Graveyard och Factory Brains mässar ut rockevangeliet på Ritz

Stockholmarna i Factory Brains har en förmåga att hamna i gott sällskap på sina turnéer där de förbandat för såväl Rival Sons, The Temperance Movement och nu en vända till med Graveyard. Jag såg två urladdningar från den här trion i februari när de värmde upp inför The Temperance Movement och imponerades stort. Senaste plattan Hard Labor är vass (läs Rockbladets recension här) men inte lika unik som debutalbumets träskrockiga särling. Live uppstår dock äktenskapstycke mellan låtarna från båda skivorna.

I skivbutiken Banana Moon i Örebro har de tidigare på dagen inspirerat framfört några låtar akustiskt men nu är instrumenten inkopplade när man inför ett utsålt Ritz ger sig i kast med stänkaren I'm No Good. Den lysande frontmannen Niclas Edenholm har en besatts blick och kroniska spasmer när han inte tvingas så still för skönsång mellan rusningarna över golvet. Att han inte ramlar när han gång på gång slår knut på sig själv bland högtalarna kräver talang. Det här är ett band som är i ständig rörelse på scenen där basisten Samuel Söderberg går på med punkiga attacker mot trumpodiet bakom vilket Ludwig Näsvall sluggar frenetiskt med ett konstant påkopplat fighting face. De rockar banne mig hårdare för varje gång jag ser dem och förbandskostymen spricker alltmer i sömmarna. Allra bäst är ynglingarna när de bluesstompar som i Coffee Break och bandets kanske bästa låt Factory Brain. Senaste singeln Modern Day gillar jag inte alls produktionen på men live får den välbehövlig skjuts och växer flera snäpp när man hyvlar bort den trista poleringen. En studsande Awful Place To Be avrundar en underhållande halvtimme som utnyttjas optimalt och i en bluesrockstad som Örebro sitter det här lika perfekt som ciggen i Tom Waits mungipa. Factory Brains känns redan redo för ännu större uppgifter.

BILDGALLERI – FACTORY BRAINS

Varför jag inte sett Graveyard live förrän nu framstår som ett dunkelt mysterium för det här är precis min bluestolva. Hisingen Blues gick några varv när den kom men det är faktiskt först under det senaste halvåret som jag storätit allt från Hisingens gungstlingar och där samtliga vinyler införskaffats i rask takt. För Graveyard är just förstklassig vinylrock – analogt, knastrigt och äkta. Med två fjärdedelar av bandet bördiga från Örebro är det såklart lite speciellt att de turnépremiärar just här inför familjer och gamla polare. Ett lördagsrusigt Ritz välkomnar högljutt fyra allvarsamma herrar som sätter ribban Sjöberg-högt direkt med Slow Motion Countdown. Slow är det knappast då det spelas påtagligt snabbare än på skiva under hela kvällen. Nygamle Truls Mörck får briljera vid micken i From A Hole In The Wall och enda bidraget från debuten As The Years Passing By, The Hours Bend. Vid mikrofonstativet är annars Joakim Nilsson både kung och årets hemvändare med sin lidelsefulla stämma. Hans vackra primalskrik låter som om både själ och stämband håller på att trasas sönder och samman. Ribban förblir permanent liggandes från låt till låt som samtliga forceras ut med knallhård drömska i en setlist helt utan fillers.

När flyglarmet ljuder vet vi att det är dax för An Industry Of Murder där det slås på strängarna så intensivt att eventuella möjligheter till fingeravtryck elimineras. Too Much Is Not Enough följer klädsamt efter och ger en luftig kontrast där Ramm/Mörck får agera körsångerskor. Oerhörda Uncomfortably Numb avslutar ordinarie set och skapar känsloorkan i lokalen. Det är inte så ofta man ser folk på balkongerna gå upp sig fullständigt i låtarna men här är det total dedikation i varenda bokstav. Förmodligen den mest entusiastiska rockpublik jag upplevt på ett tag. Graveyard är i ärlighetens namn inte sådär jättekul rent visuellt (då händer det betydligt mer på scenen under Factory Brains spelning) och först under Hisingen Blues, i slutet av ordinarie set, så letar sig Ramm ut på scenkanten för något som möjligen kan kallas publikfrieri. Men det spelar ingen som helst roll för med så här mycket inlevelse, känsla och musikalisk perfektion så uppslukas man fullkomligt i alla fall.

En ensam Nilsson kommer tillbaka och smeker fram en Stay For A Song innan övriga i bandet smyger på för en ny holmgång mörka kyrkogårdshymner. Under Ain't Fit To Live Here är Ritz en Hjälmaren av pumpande nävar, virvlande hår och sprutande öl. Att stå och plåta under en av balkongerna visade sig bli en blöt historia för Rockbladets fotograf. Mästerliga The Siren defilerar den här praktfulla dystopin. Med sina Zeppelinska pendlingar i låtuppbyggnaden borde den ristas in i instruktionsboken för hur man genomför den ultimata dynamiska rocklåten sida vid sida med Babe I'm Gonna Leave You. Makalöst står det i mina anteckningar och det skriver jag under på även med lite distans till den här gripande tillställningen.

Om Graveyard någonsin varit bättre än såhär är det bara att gratulera de som var med då, för mig var detta årets rockmässa. Det är möjligt att mina first impressions förblindar mig inför eventuella repor i lacken men det här kommer jag suga på ända fram till Långfredagen då jag får uppleva den hårdsvängande kombon Graveyard-Factory Brains igen. "Gå och se!" är inte en uppmaning, det är en order!

BILDGALLERI – GRAVEYARD

SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Kristin Carlsson (kristin.carlsson@rockbladet.se)
EVENT: Graveyard + Factory Brains
ARENA: Ritz, Örebro
DATUM: 2016-03-12
BETYG: Graveyard –

Factory Brains –

LÅTLISTA – FACTORY BRAINS

I'm No Good
Coffee Break
Down The River
Just Insane?
Factory Brain
Artsy Mind
Modern Day
Awful Place To Be

BANDFAKTA – FACTORY BRAINS

MEDLEMMAR
Niclas Edenholm – vocals and guitar
Samuel Söderberg – bass
Ludwig Näsvall – drums

DISKOGRAFI
2012 – Love Like Hours
2016 – Hard Labor

HEMSIDA FACEBOOK

LÅTLISTA – GRAVEYARD

Slow Motion Countdown
From A Hole In The Wall
Buying Truth (Tack & Förlåt)
7/7
Exit 97
Cause & Defect
The Suits, The Law And The Uniform
An Industry Of Murder
Too Much Is Not Enough
As The Years Passing By, The Hours Bend
Magnetic Shunk
Hisingen Blues
Endless Nights
Uncomfortably Numb
ENCORE:
Stay For A Song
The Apple And The Tree
Ain't Fit To Live Here
The Siren