Den sjätte upplagan av Göteborg Rockfest gick av stapeln på Sticky Fingers den 6-7 maj. Festivalen, som i dagsläget är Göteborgs enda flerdagars rockfestival, startades år 2011 av min kollega Martin Englund från Siphon Fuel, som sedemera bjöd in mig och Robin Utbult (då Siphon Fuel, numera Air Raid) att utgöra organisationen runt hans vision och denna festival.
Tanken var att hitta en gemensam scen för den blomstrande Göteborgsscen som inte riktigt hade något gemensamt forum eller en enande kraft som höll den samman.
I november 2015 inleddes arbetet med årets upplaga. Detta eviga, obetalda arbete som leder till lika mycket ångest som hård hud.
Varje år undrar man hur det ska gå, om man ska lyckas nå ut till alla, om biljettpriset är lågt nog för att alla ska ha möjlighet att gå, om man har valt rätt helg att lägga arrangemanget på och om media kommer att fortsätta ge rocken och hårdrocken kalla handen.
Under vintern och våren lyckades vi till slut få in de headliners vi tidigare bara drömt om: Horisont och Imperial State Electric.
Med tanke på att vi aldrig haft några sponsorer eller finansiärer, samt startade hela festivalen utan en spänn på fickan, var det en stor ekonomisk risk att ta. Vi hade vuxit i lagom takt fram tills nu, men hade aldrig haft råd att ta ut en krona i lön under de fem första upplagorna.
Vi bestämde oss för att gå all in och satsa på Sveriges, i vårt tycke, två bästa liveband som huvudnamn och när vi väl hade det i hamn hjälpte det verkligen festivalen att sälja sig själv på ett helt annat sätt än vi tidigare upplevt.
Det svåra med en festival är att sätta ihop ett bra startfält som har både bredd och röd tråd. Göteborg Rockfest har alltid varit väldigt noga med att försöka boka band inom klassisk hårdrock och rock, från bluesig rock via punk till thrash metal. Det viktiga är att det är klassiskt, att vi och vår publik tycker om det och att det är förenligt med våra värderingar om sammanhållning och gemenskap.
Varje år försöker vi även vara mycket medvetna om att inte bara boka in män på vår festival, vi tycker att de som står på scen ska spegla våra besökare och vårt samhälle och därför försöker vi alltid ha en medvetenhet kring denna aspekt i våra bokningar. Även om vi inte lyckas boka en jämställd festival så jobbar vi aktivt för det.
Under våren har vårt arbete främst handlat om marknadsföring, marknadsföring och åter marknadsföring. Våra sargade kroppar och psyken var på bristningsgränsen när vi till slut var framme i maj och det var dags att slå upp portarna.
Det var med breda leenden vi kunde hälsa våra gäster välkomna när kön började ringla sig i solen utanför Sticky Fingers sommarvarma uteservering.
Först ut på mellanvåningen var Spitting Feathers från Malmö, ett nystartat men rutinerat gäng som blickar stadigt mot 80-talets metal där Accept och den erans storheter utgör grunden för soundet.
Efter en kort paus hade publiken skiftat skepnad från 1986 till 1982, de stora hårsvallen hade bytts ut mot jeansvästar och nävar i luften då Lethal Steel från Stockholm bjöd på traditionell, svensk heavy metal.
Efter detta öppnade vi upp dörrarna till Top Floor, vars scen döpts om till Pirate Rock Stage efter ett samarbete med radiokanalen Pirate Rock 95,4. På denna scen gör Air Raid entré med sin kraftfulla metal som tagit dem på otaliga turnéer genom Europa.
Från södra Skåne, via Stockholm och ända från Norrland väller det in folk. Vi har rockjournalister från Tyskland på plats och en sak har de gemensamt: alla känner stämningen.
För oss som arrangörer är detta en högtidsstund, att mingla med våra gäster mellan allt spring är vad som ger oss den allra största glädjen.
Att se hur folk blir fullkomligt frälsta till Nicke Andersson och Imperial State Electrics spelning gör att man inte under några omständigheter skulle ifrågasätta varför man utsätter sig för det lidande och de uppoffringar som det faktiskt innebär att styra en festival i hamn.
Efter en stressig fredag, som dock förflutit felfritt, var det med glädje vi kunde gå in och njuta av lördagen trots att hårt jobb låg framför oss även där. Sociala medier fullkomligt exploderade med superlativ från våra besökare.
Denna dag inledde med Stockholmarna i Wildness, som övertygade stort och lämnade över stafettpinnen till Twin och Grande Royale från Göteborg respektive Jönköping. Sistnämnda bandet hade chartrat en hel buss med galna rockfans som verkligen satte en krydda på tillställningen.
På mellanvåningen levererade Göteborg Rockfest-klassikerna Streamline och Katana som aldrig förr, medan Hypnos och slutligen även Horisont avslutade festivalen på ett mäktigt sätt på Top Floor. Horisont hade kvällen till ära planerat in sitt 10-årsjubileum och passade på att göra en exklusiv avskedsspelning för gitarristerna Tom Sutton och Kristofer Möller. Detta var bland det mäktigaste jag sett på en scen, den som missade 70-talet gör bäst i att besöka en Horisont-spelning för att ta igen allt.
Avslutande monsterspelningar med Black Trip och Soul Spine satte punkt för 2016 års upplaga av Göteborg Rockfest. Vi hade överlevt ännu ett år och våra besökare hade även i år haft årets bästa helg hos oss. Mer tacksamhet än över att se hundratals människors lyckliga ansikten skåda den bästa rocken kan man knappast känna. Att få vara en del av detta är något som för alltid kommer att finnas i våra hjärtan och vi hoppas att vi kan få bjuda på detta flera år framöver.
Vi vill tacka alla band, all personal, mina fantastiska medarrangörer Martin och Robin och främst alla besökare som gjorde vår dröm till verklighet denna försommarhelg i maj. Ni är helt fantastiska.
SKRIBENT: Viktor Skatt (delägare Göteborg Rockfest)
FOTOGRAF: Cathrin Linné (cathrin.linne@rockbladet.se)
EVENT: Göteborg Rockfest 2016
DATUM: 2016-05-06 — 2016-05-07
PLATS: Sticky Fingers / Göteborg
Stöd GÖTEBORG ROCKFEST via deras Facebooksida.
