Kent – Från underdogs till institution

Att veta när man ska sluta, att sjunga sin svansång med värdighet. Men hur?

En gång en poetisk proklamering kallat Havsänglar, något udda och vagt. En självskapad mytologisering redan från start. Kanske något för underdogen eller gatupoeten. Gamla indie-Kent fylld av självömkan och alienation träffade rätt i själen hos hjärtesvaga tonåringar runtom i Sverige, och frontmannens ord ansågs lika heliga som bokstavstroende dyrkar orden i sina heliga skrifter. Allt skulle appliceras på ditt egna liv, för Jocke Berg är poeten förklädd till missförstådd outsider. Vi krönte honom till ambassadör för vår generation och Vi Mot Dom. Han förstår oss: Vår strävan och längtan, våra kamper och livets bitterljuva sanningar. Det finns en tröst i hopplösheten. Det ger en knuff i uppförsbacken när man håller på att ramla ner i hopplösheten. Det känns som Kent har lovat att bära svart till världen blivit bättre. De tar kampen för oss. Hellre fäkta än fly.

Kent har fungerat som en absolut självklarhet på den svenska musikscenen i 26 år. Bandets 90-tals tematik om självömkan och en marginaliserad minoritet byttes långsamt ut till livsloppsperspektivets cyniska gråskalor. Plötsligt nådde Kent ut till Svensson-familjerna, och bytte sound från distiga gitarrer, ängsliga hjärtskärande skrik och intima viskningar till synth-beklädd dansant musik om vardagspolitik och mellanmjölksteman. Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp, som Krunegård sjunger. Men Kent var tvungna att mogna. För sig själv och för sina fans. I sin metamorfos handlar det ju om att åldras värdigt, att sjunga på sin svansång med stolthet, rakt i ryggen, från tårna. Det är just det Kent gör. 

De lovade oss Musik Non Stop, och det har känts som löftet aldrig skulle brytas.

Med den avslutande låten från det sista albumet tystnar i ett begravningslikt obehag står det klart: 

Kent vet att den lyckligaste begravningen är den som hyllar de goda minnena istället för att sörja förlusten av det oersättliga. 

Skribent: Philip Almén