HURULA (INTERVJU/RECENSION)

Rockbladets skribent Philip Almén tog sig ut till Högdalen i Stockholm för att intervjua Robert Hurula, en av Sveriges få levande riktiga punk-söner. Samtalet kom att handla om kreativitet, musikbranschen och synen på sin egna skapandeprocess.

Annons 

 

 

Har du någon favoritartist just nu?

Iggy Pop, för jag var och såg honom på Cirkus. Jag har alltid lyssnat mycket på honom. Men till det jag själv gör är jag mycket mer influerad av melodier från vad som helst, allt möjligt. Jag kan inte säga en artist jag vill låta som exakt. 

Vem är din största influens? Vissa har en person som gjorde att de ens plockade upp en gitarr eller började sjunga.

Jag har ingen sån, men jag är influerad av allt möjligt. Filmer, musik, böcker, konstnärer. Jag tycker så olika från dag till dag. 

Var trivs du bäst? På scen, replokalen eller i studion?

Jag tycker allt är så himla olika saker. Ska jag spela in är jag mest sugen på det och tänker inte på att spela live. Allt är så himla separerat. Men varsin grej är lika jävla kul på sitt sätt. Dom olika uttrycken ger mig olika slags kickar. 

Hur hade musiken låtit om du bott kvar i Luleå?

Det gör ingen skillnad. Grejen är väl att man befinner sig på ungefär samma ekonomiska avstånd från stan. Jag har inte nog mycket pengar för att bo i stan och jag hade inte det när jag bodde i Luleå heller. Det är nog det området jag alltid skriver om, det är omedvetet. Det är en klassgrej. Även när jag bodde i norra Sverige hade jag Stockholm som min bas genom vänner och spelningar osv.

Vad är din största källa till kreativitet?

Jag har alltid sedan jag varit liten använt kreativitet som ett slags utlopp. Måla, rita, plinka på musik. Inspirationen är att fortsätta att vara kreativ i alla dess former. Det har kommit naturligt. Det går inte att stoppa, jag måste göra saker hela tiden. Det är en rastlöshet. Jag tror att musiken är den som märks mest för andra. Jag sitter och håller på minst lika mycket med annat. Jag funderar lite på att sammanställa lite saker jag hållit på med. Jag vet inte, jag vill inte säga vad, för då låter det som jag spikat en plan. Jag håller på att samla ihop grejer…

Du har designat skivomslag själv och du har tidigare uttalat dig om att det ska vara audiovisuellt och att du står för allt.

Jag vill att en skiva ska vara en helhet, jag sitter och pysslar med alla delar själv. Det kanske är ovanligt. Folk säger åt mig att jag måste vara en kontrollmänniska, så då tänker att jag är väl det då. Jag tycker det känns jävligt skönt att man nästan hör hur något låter genom skivomslaget. 

 

 

HURULA PRESS PHOTO 01 - Foto Erik Viklund - 3000px

 

Hur ser du själv på din framgång och hur har personer i din omgivning reagerat?

Det är en del släktingar som hört av sig som jag inte pratat med tidigare. Jag tycker inte att det är något jag strävar efter med bra recensioner eller så. Jag försöker att inte läsa något. Men folk säger ju ändå om det går bra och så där. Jag försöker att inte påverkas. Det gör ondare om någon man känner säger att man inte lyckas. Det är roligare nu när det går bättre för det är roligare spelningar. Fan, det är det lättaste sättet att mäta det på. Hur mycket folk som kommer och hur kul det är att spela. 

Känner du att du går med eller motströms i den moderna musikindustrin?

Jag antar att jag går motströms, vi spelar med instrument. Jag hör kanske inte hemma på radio. Det är bara en konstig jävla bonus att de vill ha mig där. Jag hoppas på att min musik passar bäst på stora scener för jag ska spela på stora scener. Jag hoppas att musiken transcenderar inramningen. Jag hoppas det går att ta till sig musiken oavsett omgivning. Men jag har inte tänkt på det när jag gör låtar. Jag skriver alltid utifrån mig själv. 

Kan man sortera din musik som mestadels tillbakablickande eller nutida?

Det är väldigt varierande efter idén jag får. Jag vill absolut inte bara vara en nostalgisk person. Jag försöker hela tiden vara ett steg vidare. På nya skivan har jag en låt som spänner sig över hela mitt liv och framtidsvisioner inom tre verser. Jag försöker med stora penseldrag.

Dina fans gillar dig för du är ombytlig och som du säger "Att det blir mer speciellt när man inte går tillbaka i gamla spår". Vad är det som utgör en bra spelning för dig?

Jag kan vara lite nojig för att komma tillbaka och spela på samma ställe två gånger. Jag vill att det ska kännas som en fest. För mig är det nervöst och ibland väldigt ansträngande med spelningar för man vill hitta nuet. Jag vill inte känna att jag går på rutin. Jag vill känna mig på platsen så mycket jag kan. Nervositeten brukar ta mig dit. Det är som att man hamnar på en annan plats. Som att hamna utanför sig själv. Man blir som en skitkastande gorilla i en halvtimme eller timme. Sen kommer man ur och minns knappt någonting. Det har hänt på spelningar att man börjat slåss med nån. Man hamnar i något läge att man slår tillbaka. Om man börjar analysera sig själv börjar man lägga krokben på sig själv. Just att spela rätt har knappt något att göra med en bra spelning för mig. Ibland kan det vara så jävla bra spelning, så märker man att man spelat fel hela tiden, men det spelar ingen roll. 

 

HURULA – SAND (SINGEL)

 

"Metaforer, mentala murar och sand. 
Jag tror inte att jag hann tänka nånting när jag skrev den här texten. Jag bara skrek."

 

13466180_554854794693997_8706540331480574651_n

 

Hurulas nya singel är en knivvass: En samhällskritik och skildring om ett skakigt Sverige byggt på en lös fallfärdig grund. Både text och musikmässigt har Luleå-sonen Robert Hurula inte låtit bättre än så här sedan hitsen "22" och "Stockholm Brinner", utan att nödvändigtvis haft en svacka i kvalité. I ren desperation vädjar han åt IKEA-landet att vakna ur sin sociopolitiska röra innan allt blir ett minne av fornstora dagar. 

Det här är politisk punk som behövs i en orolig tid då folk hellre försvinner i tillfällig distraktion av mobilskärmar och konsumtion än att titta upp på vad som egentligen är fel i världen.

SKRIBENT: Philip Almén (Philip.almen@rockbladet.se)
ARTIST: Hurula
SINGEL: Sand
RELEASEDATUM: 2016-06-15
SKIVBOLAG: Stranded/Universal Music
 

Relaterade artiklar