Då var det dags för ett nytt besök av det amerikanska hårdrocksbandet Halestorm, med en av världens bästa sångröster i Lzzy Hale. Kvällen bjöd på Lzzy Hales makalösa röst, lugna ballader, tekniska missöden, trumsolo och så klart en massa högoktanig hårdrock.
Jag kom till Münchenbryggeriet med en höga förväntningar på att få se och show med mycket energi, gnistrande sång av Lzzy Hale och kanske ett och annat galet upptåg av trummisen Arejay. Därför blev jag rejält förvånad när de inleder konserten med låten Bad Girl’s World. Förvisso en mycket bra Eric Clapton-liknande låt, men på tok för dåligt tempo för att dra igång den här showen.
Det visade sig kanske vara en bra uppvärmning för Lzzys stämband, för nästa låt blev en av de stora hitsen Love Bites där versens riff manglar på riktigt bra och det tryck Lzzy har i bryggorna till refrängen är ju helt makalöst bra.
Inför låt fyra, Scream, får vi kvällens första stora interaktionen mellan Lzzy och publiken, kul att se att fansen unisont är med på noterna redan från start. Scream är verkligen en låt som nästintill gått mig helt obemärkt förbi på skivan, men live så lyfter den tillräckligt långt för att jag ska börja gilla den.
De fortsätter med låtar som ”I am the fire”, ”I like it heavy”, ”Rock Show” och ”Sick Invidual”. De två sistnämda är tyvärr två låtar jag gärna hade strukit ur listan helt. Låtarna är för svaga helt enkelt.
Som ni märker är den första hälften av kvällens setlist tagen från Halestorms senaste album Into The Wild Life. Dock avslutas första halvlek med en dos från första skivan ”It’s not you”.
Under Dear Daughter började man märka att någonting inte stod helt rätt till gällande tekniken. Det sprakade lite mycket om mikronerna. Jag stod vid ljudteknikerbåset och märker att de pratas en hel del i kommunikationsradion, och när låten tog slut visade basisten Josh Time-Out-tecken och de fick helt enkelt starta om hela ljudsystemet. Säga vad man vill om trumsolo, är inte direkt det största fanet av det, men det var ju bra att ha det i bakfickan just den här kvällen.
Efter paus-trum-solot var det dags för en av de bättre låtarna från nya plattan, Mayhem. Om man inte förstått storheten med Lzzys röst innan, så blir man lätt golvad när det är dags för refrängen.
Halestorm har ett extra gott öga för Sverige, vilket Lzzy berättar i ett av mellansnacken. Vårt avlånga land var första stället de spelade på i Europa. Vilka minns deras konsert på Pub Anchor 2010?
De avslutar med tre låtar från albumet ”The Strange Case Of…”. ”Freak Like Me”, följt av ”Here’s to us” och sist blir det deras mest spelade låt på Spotify ”I miss the misery”.
Det finns många bra saker med Halestorm och deras musik, jag tycker dock att det är någonting som fattas för att ihop den röda tråden. Låtarna och stilarna spretar lite väl mycket för min smak och det påverkar framför allt helheten av konserten. Jag vet inte riktigt om jag är på en rock, blues, soul eller hårdrockskonsert. Med Lzzys starka röstkaraktär, Arejays energiska trumspel, Joes starka feeling under hans gitarrsolos och Josh extrema musikalitet så vet jag att de har ännu mycket mer i sig.
Trots att jag inte riktigt förstår deras röda tråd så kan jag inte sluta fascineras av Lzzys ödmjuka personlighet och hennes raspiga röst saknar motstycken och slår banne mig de flesta oavsett genre.
SKRIBENT: Jonas Lööw (jonas.loow@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Jimmie Sonelius (jimmie.sonelius@rockbladet.se)
KONSERT: Halestorm (Support: Wilson)
ARENA: Münchenbryggeriet / Stockholm
DATUM: 2016-02-15
BÄSTA LÅTEN: Freak Like Me
PUBLIKSIFFRA: ca 950
BILDER – HALESTORM
BILDER – WILSON
LÅTLISTA
1. Bad girl’s world
2. Love bites (So do I)
3. Apocalyptic
4. Scream
5. I am the fire
6. I like it heavy
7. Rock show
8. Sick individual
9. It’s not you
10. Mz Hyde
11. Dear daughter
12. Trumsolo
13. Mayhem
14. I get off
15. Freak like me
16. Here’s to us
17. I miss the misery
- FOTOGALLERI: Danko Jonas – Nalen Klubb - 2023-09-25
- FOTOGALLERI: Satan Takes A Holday + The Gems - 2023-09-25
- VV – Ville Valo – kommer till Sverige efter tio års frånvaro! - 2023-09-12
