. Höjdpunkten blev när de spelade The Treason, då sjöng många med i publiken må jag säga. Hatten av grabbar.
Nu hade publiken börjat bli riktigt uppvärmda. För de som ville kyla ned sig något och chilla lite kunde nu ta sig till Rockbaren för att lyssna på när Jay Smith. Han har nog en av det häftigaste och bästa rockrösten i Sverige. Så när han får sitta själv med en akustisk gitarr och helt på egen hand får briljera med sin röst, så blir det en rejält bra feeling. God Damn You och Neverneverland är mina favoriter.
Lite före midnatt var det dags för Smash Into Pieces att starta och nu hade det fyllts på bra med mycket publik, både på stå och på sittplats. Trots att de hade en rejäl otur med tekniken, så när de väl öppnade ridån och började spela så gav de som vanligt fullt ställ. Deras mellantempo-hårdrock är riktigt kraftfullt live. Adams röst kommer till sin fulla potential i framför allt låtar som Disaster Highway, Stronger och My Cocaine. De har alltid hög energi på scen då de båda gitarristerna Per och Banjo tillsammans med basisten Viktor är alltid i taktfast rörelse över hela scenen. Smash är aktuella med en ny singel, ”Merry Go Round”, den skulle premiärspelas live den här kvällen, men precis när de skulle dra igång så satte teknik-trollet stop för detta. Efter flertalet försök att rätta till problemet, så gav bandet upp. Men Adam var bestämd med att publiken åtminstone skulle få höra en bit av sången, så han bad Per kompa honom, så det blev åtminstone en teaser i acapella-format.
Nu var det dags för resans headliner Amaranthe att inta scenen. Ikväll var det Jakes första spelning på ett bra tag. Man kunde både se att han var lite spänd och nervös inledningsvis. Men fördelen för Amaranthe är att de har tre vokalister, förutom Jake är det Elize Ryd och den growlande Henke. Kombinationen de tre emellan skapar en bra dynamik i låtarnas melodi. Deras sound blir ofta ifrågasatta i metal-världen, då de blandar hej vilt mellan poppiga uppbyggnader som i Afterlife och Automatic, till de mer tunga låtarna 1000 000 lightyears och Mechinical Illussion. För att skapa mer eftertryck i sångpartierna så blir det enligt mig väldigt effektfullt med Henkes growl, framför allt i låtar som Massive Addictive och Digital World. Showen innehöll en riktigt bra ljussättning, förstärkte konsertupplevelsen på ett mycket bra sätt. Publiken var med på noterna i stora delar av hela konserten. Amaranthe har ett antal bra ballader, där även Olof får briljera med sina gitarrsolon, favoriten för mig är nog Over and Done. Det blir en till synes bra konsert, både band och publik ser riktigt nöjda ut.
Efter några timmars sömn så var det dags för dag 2, och de återstod två band, resans tyngsta akter rent musikaliskt, The Unguided och Imber. Det är inte en lätt uppgift att spela den andra dagen då de flesta resenärerna har festat loss till långt in på småtimmarna och har en lång startsträcka för att komma igång igen.
Imber som var först ut vid lunchtid hade ändå bestämt sig. De skulle ge publiken vad de tålde. Deras musiks tyngd och sångerskan My:s energi på scen skapade alla förutsättningar för att få igång stämningen igen. De gjorde en bra spelning och låtar jag tycker var extra bra var The Rabbit Hole och Like A Ghost.
Resans avslutades med The Unguided, som för dagen hade en ersättare till Roland på gitarr och cleansång, Jonathan Thorpenberg. Även deras spelning inleddes med lite publik, eller rättare sagt, trötta åskådare som hellre ville sitta i soffan längre bak i lokalen. Men redan under första mellansnacket så domderade frontmannen Richard Sjunnesson att han inte tollererade detta och förmanade alla i lokalen att komma fram närmre scenen, ”Inga riktiga hårdrockare sitter på en konsert”. Bandet gav allt och publiken fick höra många favoritlåtar som Betrayer of the code, Inception och Oblivion. De avslutade gigget med deras mest spelade låt på Spotify Phoenix Down.
Hur ska jag nu summera mina intryck?
De 1500 personerna som var med på resan såg ut att trivas bra, konsertlokalen fylldes på bra med folk under flertalet konserter. Den musikaliska variationen kanske inte föll mig helt i smaken. Jag skulle gärna tagit med lite mer rena rockband för att locka en bredare publik, då tror jag pulsen skulle kunna höjas ännu lite mer. Mitt avslutande omdöme är att jag fick mersmak för Adrenaline Cruise och ser en bra potential för framtida arrangemang.
Länge leve rocken.
SKRIBENT: Jonas Lööw (jonas.loow@rockbladet.se)
FOTOGRAF1: Jimmie Sonelius (jimmie.sonelius@rockbladet.se)
FOTOGRAF2: Mattias Nilsson
EVENT: Adrenaline Cruise #02 2016
DATUM: 8-9/1-2016
BILDSERIE
Band: Amaranthe Event: Adrenaline Cruise 2016 Arena: Viking Line Cinderella Datum: 20150108 Fotograf: Jimmie Sonelius (Jimmie.sonelius@rockbladet.se) & Mattias "Madcap" Nilsson (info@madcappiktures.com)
63 Photos
Band: The Unguided Event: Adrenaline Cruise 2016 Arena: Viking Line Cinderella Datum: 20150108 Fotograf: Jimmie Sonelius (Jimmie.sonelius@rockbladet.se) & Mattias "Madcap" Nilsson (info@madcappiktures.com)
31 Photos
Band: Smash into Pieces Event: Adrenaline Cruise 2016 Arena: Viking Line Cinderella Datum: 20150108 Fotograf: Jimmie Sonelius (Jimmie.sonelius@rockbladet.se) & Mattias "Madcap" Nilsson (info@madcappiktures.com)
22 Photos
Band: Crunge Event: Adrenaline Cruise 2016 Arena: Viking Line Cinderella Datum: 20150108 Fotograf: Jimmie Sonelius (Jimmie.sonelius@rockbladet.se) & Mattias "Madcap" Nilsson (info@madcappiktures.com)
27 Photos
Band: Imber Event: Adrenaline Cruise 2016 Arena: Viking Line Cinderella Datum: 20150108 Fotograf: Jimmie Sonelius (Jimmie.sonelius@rockbladet.se) & Mattias "Madcap" Nilsson (info@madcappiktures.com)
45 Photos
Band: Beside the Bridge Event: Adrenaline Cruise 2016 Arena: Viking Line Cinderella Datum: 20150108 Fotograf: Jimmie Sonelius (Jimmie.sonelius@rockbladet.se) & Mattias "Madcap" Nilsson (info@madcappiktures.com)
19 Photos
- FOTOGALLERI: Danko Jonas – Nalen Klubb - 2023-09-25
- FOTOGALLERI: Satan Takes A Holday + The Gems - 2023-09-25
- VV – Ville Valo – kommer till Sverige efter tio års frånvaro! - 2023-09-12
