Ett klaustrofobiskt rymdäventyr med Horisont på Geronimo’s

Rockbladet gick under jorden i en proppad källarlokal när det blåvita sällskapet Horisont besökte kungliga huvudstaden sent i torsdags kväll. Det visade sig vara värt några timmar förlorad nattsömn innan fredagens förpliktelser.

Annons

Jag kan rabbla hur många referenser som helst till hårdrocksgrupper på 70-talet när det gäller Horisont då bandet riktigt vältrar sig i de stilar som dominerade scenen under den tidseran. Men jag väljer istället att lyfta fram deras egna uttryck som snarare känns tidlöst och oberoende. Att ännu en gång kasta fram benämningen "retrorock" på göteborgarna känns bara slappt och trist. Har förövrigt inte riktigt förstått varför retrokortet alltid slängs upp på bordet så fort rockmusik låter 70-talsvarmt. Om ett nytt band exempelvis lirar 80-talsosande thrash metal så förblir samma retrokort liggande. Lite märkligt.

En strålande debutplatta i Två Sidor Av Horisonten följdes upp av två kompetenta, men inte lika spännande, alster som drog mer åt klassisk heavy metal. Senaste rockoperan Odyssey är juvelen i kronan där kvintetten helt släpper tyglarna och ger sig ut på en progressiv rymdresa i en fjärran galax långt, långt borta. Speciellt i det episka titelspåret som med sina 11 minuters hisnande rhapsody och spaciga synthar också inleder kvällens tillställning på Geronimo's. Ett ungt spelställe, granne med klassiska Stampen i Gamla Stan, som jag ställer mig en smula kluven till. Såg Imperial State Electric fira Tex-mex krogens 1-årsjubileum här för några veckor sedan men då precis som ikväll infinner sig en klaustrofobisk känsla i den trånga källarlokalen där det känns som man går på varandra hela tiden. Samtidigt är det på den här typen av ställen som den allra bästa rockupplevelsen infinner sig. Att man lyckas stuva in både backdrop och ett femmannaband med keyboards och dubbla baskaggar på den nästan löjligt lilla och låga scenen är värt någon form av bragdguld. Med klibbig grogg över golvet och skjortryggen får man parera ordentligt för att inte knuffas upp på scenen under de stökigaste danserna.

Captain Axel Söderberg är en törstig kille och preppar med fyra Carlsberg under sin orgel. Stor cred för sångarens Status Quo-ryggpatch anno 1981 där ett skäggigt och leende Frantic Four påminner oss om svunna tider. Engine Operator Pontus Jordan verkar älska sina dubbla baskaggar som får smattra mest hela tiden, även mellan låtarna. Cymbalerna kan han inte gilla eftersom de hamnar på scengolvet under ett par låtar. Mellansnacket är på fritidsgårdsnivå ("Nu kommer nästa låt som heter…") men vem bryr sig när det är så här tajt, spelglatt och ångande med utsökta låtval överlag. De effektiva horns-up refrängerna varvas föredömligt med de mer utsmyckade eskapaderna från senaste plattan där Horisont slår ut i full blom. Under ett instrumentalt parti med Laser Specialist Charles van Loo på kommandobryggan så lämnar Söderberg scenen för en, förmodar jag, välbehövlig pisspaus. Själv är jag för inne i det rusiga eposet för att kunna tänka på sådana trivialiteter. Blind och Visa Vägen blir kvällens svenskspråkiga bidrag och jag är inte alltid genomförtjust i hårdare rock på svenska men i Horisonts fall tillför den blågula lyriken ytterligare en dimension.

Att köra UFO:s Rock Bottom som avslutande extranummer känns fullständigt logiskt men samtidigt onödigt då bandet har så många bra egna låtar att plocka av. För min del hade de hellre fått säga tack och godnatt med flummiga Timmarna.

Horisont sätter ett maffigt soundtrack till både snusringen i de slitna, utsvängda jeansen och den svulstiga rymddräkten med blixt över bröstet. Bäst i klassen på boogiegungande progmetal!

BILDGALLERI

SKRIBENT: Fredrik Blid (fredrik.blid@rockbladet.se)
FOTOGRAF: Kristin Carlsson (kristin.carlsson@rockbladet.se)
EVENT: Horisont
ARENA: Geronimo's, Stockholm
DATUM: 2016-03-31
BÄST: Inledande Odyssey är lika bra som den är lång.
BETYG:

SETLIST
Odyssey
Light My Way
Blind
The Unseen
Crusaders Of The Death
Time Warriors
Visa Vägen
Writing On The Wall
Diamonds In Orbit
Break The Limit
Nightrider
Bad News
EXTRA:
Rock Bottom