Mglatt och vackert i sorgens tecken! – Mgla, Degial, Vorum

2016-05-21 Nikita Smirnov LIVERECENSIONER

Nu när sommaren börjar göra sin framfart, erbjuder arrangören Black Harvest en slående och vacker kväll i sorgens tecken med en spelning av svartmetallens giganter Mgla. För att bege oss mot ljusare tider och en festivalsprakande sommar blir detta en sista annhalt i mörkret.

Annons

Vorum

Efter ett rundgångsfyllt intro lyckas de åländska dödsarna kasta lyssnaren rakt in i en överlevarroll i en slasherfilm. Med ett mullrande och kompakt ljud, som kan liknas vid en hop arga surrande bin, är groteskheten bandet eftersträvar en spektakulär uppvisning.

Gräddat med frontmannens skrik som skrålar likt patienter på ett mentalsjukhus, drivs man rakt in i galenskapen bandet söker att efterlikna. Det mastodonta mullret manifesteras väl av att hela lokalen ter sig vibrera i detta framförande utan nåd. Simpelt sagt är det pang på rödbetan utan någon vila för trumhinnorna även när man bortser från de smärre tekniska problemen i ljudbilden.

Betyg: 7/10

Degial

När det corpsepaintbeklädda bandet äntrar scenen energiskt, förbereder man sig på något hotfyllt och kraftfyllt. När trummorna låter mer som rotorbladen på en helikopter än slagverk, vet lyssnaren att denne är hemma.

Detta färgat med mäktiga gitarrmelodier gör dessa Uppsala-söner en framfart i black metals fulla heder. Infernaliskt vackert uppvisas genrens essäns med uppfiningsrikedom, via att kombinera mer modern mangelblack med den klassiska första vågen. Extravagant svajarms-soloande på gitarrerna över svängiga riff blir den enda pausen åskådaren får att kunna hämta andan innan bandet återigen är i farten med sitta praktfyllda mörbultande. Dessa kontraster bidrar till att åhöraren konstant är intresserad av både det blytunga svänget, samt det pompösa matandet på scenen.

Betyg: 8/10

Mgla

Nu har det blivit dags för det kritikerrosade polska bandet Mgla (uttalas förövrigt "mgwa" vilket betyder dimma på bandets modersmål) att göra sin entré på scenen. Spänning hänger i luften elektriskt när hela lokalen anstormar med blickar mot platån.

Redan när de maskerade medlemmarna drar de första tonerna lägger sig en isande kyla över hela lokalen. Inviten till kvartettens atmosfäriska och pittoreska tolkning av genren är såpass lockande att en är fast i en astral-projektorisk känsla. Det är inte bara hårstrån som reser sig av storheten för även skinnet drar ihop sig. Vekheten i kroppen av dess fulla prakt beger sig rakt in i ryggmärgen och sköljer över själ i en extatisk känsla.

Spöklika melodier beblandat med avgrundens dova skrik igenom tyget som pryder medlemmarnas ansikte, bidrar till en skräckinjagande föreställning där lyssnarens morbida fantasi tilltalas. Det må inte vara mycket som försigår på scenen vilket leder till att musiken får tala sitt klarspråk. Bandet lyckas därmed anspråka om titeln som en av svartmetallens stolta fanbärare utan ett endaste frågetecken.

Betyg: 10/10